Kategori: teveserie

Tidshopp och kronologi

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, plot, storytelling, struktur, synopsis, teveserie, thriller

Det är väldigt vanligt med tidshopp i litteraturen liksom i film- och tevemanus. Och vi som läser eller tittar har med tiden vant oss allt mera att minnesbilder, drömmar, förfluten tid och klipp tillbaka eller framåt i tiden hör till. Vi klarar det galant.

Men finns det fler sätt än att växla mellan det förflutna och nutid? Givetvis.

 

Vanliga tidsknep

Ett ofta använt tidsknep är att låta en av karaktärerna, eller varför inte flera, återberätta sin historia som berättarröst eller som minnen där karaktären helt enkelt funderar över det som passerat, minns allt mer ifall personen har vaga minnen eller att minnen och bilder återkommer om karaktären drabbats av minnesförlust av någon anledning.

Det finns också lyckade exempel på hur en berättarröst helt enkelt återberättar händelseförloppet/historian för dig som läsare/tittare och där händelserna i berättelsen klipps in som om de utspelade sig i nutid. Ett välkänt exempel på det knepet är den lysande filmen Forrest Gump.

Parallella tidslinjer

Det vanligaste knepet att klippa i tid och rum är när författaren klipper in bitar ur förfluten tid, där en historia som påverkar nutiden utspelar sig.

Ett annat sätt att få samma effekt är att klippa in delar ur en dagbok eller låta någon läsa gamla brev 😉 Jo, klyschavarning här.

Vi har så klart också samma effekt när någon letar ledtrådar i en deckare, följer spår av olika slag bakåt i tiden och försöker lägga pussel med det som kommer fram. De flesta deckare där ett brott skett använder det knepet genom att låta en eller flera karaktärer gräva fram det som redan skett.

Olika karaktärers egna tidslinjer

Ett knep som ofta används i teveserier är där vi får följa olika karaktärers liv och där man ofta berättar en karaktärs upplevelser under ett avsnitt för att sen växla till en annan i det nästkommande.

Och då kommer vi till ett knep som ofta glöms bort,  när du skriver en scen ur en viss berättarvinkel, en POV, så kan du i nästa scen, ur en annan karaktärs berättarvinkel backa eller ta ett steg framåt i tid. Författaren lägger helt enkelt händelserna en bit omlott. Låter det konstigt? Och vad i hela friden tjänar man på det?

Jo, en hel del. För här har du chansen att berätta om samma händelse eller ett tidigare ögonblick ur en annan berättarvinkel och få fram hur denne upplevde situationen på ett helt annat sätt. Eller ännu mera rafflande, såg saker som den tidigare karaktären inte såg. Ett typiskt Stephen King-knep 😉 Och ofta använt i film.

Knepet är numera också återkommande i litteraturen. Ett smart och tydligt exempel är Edwardssons nya bok ”En helt vanlig familj”, där tre olika personer berättar om samma tidsrymd men med helt olika syn på vad som hänt. Raffinerat.

Icke linjärt berättande

Mer kött på benen om ickelinjärt berättande kan ni hitta på min Storydoktorkollega Lennarts blogg.

http://www.elementx.se/ickelinjart-berattande-och-cirkeldramaturgi-struktur-del-14/

Cliffhanger?

Samma knep, fast med hela historian, går att använda som en cliffhanger till nästa roman, ifall du skriver en serie eller en trilogi eller annat som hänger ihop.

Låt slutet av historian vara början på nästa.

Ta fram papper, stooooora, och penna och rita loss!

 

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vad tycker vi om årets bokmässa i Göteborg?

Publicerat av Kategori: Ingrid Elfberg, Lennart Guldbrandsson, ljudbok, manus, Nyheter, Okategoriserade, roman, skönlitteratur, skriva, Storytel, teveserie

Storydoktors  träffades på bokmässan i Göteborg den 27 september i år. Första dagen av fyra intensiva dagar och vi passade på att ta ett nytt gruppfoto. Lennart sträckte ut fotoarmen så långt det gick.

Jag (Johanna längst till höger på bilden) har frågat Lennart och Ingrid så här i efterhand vad de tyckte om mässan.

 

1. Hur pass viktig är bokmässan för dig, privat och yrkesmässigt?

Lennart: För mig är det här en av årets höjdpunkter. Mina vardagar tillbringar jag ofta på en man hand med mina arbetsredskap, så det är skönt att få träffa mina kollegor och planera, jämföra erfarenheter eller bara prata strunt.

Ingrid: Eftersom jag är författare är Bokmässan en självklarhet, även de år då jag inte har en ny bok att visa upp. Åren jag har ny bok handlar mässan mycket om att vara närvarande i förlagets monter, signera och stå på olika scener och berätta om skrivandet och så klart den nya boken. Det är också ofta det enda tillfället för mig att träffa många av mina kollegor i branschen, då vi bor på så olika håll i landet. Det är socialt väldigt intensiva dagar.

 

2. Vad är det bästa med bokmässan?

Lennart: Alla samtal. Där finns det så många människor som kan så mycket, och som läser, och det är min sorts människor. Framför allt är det ett tillfälle att träffa folk från andra delar av landet och få reda på vad som händer där de håller till.

Ingrid: Mötet med läsarna och att få träffa sina författarkollegor och samarbetspartners. Visst håller vi kontakt över sociala media men inget slår det verkliga mötet.

 

3. Vad kan man undvara på bokmässan, enligt dig?

Lennart: Jag tror att det beror på vem man är. För mig som har läst och lärt mig så mycket om att skriva är de flesta seminarier där författare berättar om sina processer ganska ointressanta, men jag vet att många nybörjare tycker att det ger dem inspiration.

Ingrid:  Jag tycker att mässan kunde renodlas ännu mer, där man skalar bort politiken och alla produkter som får mässan att i vissa delar likna en marknad. Annars tycker jag att mässan var mer renodlad i år.

 

4. Vad tar du med dig från årets bokmässa? Nya tankar och idéer?

Lennart: Det är inte mycket som är helt nytt för mig, men jag har alltmer kommit att tänka på ljudböckernas alltmer växande marknad och hur det kommer att utvecklas framöver, och vad den utvecklingen innebär för bokmässan och branschen och mitt eget arbete framöver. Och såklart finns det alltid mycket att lära sig om marknadsföring av böcker, något som är en nödvändig kunskap för alla som inte skriver för skrivbordslådan.

Ingrid: Fler scener än tidigare gjorde mässan roligare och mera publikvänlig. Noterade att det var färre utställare i år än förra året, vilket kan bero på olika saker. Men en utmaning är prisbilden. Det är ruggigt dyrt att delta och jag hörde av flera utställare att det var sista året man deltog. Allt kostar att delta i och med de marginaler som författare och förlag har, små, så är det tufft att få igen sina investeringar. Glädjande var att det såldes ganska mycket böcker trots att besökarna var färre än för tre år sedan. Men bäst av allt var att Crimtime flyttat in på mässan och blivit en scen. Krim-scenen har länge fått leva i en tynande tillvaro och inte haft den plats genren förtjänar. Vilket varit mycket märkligt med tanke på hur mycket läsarna älskar sina deckare. Det var ett lyft.

 

5. Ser du några nya trender inom bokbranschen som kan vara intressanta för storydoktors bloggläsare?

Lennart: Det jag skrev ovan om ljudböcker tror jag fler behöver lära sig mer om. Men jag tror också att det är viktigt att fundera själv på hur bokbranschen. Det är en sak att läsa Boktuggs artiklar om bokmässan (till exempel http://www.boktugg.se/2018/09/30/bokmassan-2018-antalet-besokare-lyfte-men-en-bit-kvar-till-tidigare-nivaer/), eller Kristina Svenssons analys (https://dinbokdrom.se/bokmassan-2018-monterbilder-och-sammanfattning/), men inget slår att fundera själv, att försöka sammanställa det man tänker mer ordentligt. Framför allt är det viktigt att göra det snarare än att låta bli att göra det…

Ingrid: Det digitala nafsar i sig allt mer av marknaden och ljudet är poppis. Storytel lanserar sin nya läsplatta och förhoppningsvis kommer e-boken att ta mer plats till slut även i Sverige. Spänningsgenren är fortfarande en vinnare men feelgood och humor kommer stort. Allt fler böcker filmatiseras som serier för teve vilket är kul. Och den som har enorma mängder följare i sociala media har ett gigantiskt försprång när de ger ut böcker…
Teveserierna vi slukar påverkar också hur böcker skrivs. Snabbare tempo, fler tidshopp och växlingar, mer dialog. Vissa böcker skrivs idag som om de redan är ett teveseriemanus.

 

6. Något du vill tillägga om bokmässan?

Lennart: Bara att jag ser fram emot nästa års mässa. Möjligen kommer jag att agera på ett helt annat sätt då, men det får jag återkomma om.

Ingrid: Det var väldigt skönt att för en gångs skull få vara en vanlig besökare och kunna hinna njuta av alla intryck och gå till alla scener jag ville och inte ha ett pressat eget schema.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Synopsis eller inte synopsis?

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, intrig, Johanna Wistrand, manus, manusutveckling, Nyheter, Okategoriserade, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, struktur, synopsis, teveserie, thriller

Synopsis eller inte synopsis – det är frågan.

Det här med att planera sin berättelse i förväg kan vara till stor hjälp, men det är det inte för alla.
Man kanske skulle kunna dela in författare i två läger här.
Å andra sidan tror jag att en och samma författare kan använda sig av båda varianterna.
Det beror lite på själva berättelsen man skriver.  Eller vad författaren  vill i själva skrivprocessen.
Gå in med öppna ögon utan en aning om vad som kommer att ske i berättelsen?
Eller veta precis och med lust och arbetsglädje börja skriva ner det hela?

Ett alternativ är ju även att gå in efter hand och strukturera ett synopsis.
När man kommit en bit på vägen och undrar hur sjutton man ska fortsätta.

Jag har lyssnat en del på den utmärkta podden ”Skriv en bestseller (eller en annan bok)”
med  Caroline Eriksson och Ninni Schulman.
Det visar sig att dessa två storsäljande författare som skriver spänning arbetar helst utan synopsis.
Men att de kan behöva skissa upp ett sådant när de kommit in en bit i berättelsen.

När det gäller mig (som ännu inte publicerat ett eget skönlitterärt verk) och mina
romanprojekt så tycker jag om både och.
Men jag har ibland funderat över motståndet jag kan har inför synopsis
när det gäller mina egna texter.

Som storydoktor däremot kan jag frossa i synopsis.
Jag älskar  och fascineras av en stark berättelse.
Av att se strukturerna i handlingen ligga där framför mig i en sammanfattning.
Vändningarna, hemligheterna som påverkar karaktärerna, begären och drifterna,
förvecklingarna, passionerna och relationerna som skapar murar och öppningar.

Men när det gäller mina egna berättelser…

Jag har ett romanprojekt som jag ibland misstänker aldrig kommer bli färdigt.
Jag skriver, skriver 120 sidor, slänger det mesta, skriver hundra sidor igen,
slänger delar av det,  skriver nytt, redigerar, sparar det gamla i särskild mapp
i datorn osv osv.

Jag försökte göra ett synopsis, och  jag fick professionell feedback på det av en kollega.
Men det gav mig ingenting. Varken synopsis eller feedback. Varför?
Jag kom på svaret långt senare, efter flera år.

Jag vill nämligen inte lämna världen jag skriver om.
Miljöerna, karaktärerna och stämningen är något jag vill kliva in i och få vara där.
Här kan jag befinna mig  i berättelsen på samma vis som när jag läser en bok eller
tittar på en bra, uppslukande teveserie.
Jag går in i världen som jag skapat och liksom väntar där på att karaktärerna ska agera,
berätta deras historia för mig.
Jag vill inte pracka på dem ett synopsis, jag vill inte berätta för dem,
utan de ska berätta för mig. De ska leda in mig i nya gränder och händelser.
Jag ska förtrollas, förfasas, betagas och engageras. Håret ska resa sig på armarna,
magen ska bli orolig, tårar stiga i ögonen, känna pirr och iver.
Jag vill kliva in i magin som berättelsen har för mig.

Nackdelen blir att jag trampar runt här medan jag skriver.
Som om karaktärerna är skådespelare och jag är publiken och de
börjar ge mig blickar som säger:
”Hallå, vi trodde du var regissör, säg vad vi ska göra”.

Om jag skriver klart den här romanen, med eller utan synopsis,
då måste jag lämna den ifrån mig.
Chansen är större att den blir klar med ett synopsis där jag antecknar
vad som sker kapitel för kapitel. Så långt har jag kommit att  jag insett det.
Men vill jag det? Vill jag verkligen lämna dessa kullerstensgator,
gaslyktor, hästdroskor och torgmadamer? Varför skriver jag på denna berättelse?
För att jag vill vistas där. Umgås med karaktärerna.
Egentligen kanske det är som det ska med det. Varför skulle det inte vara det,
med just den här påhittade världen, som får tillhöra bara mig, när jag vill?

Jag får se hur det blir med det.
En vacker dag kanske jag känner att det är dags att lämna.
Då tar jag fram synopsisglasögonen och styr upp, stärker, skapar framåtdriv,
orkestrerar sammansättningen av karaktärer, gör utvecklingslinjer m m.

Vill du anlita mig, Johanna, som storydoktor? Mejla info@multimanus.se

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Peggy Olson

Publicerat av Kategori: dramaturgi, karaktärsbeskrivning, teveserie

Peggy Olson

Peggy Olson i teveserien Mad Men är en karaktär som jag, Jenny, har funderat mycket över.
Hon är så långt från sexobjekt och kuttersmycken i den sexistiska reklambranschen, som teverserien utspelar sig i, som det går att komma. Just därför används hon av författaren för att visa på dåtidens manschauvinism och kvinnosyn. (Det blir likadant när en svart kvinnlig karaktär kommer in i serien efter några säsonger och speglar det vita samhället omkring sig.)

Peggy är en representant för en ny kvinnotyp och eftersom hon är yrkeskvinna och vill stå på egna ben i en tid när kvinnor var hemmafruar, så utsätts hon hela tider för press, yttre hinder och motstånd. Men Peggy är varken offer eller en överdrivet “god” person, hon är helt enkelt mänsklig och vill styra sin egen skuta och har sina egna mål.
Enveten, talangfull och ihärdig får hon hela tiden kämpa för omgivningens respekt och blir en fördjupad kvinnlig karaktär bland många ytliga.

Peggy är verkligen ett exempel på en protagonist som långt ifrån är någon superhjälte – hon är bara en vanlig tjej från landet – men där omgivningens motstånd ställer henne på prov och tvingar fram hennes utveckling som karaktär.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En stark karaktär: Moriarty

Publicerat av Kategori: antagonist, dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, plot, struktur, teveserie

Sherlock

I teveserien Sherlock kämpar huvudpersonen dels mot alla gärningsmän som ligger bakom brotten han löser. Men han har också en huvudfiende som i böckerna, skrivna av Conan Doyle. Till slut tar karaktären Sherlock Holmes genom att störta honom utför ett vattenfall.

Den här karaktären, Moriarty, är Sherlocks ärkefiende och också hans nemesis, alltså den person som i slutändan blir hans fall (bokstavligen.)

I böckerna porträtteras Moriarty som det klassiska galna geniet, en ondsint och elak kriminell som också drivs av patologisk avundsjuka mot den briljante Sherlock Holmes.

Teverseriens Moriarty är inte kanske vad man hade väntat sig av en antagonistisk karaktär: han är smart, kvicktänkt, han har humor och han är snygg. Just detta gör honom till en sådan farlig fiende. Han är också en sorts mörk spegelbild till den lätt socialt handikappade tänkaren Sherlock.

“Jag ville att Moriarty skulle ha humor, vara snabb i käften och ett jävligt bra ligg (“a bloody good fuck)!” har skådespelaren sagt om sin roll.
Det finns något förföriskt i denna Moriarty, något attraktivt som lockar Sherlock samtidigt om han måste värja sig.

Att förklä den antagonistiska kraften i ett charmerande och sexigt yttre som attraherar huvudpersonen är att skapa ett effektivt hot, just för att hen är så svår att motstå.

Sherlock finns på NetFlix.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vad är ”tropes”?

Publicerat av Kategori: dramaturgi, plot, roman, skönlitteratur, skriva, storytelling, teveserie

tv

Det här uttrycket har dykt upp fler och fler gånger det senaste åren och kan beskrivas som ”standardiserade grepp  i konsten att skriva fiktion” enligt denna webplats. Det handlar alltså inte om stereotyper eller klichéer utan om återkommande knep och tricks när man berättar en historia. Inom fictionen och speciellt genrefictionen är dessa tropes många och skapar tillsammans den där mallen för en berättelse som vi känner igen.  Även i teveserier vimlar det av tropes, som till exempel att presentera miljöer och karaktärer i en teveserie genom en nykomlings ögon. Nykomlingen får bli ställföreträdare för publiken. Ett exempel på detta är första avsnittet av ER (Cityakuten) där vi introduceras i seriens gestalter och handling via nyanställde läkaren dr Carter.

Tropes are devices and conventions that a writer can reasonably rely on as being present in the audience members’ minds and expectations. ” 

Här är ett slags wiki (uppslagsverk) över tropes både på teve och i litteraturens värld; lär man sig bara navigera webplatsen kan det både vara bra för inspirationen och när man behöver teknisk hjälp i arbetet med att föra fram handlingen, men också för att kolla av att man som författare inte automatiskt använder de vanligaste sätten.  (Oftast utan att veta om det.) I vänstermenyn kan du utforska vanliga tropes under rubriker som Plot, narrative, character, setting och en massa  underkategorier.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En stark karaktär: Don Draper

Publicerat av Kategori: dramaturgi, karaktärsbeskrivning, manus, Okategoriserade, struktur, teveserie

IMG_4481.JPG

Don Draper i Mad Men kanske inte verkar vara en stark eller drivande karaktär på ytan. Men han fungerar väldigt bra för att spinna en teveserie runt, trots att han inte alltid står i fokus för handlingen.

Den främsta anledningen är kanske att han har ett tydligt inre mörker. Han är väldigt duktig på vad han gör i jobbet, men faktum är att Don är en karaktär som har uppfunnit sig själv efter att ha bytt identitet med en annan man under kriget.
Han är en fasad, som egentligen inte kan skapa riktiga relationer med någon i sin omgivning och som hyser en stark rädsla för att någon gång bli upphunnen av det tidigare livet han lämnat, och att hans hemligheter ska bli röjda.

Att skapa mystik, gåtfullhet kring sina karaktärer och ge dem ouppklarade saker i det förflutna är ett bra sätt att skapa oförutsägbarhet och spänning kring dem.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Varför ska en text vara helig?

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, manus, Okategoriserade, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, spänningsroman, synopsis, teveserie

Håkansson

”– Vi jobbar helt och hållet tillsammans. Skriver gör vi själva så klart, men med synopsis arbetar vi nästan som ett filmmanusteam. Vi kan ha heldagar där vi bara jobbar med intrig tillsammans, säger Gabriella Håkansson.”

”Båda är eniga om att den funktionen som de fyller för varandra saknas i den svenska förlags-världen. Det finns en vad Gabriella Håkansson kallar manusfobi i Sverige, en inställning hos redaktörer och förläggare att texten är helig. Därför lämnas många författare ensamma i sitt arbete, med indirekta krav på att lösa eventuella problem i verket på egen hand.
– Jag sportade mycket när jag var ung, spelade fotboll och tränade kampsport. Jag förväntade mig att bokbranschen skulle vara som i idrottsvärlden, att man får en coach vars uppgift är att göra en bättre, att pressa en. Drilla, drilla, drilla. Men det finns inte ett spår av det tänkandet, säger Gabriella Håkansson.”

Artikel i Sydsveska Dagbladet 12/10 2014

Foto: Anna Wahlgren. Lånat från Sydsvenska Dagbladets artikelsida.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Säg adjö till dina lyckliga karaktärer

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, roman, struktur, teveserie

downton abbey

Det finns ingenting så svårt att gestalta som lycka” säger skaparen av Downton Abbey  Julian Fellows. Mycket riktigt när han fått en av sina huvudpersoner Matthew Crawley lyckligt gift med lady Mary återstod det inget annat än att ta honom av daga i en bilolycka…

Är en karaktär tillfreds, nöjd och lycklig utan att sträva efter något längre innebär det att denne inte längre utvecklas, utan blir statisk.

”Det enda som skrämmer är när det nå´n gång står still” som Eva Dahlgren uttryckte saken.

Tittar man på tevedramat så kan man konstatera att alla karaktärer definieras av det eller de problem de har. Men det här gäller även om du skriver en roman. Ge karaktären något att brottas med på inre eller yttre plan som ett sätt att driva dem framåt – det är den rörelsen som utgör bokens handling.

(Bilden ur Downton Abbey)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En stark karaktär: Carrie Mathison

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, manus, Okategoriserade, struktur, teveserie

I_inspired_Homeland_s_Carrie_Mathison

Med en stark karaktär menar vi en fiktiv gestalt vars personlighet bidrar till att skapa hinder och möjligheter. En karaktär som kan bidrar till att hålla igång tevedramat i säsong efter säsong.

Manusförfattarna har gett agenten Carrie Mathison i serien Homeland  en svaghet, i det här fallet är det hennes manodrepressivitet. Den utmanar henne hela tiden och kraven som det tuffa arbetet ställer på styrka, kontroll och överläge.

Det är smart av en författare att skapa identifikation genom karaktärernas brister och problem. Den perfekta personen som klarar allt är som bekant både förutsägbar och tråkig. I alla fall i fiktionen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar