Två orsaker till att kritik svider, del 1

Publicerat av Kategori: lektör, lektörsutlåtande, Lennart Guldbrandsson, manus, manusutveckling, skriva, skrivprocess, skrivtips

Vi vet alla hur smärtsamt det kan vara när man skrivit och skrivit på en berättelse och så kommer någon och kritiserar verket. Vi tar åt oss.

Om man ska anlita en lektör är det viktigt att förstå varför det är så, eftersom lektören aldrig kritiserar för att det ska svida, utan för att texten ska bli bättre. Smärtan ligger inte i det lektören skriver (även om det så klart finns klantiga/dåliga lektörer också, som uttrycker sig hårt eller okänsligt), utan i den som får kritiken.

(James Van Der Beek ur Dawsons Creek)

I det här och ett blogginlägg på min webbplats, Element X, kommer jag att titta på två grundläggande orsaker till att kritik svider. Låt oss börja.

Orsak nr 1: Kritiken missar målet

Jag har varit med om ett par gånger, att någon som jag har lektörsläst har kommit tillbaka och sagt att jag inte har förstått vad texten har handlat om: berättelsen är inte tänkt att vara dystopisk som jag trodde utan mystisk, eller en känsla som jag tolkade som avmätthet var i själva verket återhållen sorg. Mina förslag att göra berättelserna mer entydigt dystopiska eller ge rollfiguren mer känsla blir då helt fel.

Och i författaren blir det här ett tecken på en av flera saker:

  • det är en dålig lektör
  • lektören gjorde ett dåligt jobb
  • det är dåligt skrivet
  • författaren i sig är dålig på att skriva

Vissa författare riktar smärtan utåt (mot lektören) eller inåt (mot sig själv). Men vad kan jag säga i egenskap av lektör med mer än 12 års erfarenhet av att läsa och ge respons på texter annat än följande: Sånt händer.

Ibland beror missuppfattningen på att texten är lite vag, ibland på att element i texter av naturen är mångtydiga, ibland på att lektören inte kan genren ordentligt, ibland på att lektören har förutfattade meningar om författaren, ibland på att lektören har en dålig dag, och ibland på att författaren helt enkelt tänkt dunkelt.

Men… två saker att hålla i åtanke:

  • en bra lektör lämnar alltid öppet för frågor, och om författaren känner sig missförstådd är det definitivt något som en bra lektör skulle granska noggrannare. Vad är orsaken till missförståndet: lektören eller texten? Därtill är det något som skulle föranleda åtminstone mig att ta en ytterligare titt på texten och ge fler kommentarer, baserat på en omtolkning av texten. I själva verket har jag gjort så de få gånger det har hänt.
  • en bra lektör kritiserar inte bara eller ger förslag på förbättringar, utan speglar också texten, d.v.s. sammanfattar texten och ger en bild av den, så att författaren får en känsla av hur texten i stort uppfattas. Är det en deckare eller en feelgood, är den stram eller flödande, är den rolig eller får den det att krypa i nacken? Om den här speglingen är fel och inte bara tolkningen av enskilda scener finns det orsak som författare att fundera på hur du kan förtydliga berättelsen, så att den ger en mer entydig bild. Komedin kan exempelvis bli tydligare genom att öka antalet komiska scener eller genom att förlägga komiken där den syns.

Som författare finns det nästan ingenting som är så förödande som när kritiken helt missar målet. Man känner sig osedd och i förlängningen osynlig.

Ur Den osynlige mannen

Den här känslan går över när man får mer precis feedback. Men då kanske den andra orsaken till att det gör ont slår till istället.

Läs del 2 i den här serien här.

Storydoktor Lennart

Vill du anlita Storydoktor Lennart? Kontakta mig på lennart@elementx.se

 

 

 

1 kommentar | Skriv en kommentar

1 kommentar

  1. […] I det här och ett blogginlägg på Storydoktors tittar jag på två grundläggande orsaker till att kritik svider. Läs del 1 i den här serien här. […]