Monstret i skuggan

Publicerat av Kategori: Okategoriserade

Du känner säkert till den här typen av scen från ett otal TV-serier och filmer: en person gör något vardagligt och i bakgrunden står en okänd, mystisk människa och bevakar dem, möjligen med en illvillig min. Senare i berättelsen får vi veta vad det är för figur och varför den har bevakat den andra personen.

Faran

Som vanligt, när man väl har sett den sortens scen och rollfigur ser man dem överallt.

Poängen med den sortens scen borde vara uppenbar: att öka spänningen. Och risken med att använda dem är de scenerna är så vanliga. Nu när du läst om det här ämnet kommer du kanske också känna mindre spänning när du ser sådana scener, eller till och med tycka att de är löjliga.

Men jag hoppas att du inte låter den kunskapen göra dig cynisk. Den här typen av scen är fortfarande spännande för många läsare (och tittare).

För att ge en liknelse: med den här kunskapen är du som en trollkarl som vet hur det går till att trolla fram en kanin ur en hatt. Publiken vet inte hur det går till (i alla fall inte exakt), och det vore rätt tokigt av dig, ur affärsmässig synvinkel, a) att avslöja för publiken hur tricket går till, b) att klaga på hur enkelt tricket är när man väl känner till hur det går till, och c) att låta bli att göra sådana trick som du känner till. Det är vad publiken känner till och inte känner till, och vilken upplevelse publiken har, som är det viktiga.

Med andra ord: det här är en trop, ett verktyg. Att försöka skriva berättelser utan troper är dömt att misslyckat. Det är bättre att sikta på att fokusera på framåtrörelse och på rollfigurerna om du vill ge läsarna en upplevelse.

Möjligheterna

Men det finns flera saker som de flesta som först hör talas om den här tropen, ”monstret i skuggan”, inte tänker på.

Till att börja med finns det olika slut på ”monstret i skuggan”-berättelsen. Monstret kan visa sig vara en hjälpande figur, eller en tredje part i konflikten, eller, vilket riskerar att punktera spänningen, en helt oskyldig åskådare.

En annan viktig tanke är att ”monster i skuggan” ser inte alltid ut som monster. I själva verket skulle jag säga att det är betydligt vanligare med ”monster i skuggan” som inte är monster. De är planteringar. Till och med uppenbara planteringar. Läsaren vet att rollfiguren kommer att ha någon funktion senare i berättelsen och det är okunskapen om vilken funktion det är som skapar spänningen. Ju längre du drar ut på det, desto mer omvälvande måste avslöjandet vara.

Låt mig ge ett par exempel på ”monster i skuggan” för att visa på bredden i tropen:

  • huvudpersonen ser sin drömpartner flera gånger men vågar inte gå fram till vederbörande
  • en person vittnar om vad som hänt, men verkar så opålitlig att det kräver flera omgångar innan huvudpersonen förstår att det otroliga är sant
  • en observatör följer med huvudpersonen på arbetet, noterar saker i sitt block, och ger slutligen ett omdöme.

Det är förresten inte bara personer det kan handla om. ”Monstret i skuggan” kan vara någon sak som de först ignorerar men som sedan visar sig ha en viktig funktion, eller ett djur som kommer med en ledtråd. Bara fantasin sätter gränserna.

Och självklart finns det stora överlappningar med antagonistfunktionen. Så lek lite och se om inte din berättelse också kan ha ett ”monster i skuggan”.

Om inte annat är det ett bra sätt att göra din berättelse längre.

Storydoktor Lennart

Vill du anlita Storydoktor Lennart? Kontakta mig på lennart@elementx.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Comments are closed.