Kategori: skrivprocess

Det är på bussen man hittar dom

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dialog, dramaturgi, Ingrid Elfberg, karaktärsbeskrivning, miljöbeskrivning, orkestrering, plot, roman, skrivprocess, skrivtips, spänningsroman

Karaktärerna. Nä, jag skojar inte. Det är alldeles sant. Lovar. Det har inte bara hänt en gång utan flera, att jag hittat den där karaktären som är hundra procent klockren för den figur jag vill ha i nästa bok. På tåget, bussen eller spårvagnen.z5ge1VZqivI50e9qtX5-2DEUSWU

Pers alterego

Första gången det inträffade var på spårvagnen. Jag tänkte nog inte på något särskilt alls, så där som man kan göra när man är på väg någonstans och är ganska trött.

När jag lyfter blicken ser jag rakt in i ett par mörkbruna ögon, vänliga, milda, ändå lite sökande, intelligenta. Han hade ett bulligt och inte särskilt vackert ansikte men var ändå på något udda sätt snygg, charmig, intagande. Och så log han och hela ansiktet lyste upp, sken, precis som hans ögon. Men det var inte det som var grejen, det var håret.

Lockarna

Han hade det vackraste och mest lockiga hår jag sett på en man, någonsin. Och jag bara visste att det var Per jag satt mittemot mig. Jag tog ingen bild. Det vågade jag inte. Men jag minns exakt hur han såg ut. Och precis hur han rörde sig när han gick ut.

Torbjörn och Jacob har jag också mött

På samma sätt har jag mött fler av mina starkaste karaktärer. Jag tvingades byta tåg svintidigt i Stockholm och vi pressades in på ett smockfullt x2000 där tre killar satte sig kring mig och jag insåg att det var Jacob som satt sig mittemot. Jag gissade att dom alla jobbade i Försvarsmakten men vet så klart inte.

Han var exakt så skarpskuren och manlig som jag tänkte mig. Snaggat hår, snygga kläder, den där klockan på armen, dom vackra ögonen, lysande ljusa, det välansade skägget. Nu vågade jag ta en smygbild som jag sedan la in i mitt skrivprogram.

Idag såg jag den nya hemska kvinnan

Och idag såg jag henne, den nya, inte så trevliga karaktären, som jag ska ha till roman fem. Hon var perfekt på alla sätt, till och med rösten var precis det jag ville ha. Jag tog en smygbild som jag inte ska visa för någon så klart, men väl lägga in i skrivprogrammet och ha framför mig när jag ska beskriva henne.

Verkligheten överträffar alltid dikten har någon sagt. Och jag kan bara hålla med.

Ingrid

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att namnge sina karaktärer

Publicerat av Kategori: karaktärsbeskrivning, manus, skriva, skrivprocess

lisbeth

Att ge sina karaktärer rätt namn kan förknippas med en hel del huvudbry och ångest.  Och vad är rätt? Namnet ska precis som allt annat du lägger in i texten berätta något om personen i fråga – inte minst huvudpersonen. Man ska ta i beaktande ålder, social status och bakgrund, förutom att förstås kön och etnicitet spelar in. Charles Dickens gav alltid ledtrådar om vem en viss karaktär var med hjälp av namnet; de osympatiska fick obehagliga namn (”Uriah Heep” eller ”Mr Murdstone” i David Copperfield). Namnet berättar något, leder tankarna i en viss riktning och förknippas med vissa  egenskaper, så det gäller att veta vart man vill styra läsarens tankar och undermedvetna.

The mention of the name should bring to mind an entire set of personality traits; a certain look; and feeling tone. The name should evoke a strong image in the reader’s mind, and have a ring of authenticity.”  Läs mer här på Huffington Post om namn i böcker.

Vissa namn bidrat också till en stark ikonisering av karaktären, tänk Harry Hole,  Moriarty eller Scarpetta den kvinnliga italienskättade rättsläkaren i Patricia Cornwalls deckare.  Med det sagt är det lite konstigt att en av litteraturens mest hårdkokta, våldsamma antisociala antihjältar fick det ganska beskedligt klingande namnet Lisbet. (Bilden ur ”Män som hatar kvinnor” filmatisering av Stieg Larssons Millenniumtrilogi.)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Varför ska en text vara helig?

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, manus, Okategoriserade, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, spänningsroman, synopsis, teveserie

Håkansson

”– Vi jobbar helt och hållet tillsammans. Skriver gör vi själva så klart, men med synopsis arbetar vi nästan som ett filmmanusteam. Vi kan ha heldagar där vi bara jobbar med intrig tillsammans, säger Gabriella Håkansson.”

”Båda är eniga om att den funktionen som de fyller för varandra saknas i den svenska förlags-världen. Det finns en vad Gabriella Håkansson kallar manusfobi i Sverige, en inställning hos redaktörer och förläggare att texten är helig. Därför lämnas många författare ensamma i sitt arbete, med indirekta krav på att lösa eventuella problem i verket på egen hand.
– Jag sportade mycket när jag var ung, spelade fotboll och tränade kampsport. Jag förväntade mig att bokbranschen skulle vara som i idrottsvärlden, att man får en coach vars uppgift är att göra en bättre, att pressa en. Drilla, drilla, drilla. Men det finns inte ett spår av det tänkandet, säger Gabriella Håkansson.”

Artikel i Sydsveska Dagbladet 12/10 2014

Foto: Anna Wahlgren. Lånat från Sydsvenska Dagbladets artikelsida.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Författarna till ”Cirkeln” om att skapa karaktärer

Publicerat av Kategori: karaktärsbeskrivning, manus, skriva, skrivprocess

cirkeln

Ett knep för att skriva en engagerande bok är förstås att skapa trovärdiga och samtidigt dynamiska eller spännande karaktärer – det gäller att hitta balansen mellan realism och romantik.  Läsarna känner gärna igen sig men det ska samtidigt finnas något avvikande och oförutsägbart som kan öppna upp för det oväntade .

Författarna till ”Cirkeln” heter Mats Strandberg och Sara Bergmark. Här diskuterar de hur de funderade kring processen att skapa karaktärer och hur de jobbade med så kallade ”tropes” som de förklarar som ”karaktärer som fyller vissa funktioner och gör vissa resor i fiktionen”.

En hemlighet bakom ”Cirkelns” framgångar kan vara hur författarna skapar en kliché eller stereotyp alltså en snabbt igenkännlig karaktärstyp som man tycker sig ha sett förut, och sedan fördjupar och nyanserar denna. I ”Cirkeln” består persongalleriet främst av olika tjejtyper, de har typiska utmärkande drag som gör att vi kan identifiera dem som ”innetjejen”, ”nerden”, ” den städade” et c men det hindrar dem inte från att förändras och utvecklas under handlingen.

Vi känner att det finns en kraft i den här typen av figurer som folk verkligen kan relatera till omedelbart.” (Mats Strandberg och Sara Bergmark)

Sedan handlar det förstås om hur de olika karaktärerna introduceras  handlingen där möjligheterna står mellan att strunta i beskrivningar helt och hållet; Skolans vaktmästare kommer in med en verktygslåda i handen…”, eller beskriva personen alldeles för detaljerat eller utförligt så det blir långrandigt (eller helt enkelt för allmänt). ”Skolans vaktmästare kommer in med en verktygslåda i handen. Han är av medellängd med blå ögon och grått hår och kulmage, har blå jeans och skjorta och kommer från Arboga. 

Nej man ska förstås göra precis som författarna till ”Cirkeln” ur vilken jag hämtat exemplen, fånga några specifika och särskiljande egenskaper. ”Skolans vaktmästare//är i fyrtioårsåldern och har vildvuxet hår som börjar gråna. Hans isblå ögon är uppspärrade och stirrar rakt på henne.” Samma sak med karaktären Adrianna Lopez, rektorn: ”Hon//har kortklippt svart page med lugg. Hon har på sig en knälång svart kjol och vit blus med alla knapparna knäppta. Det här är ingen rektor som man kommer till med sina problem, det känner Minoo direkt.”

Kan man koka ner en karaktärs utmärkande egenskaper (ofta hur det inre gestaltar sig i det yttre utseendet) i några få välvalda meningar skapas en energi kring karaktären och en snabb, tydlig bild hos läsaren. 

(Bilden hämtad ur den kommande filmatiseringen av ”Cirkeln”)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lyssna och bli en bättre författare

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, manus, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, struktur

ljudbok

Det är ganska vanligt att inte inse i vilken hög grad man behöver redigera sin text. En viss osäkerhet kan råda om handlingen egentligen håller, och om ens karaktärsskildring faktiskt är tydlig nog och under redigeringen kan detta bli obarmhärtigt blottlagt. Men under redigeringen ska den röda tråden vaskas fram och gestaltningen vässas. Den här bloggaren insåg när han lysssnde på en tegelstensroman som gjorts om till hårt nerbantad ljudbok just hur mycket onödigt bjäfs som prydde sidorna, och insåg att detta var ganska nyttigt. Plötsligt blir den underliggande strukturen väldigt tydlig, själva romanens skelett. Svagheter i konstruktionen blir isande påtagliga. Allting som inte direkt leder handlingen framåt är bortrensat. Strukturen blir tajtare och den röda tråden starkare. Lite onödiga beskrivningar och överflödig dialog är bortredigerat. Som författare kan man på det här sättet bli medveten om att trots att ens eget manus gått igenom hur många vändor som helst med en redaktör så finns det alltid mer man kan stryka. Många  författare hade kunnat börja göra som bloggaren och hjärntvätta sina författarhjärnor med lite förkortade ljudböcker i bilen när man märker att ens alster är på väg att svälla ut över alla breddar. Ett annat alternativ är att läsa in ditt eget manus och sedan lyssna på det som ljudfil. Sega partier blev skoningslöst uppenbara, språkliga märkligheter likaså, eller kanske bara grepp som du som författare är omedveten om att du använder. 

Idiosyncrasies of the writer’s style are also emphasized, particularly an unhealthy reliance on adverbs or awkward use and nonuse of contractions in dialogue.”

(Citat hämtat från getitwriteblog.wordpress.com)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vikten av ett bra synopsis

Publicerat av Kategori: dramaturgi, manus, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, struktur, synopsis

simona arhnstedt

För att bygga ett hus måste man ha en bra grund . Det samma gäller manus. Slarvar man med det rasar huset berättelsen ihop. Handlingen håller inte, uppvisar logiska luckor, avstannar eller tar galna stickspår.

Mycket i en berättelse handlar om en sorts eko-effekt. Byggstenarna till slutet läggs redan i början. För att inte handlingen ska bli förvirrande behöver man plantera och etablera saker ganska tidigt. Men hur ska man kunna göra det om man inte har överblick, struktur?

För en bra planerad handling krävs ett synopsis där du skaffar dig kontroll innan själva skrivandet tar vid. På synopsisstadiet löser man problem (precis som romanceförfattare Simona Ahrnstedt säger här) och lägger grunden som allting annat vilar på, utgår från. Och som den visa Simona påpekar; handling är inte det samma som att karaktärerna är med om saker.

”Du måste ha mål, motivation och konflikt.
Och dina karaktärer måste förändras.”

En bra handling ger sig inte själv; det kräver en fas (som kan bil ganska lång) av att pussla, spåna, planera, fantisera, stryka, ömsom slita sitt hår och ömsom komma med genialiska lösningar på alla de problem som lär uppenbara sig när man försöker få ihop en fungerande dramatisk berättelse. Det är faktiskt som att pressa sig genom en födslokanal. Men det ger också större frihetskänsla när man väl börjar skriva själva texten och scenerna. Det är som med allt annat; lägger man en bra grund besparar man sig själv en massa problem senare.

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lär av teve

Publicerat av Kategori: dialog, dramaturgi, karaktärsbeskrivning, manus, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, struktur

tv

Som romanförfattare kan man lära sig mycket från teveseriernas värld, till exempel vad gäller dramaturgi, hur man håller spänningen uppe och skapar engagerande karaktärer. Det här tar journalisten Philip Teir upp i en artikel i Svenska Dagbladet. Han nämner författaren Jennifer Egan som skrev sin roman ”Huliganerna kommer på besök” höggradigt inspirerad av just grepp från teveserier som The Sopranos.

Till de goda råden hör att tänka på:

- gestaltning; visa snarare än att förklara och redogöra

- plågade hjältar; våga skapa komplexa karaktärer med dåliga sidor som handlar själviskt och till och med destruktivt. Man kan inte moralisera som författare.

- samhällsrealism; förlägg handlingen till en tydlig historisk och social kontext som är en del av handlingen

- exaktheten i detaljer; många som skriver älskar den s k ”isbergstekniken” men den fungerar bara om du vet vad det är du antyder. En detalj i en teveserie som ett par skor är oftast utplacerade där med en klar baktanke att berätta något specifikt.

Det går inte att vara vag, alltför svårtydd eller oklar när man skriver för teve och film eftersom det hela förr eller senare ska avbildas på film. Man måste få ihop en fungerande yttre handling. Den här realismen och tydliga underliggande strukturen vad gäller scener och dramaturgi är något man kan ta till sig även när man skriver sin bok.

Hela artikeln av Philip Teir kan ni läsa här.

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det finns inga riktiga monster

Publicerat av Kategori: antagonist, karaktärsbeskrivning, skönlitteratur, skriva, skrivprocess

 

maleficent

Visst skapar onda gestalter svärta, motstånd och dynamik i handlingen. Få saker är så tacksamma att få sätta tänderna i som en genuint osympatisk karaktär, vare sig det är en före detta partner, en tjatig granne eller en djupt störd chef. Men ren ondska för sakens skull är både ointressant och orealistiskt. En bra författare strävar efter att skapa någon sorts insikt även om karaktärerna man inte tycker om. Det gäller att undvika dikotomin svart/vitt och ont/gott om man vill skapa ett trovärdigt drama.

Hur elak, försåtlig eller manipulativ en karaktär än är bör man försöka få fram även vad som driver antagonisten i berättelsen. Det handlar inte om att skapa sympati, men till viss skapa förståelse. Tänk på att någon gång i handlingen låta lite ljus falla även på dennas inre och tankevärld. Ge oss ett ”private moment” med den onda karaktären som hjälper oss att se dennas sida av saken. Hur tänker hen? Varför beter hen sig som hen gör? Är det revanschlusta, en förödande rädsla att hamna sist, en sedan länge glömd oförrätt, en känsla av att ha blivit nertryckt och sparkad på? Även denna karaktär har  bakgrund, motiv, drivkrafter och ett mål att sträva efter.

En ond karaktär som vi aldrig ges en enda nyckel till blir lätt ensidig och stereotyp, ett monster. Men inga människor är monster. Man kan säga att genom att låta även antagonisten i historien få ”sjunga sin sång” skapar du som författare ett riktigt drama, till skillnad från ett melodrama där karaktärsskildringen är svartvitt och stereotyp, platt.

(Bilden föreställer ”den onda fen” Maleficent ur filmen med samma namn)

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Annika Estassy Lovén om synopsis

Publicerat av Kategori: feelgood, kärleksroman, Okategoriserade, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, struktur, synopsis

 

annika-1

Författaren Annika Estassy Lovén debuterade förra året med feelgoodromanen Solviken och det går bra för henne. Debutromanen ligger just nu tvåa på Adlibris Pockettoppen och  hennes andra roman Croissants till frukost som kom ut  i år är, liksom debutromanen, med i Bonniers Bokklubb.

Annika beskriver på sin facebooksida hur hon arbetar:

”Jag vet inte hur andra gör men men jag jobbar mycket med berättarstruktur och dramaturgi när jag skriver. Ett tips när det gäller att få till en bra plot (intrig) är att tänka på ABCDE:
Action
Background
Conflict
Development
End
A = händelsen som sätter igång berättelsen, den utlösande faktorn.
B = bakgrundshistorien. Infodumpa inte, utan ge läsaren precis så mycket info den behöver för att förstå betydelsen av inledningsscenen.
C = utan konflikter/hinder/problem – ingen berättelse. Det är karaktärernas längtan efter något och deras strävan att uppnå det, samt alla hinder de möter på vägen och ska ta sig över, som driver berättelsen framåt.
D = huvudpersonerna kommer att utvecklas under berättelsens gång, en utveckling som kan vara känslomässig, andlig och/eller intellektuell. Det sägs att 70-80% av en lyckad berättelse består av karaktärernas utveckling och inre resor.
E = slutet består av 3 delar: Kris, Klimax och Upplösning.

Kanske är det alla mina år inom filmbranschen som färgat mig, men jag är oerhört förtjust i att strukturera upp min intrig. Därmed inte sagt att alla behöver göra likadant.”

Fotograf är Magnus Ford och bilden har vi lånat från Debutantbloggen.

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hon inspireras av teveserier

Publicerat av Kategori: äventyrsroman, dramaturgi, roman, skönlitteratur, skrivprocess, spänningsroman

Gabrielal-Håkansson-NordinAgency  aldermanns-arvinge Gabriella Håkansson berättade i en artikel i Ystads Allehanda  i våras att hon inspireras mer av teveserier än av böcker. Teveserierna är den nya realismen, förklarade hon:

“Precis som Balzac på 1830-talet förnyade romanen med sina banbrytande realistiska skildringar av människor och miljöer så har tv-serien revolutionerat filmmediet genom sina djupdykningar i allt från avsides landsortshålor och fängelser till maktens absoluta centrum. Det här är den nya realismen!”

Och:

”Medan filmindustrin håller på att förvandlas till en genrefabrik som spottar ur sig stereotypa karaktärer, förutsägbar intrig och föråldrad sensmoral så anstränger sig serierna för att nyansera psykologin och hitta nya människotyper. En karaktär kan byggas upp under flera säsonger och genomgå både kriser och förvandlingar, och för första gången i filmhistorien har de kvinnliga karaktärerna fått ta plats – och ta ut svängarna.”

Gabriella Håkansson kom förra året  ut med sin fjärde roman,  äventyrsberättelsen Aldermanns arvinge som får en uppföljare i höst, Kättarnas tempel.

Här berättar hon om arbetet med Aldermanns arvinge.

Här en recension av Aldermanns arvinge i Ystads Allehanda, och här i Dagens Nyheter.

Porträttet på  författaren är hämtat från Nordin Agencys hemsida.

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar