”tänkte han” ”sade hon”

Publicerat av Kategori: dialog, Johanna Wistrand, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, roman, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, skrivtips

Jag läser just nu en välskriven roman utgiven på ett förlag som ger ut kvalitativ underhållningslitteratur. Deckare, thrillers, romance, feelgood. Som lektör, redaktör och storydoktor kan jag slappna av och bara njuta av berättelsen. Jag behöver inte börja jobba.

Utom vid ett tillfälle. En av huvudpersonerna tänker saker. Som läsare förstår man att han tänker. Men det står ändå ”tänkte han”, efter beskrivningen av vad han tänkte. Då stönar jag lite inombords. ”tänkte han” ger ett klumpigt och överpedagogiskt intryck.

Författaren och läsaren samarbetar. Författaren måste tro på läsarens uppfattningsförmåga.
När det är så uppenbart att det är en tanke, då behöver det inte skrivas ut. Då rycks läsaren ur berättelsen och det blinkar en röd liten lampa som säger ”Hej! Författaren här. Du hängde väl med nu? Att det var en tanke, som just han hade?”.

Sedan har vi detta med ”sade hon”, ”sade han”, ”sade Jonas” osv.
I den här romanen hände det aldrig men i åtskilliga manus som jag lektörsläser står det onödigt ofta utskrivet vem som säger vad. Det ger dialogen en barnslig touch, man hör liksom förskolefröken läsa högt ur en barnbok med den där (återigen) pedagogiska rösten.
Så länge det är uppenbart vem som säger vad, så undvik att skriva ut det, för läsarens skull.

Här kan du läsa mer om mig, Johanna Wistrand, som skrivit detta inlägg.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *