Kategori: recensioner

Hur man får bra omdömen av BTJ

Publicerat av Kategori: lektör, Lennart Guldbrandsson, manusutveckling, recensioner, skrivtips

Hur vet biblioteken vilka böcker de ska köpa in? Jo, ibland får de hjälp av BTJ, ett företag som recenserar böcker. Men de recenserar inte alla böcker, och de kan vara ganska lakoniska i sina omdömen.

Nu har en till av mina böcker blivit recenserad. Det är boken 10 sätt samarbete lyfter din kreativa karriär som jag skrev tillsammans med Kim M. Kimselius och Kristina Svensson, och som BTJ:s lektör Jonas Herrlin skriver om så här (i BTJ-häftet nr 3, 2019):

Tre hattar skriver inspirerande och entusiastiskt och kan ge vägledning till skribenter som vill lämna skrivandets ensamhet och ”lyfta” sin karriär. De tydliga kapitelrubrikerna gör att man lätt kan identifiera det man är intresserad av, utan att läsa från pärm till pärm.

(Läs mer.)

Men det här handlar inte enbart om mig och min bok

Bra betyg är roliga att få, men vad kan du ta med dig från den här texten?

Till att börja med, att se till att boken blir skickad till BTJ. Som man säger: om man inte chansar kan man inte vinna.

Men det som är betydligt viktigare är att du skriver en sådan bok som BTJ och andra kan tycka om. Det finns flera skäl till det:

  • BTJ recenserar som sagt inte alla böcker, så om boken inte håller tillräckligt hög klass kan den bli refuserad där också.
  • Om omdömet som BTJ ger boken är dåligt är det möjligen värre än att inte bli recenserad alls.
  • Utan ett citat från BTJ blir det svårare att marknadsföra boken till biblioteken.

Tanken är inte att lägga någon extra press på dig, utan att ge dig en realistisk bild av verkligheten. Du kan dessutom använda samma sorts tänkande för att få bra omdömen i andra recensioner.

Så hur gör man för att få bra recensioner?

Det finns förstås inga garantier när det gäller recensioner. Ibland är recensenten bara grinig eller motvalls. Särskilt gäller det BTJ och många andra stora recensenter då de ofta försöker balansera omdömet så att det inte låter som ensidiga hyllningar.

Men generellt sett går det att åtminstone göra följande:

  • fundera på vad ditt mål med boken är, oavsett om det är att underhålla eller skrämma eller få in läsaren i ett romantiskt mood. En stor del av en boks värde ligger i om den lovar en sak och sedan håller det, eller till och med överträffar det målet. Det mest synliga löftet är den genre du väljer. Är din bok ett bra exempel på din genre, eller bara ett okej exempel, eller till och med något som knappt kvalar in i genren? Se till att du förstår ditt mål ordentligt, och kolla om du uppnår det genom att bokstavligt talat räkna efter hur mycket av boken som handlar om det som är ditt mål. Är din bok en komedi? Nåväl, hur många skämt finns det i den? Är din bok tänkt att väcka folks fantasi? Ja, räkna då efter hur många tankeväckande saker du har med. Mer är inte nödvändigtvis bättre här, men om du bara har ett skämt då är det ingen komedi, och om du bara är fantasieggande en gång, då lyckas du inte med ditt mål.
  • ägna en del av din tanketid – den tid du planerar boken och skriver om den – åt att försöka förutse vad andra kan tänkas ha för kritik mot din bok. Det vill säga, lyssna på den där rösten inuti dig som säger att det är dåligt, och försök att samla så många kritiska saker du bara kan. Det här låter förstås inte roligt, att lyssna på den där rösten, men jag lovar att det blir lättare när den har fått prata av sig. En annan fördel går att illustrera med följande seriestripp av Steve Ogden:

  • åtgärda så många av kritikpunkterna du kan. Du kommer aldrig att kunna fixa allt, och du kommer dessutom att missa saker, speciellt om du har blivit bränd förut, men om du sätter som mål att du ska hitta lösningar på problemen snarare än att blunda för dem, kommer du ha större chans att lyckas.
  • fråga andra. Låt folk läsa texten innan den är klar, när den nästan är klar, när du tror att den är klar, när du har fått feedback och ändrat på den så att den är klar, när du har skickat den till en lektör och du har skrivit om den så att den är klar, och när du har den ute på korrekturläsning. De kommer att se på din text med andra ögon, och det är nyttigt för dig.
  • lär dig av tidigare versioner av texten och verkligen skriv om dem, snarare än att bara putsa lite i dem. (Förstaversioner är förresten något du måste få ur dig, snarare än något färdigt.) Det betyder att du måste hitta ett eget sätt att bearbeta dina texter så att de blir mycket bättre och inte bara blir karbonkopior av varandra.

Och allt det här blir förstås lättare om du har andra att samarbeta med. Vilket du kan läsa om i den BTJ-hyllade boken 10 sätt samarbete lyfter din kreativa karriär.

Storydoktor Lennart

Lennart Guldbrandsson är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Lennart? Kontakta mig på lennart@elementx.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det okända okända – om omskrivning

Publicerat av Kategori: dramaturgi, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, Lennart Guldbrandsson, manus, manusutveckling, miljöbeskrivning, orkestrering, plot, recensioner, roman, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, skrivtips, struktur

2002 förhördes dåvarande försvarsminister Donald Rumsfeld angående varför det fanns så lite bevis för att Irak hade försett terroristgrupper med massförstörelsevapen. Hans svar har blivit bevingat:

”There are known knowns. These are things we know that we know. There are known unknowns. That is to say, there are things that we know we don’t know. But there are also unknown unknowns. There are things we don’t know we don’t know.”

Oaktat att citatet kommer från en person som inte är särskilt sympatisk är det här fenomenet något som även författare behöver förhålla sig till, och särskilt under omskrivningsfasen. För flera år sedan uttryckte jag det så här i ett blogginlägg  med rubriken Bränt barn skyr elden… men missar översvämningen:

”När man skrivit en text, och någon kritiserar det man har gjort, då är det väldigt lätt att man fokuserar så starkt på det man fått kritik på framöver, att man helt enkelt glömmer bort det mesta annat. Om någon har sagt åt dig att du skriver dålig dialog så kommer du att lägga all fokus på att skriva bättre dialog. Samtidigt blundar du för att du kan ha andra problem. Intrigen kanske suger, men du missar det för att du tittar på dialogen.”

De här två sakerna är två sidor av samma mynt. När man ska skriva om en text behöver man därför ta hänsyn till de saker man inte känner till.

Frågande djur.

Foto: psyberartist, CC-BY 2.0, Wikimedia Commons

Hur gör man det? Låt mig föreslå en trestegsplan:

  1. Man kontrollerar så att man inte lider av sorg för att man blivit kritiserad (som Ingrid skrev om senast). D.v.s. kommer du vägra att förstå det behöver förstå för att det är jobbigt? Nyckeln är distans. Man kan exempelvis tänka sig att man arbetar med någon annans text och läser texten för första gången.
  2. Därefter undersöker man om man lider av Dunning-Kruger-effekten (”den som är inkompetent också är oförmögen att förstå att denne är inkompetent. Detta får till följd att inkompetenta överskattar sin kompetens i högre grad än kompetenta.”) Frågan här är om man ens har möjlighet att förstå vad problemet är. Det skriver jag inte för att förolämpa, utan för att hjälpa till att komma över det.  Vad behöver just du lära dig mer om? Lägg märke till att det inte handlar om vad du tror att du behöver lära dig mer om eller vad du vill lära dig mer om, utan vad du faktiskt behöver lära dig mer om. Ju mer du vet om att skriva, desto lättare är att se vad du behöver lära dig. Hur mycket kan du exempelvis om de åtta storheterna? Har du läst någon bra bok om grunderna i att skriva?
  3. Man tar hjälp av någon som kan se det här utifrån, som en lektör eller en skrivcoach. Dess arbete är att spegla texten såsom den ser ut så att författaren får en neutral bild och i samråd med lektören/skrivcoachen kan lägga upp en plan för det vidare arbetet.

Ingen kan göra sig helt fri från det okända okända, men genom att i så hög grad som möjligt röja undan sin känslighet för kritik, lära sig mer om grunderna i att skriva och att ta hjälp från ett proffs, minskar man hur mycket det okända okända påverkar en.

Lycka till!

Storydoktor Lennart

Lennart Guldbrandsson är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Lennart? Kontakta mig på lennart@elementx.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Recensioner och kommentarsdiken …

Publicerat av Kategori: dramaturgi, förlag, förläggare, Ingrid Elfberg, intrig, lektör, lektörsutlåtande, ljudbok, manus, manusutveckling, Nyheter, plot, recensioner, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, Storytel, storytelling, struktur, synopsis

Kritik och tyckande är något helt oundvikligt när du skapar. Och publicerar så klart.

Vill du undvika kritiken eller tyckandet så ska du hålla dig kvar i garderoben. Där kommer det alltid att vara tryggt och mörkt och mysigt och helt fritt från andras petande i det man skapar. Men …

I garderoben är det ingen som ser det du gör, ingen som kan läsa eller titta, ingen som kan berömma och det säljer uselt från garderobsmörkret. Så vill du bli en riktig författare så blir det till att titta ut ur det mysiga mörkret och härda ut.

Guillotine

Kritik

Kritiken kan komma från mamma, din testläsare, din lektör eller kompisarna i skrivarkursen. I nästa stadium kommer den från förlagets medarbetare. Ännu senare kommer den från recensenter, bokhandlare, bokbloggare, läsare och tyckare på din egen blogg, på Goodreads, i FB-grupper och i kommentarsfälten på digitala tjänster som Storytel.

En sak är säker. Du kommer inte undan. Var god skölj.

Hemska elaka recensioner

Att få en usel recension är inte bara trist, det kan vara riktigt plågsamt och punktera den mest ambitiösa författarkarriär. Ett redan skakigt och nervöst författarego kan torpederas av en rå recension.  Så hur hanterar man dom? De där elaka?

Läs dom. Acceptera. Eller läs inte. Det senare är behagligare men då missar du något.

Läs hela recensionen

Börja med att backa ut en aning. Visst, det stod att boken kunde ha kortats, att det var vissa händelser som var förutsägbara, att det var tydligt att skurken var en skurk rätt tidigt. Men vänta nu? Det stod också att språket var bra, att det var driv i berättandet, att man ville veta vad som hände, att recensenten gladeligen väntar på mer av dig.

Men i det där ögonblicket när du läser recensionen så är det som om bara de där negativa, kritiska, står ut som om de var skrivna i neon. Det är som om de där berömmande orden inte syns, aldrig kan bli tillräckliga, inte nog stora. Mänskligt men inte särskilt smart.

Läs HELA recensionen igen och kolla, vad stod det egentligen?

Och glöm aldrig att en bra recensent vinnlägger sig om att peka på både det som var bra och det som inte var lika bra. En bra recensent öser inte bara beröm eller tvärtom.

Inse att alla får både ris och ros

Alla får både och.  Acceptera att vi tycker olika. Några gillar det ena och inte det andra. Man kan tycka att somligt är bättre, annat sämre. Och så är det så klart. Men det är också mänskligt att gilla det man vill. Och att ha dålig smak, gilla lättläst och lätt konsumerat. Eller att ogilla det.

Vissa gillar deckare, andra feelgood. Andra sci-fi … Gläds åt dom som hittat dig och gillar det du gör.

Om det gör riktigt ont i författarsjälen så råder jag dig att gräva runt och hitta recensioner av såna författare som du beundrar. Du kommer att bli förvånad över hur mycket skit dom fått ta. Inte ens de allra bäst säljande därute slipper salt i såren.

Ta lärdom – om den finns där

Nu påstår jag inte att du ska strunta i recensioner. Tvärtom. Finns det något korn av sanning i kritiken så är det nu det är dags att notera vad det är. Finns det något matnyttigt här? Kan du förbättra dig? Är det flera som sagt samma sak? Att inte lyssna till kritiken är bara dumt. Om den är seriöst menad så finns det alltid något att lära. Även om det svider ibland.

Vem ska man lyssna på?

Tyvärr blir det allt färre som recenserar allt eftersom tidningarnas kultursidor vissnar och dör. Fundera alltid på vem avsändaren är. Om det är en välkänd recensent eller inte?

Är det en som brukar resencera? Brukar det vara nyanserat? Är det någon som är betald av någon? Är det en privatperson som bloggar? Ger personen rosor till alla? Eller bara tvärtom? Hur många följare har hen? Gillar hen din genre eller inte?

Är kommentarerna anonyma blir det genast värre. Här hamnar vi snart i kommentarsdiken som tex Storytel där nivån  många gånger är rent vidrig. Där frodas också trollen. Och där har redan förlag och andra ertappats med att hissa sin egna och dissa sina motståndare. Fult som fasen. Men svårt att hindra. Den nya digitala världen.

Så mitt råd är – läs dina recensioner.

Sålla i agnarna.

Var källkritisk.

Ta till dig av ärlig kritik.

Fortsätt skriv!

Storydoktor Ingrid

 

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar