Kategori: orkestrering

Låt 2018 bli ditt skrivår!

Publicerat av Kategori: dramaturgi, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, ljudbok, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, skrivtips, storytelling, struktur, synopsis

Det låter enkelt men är det så klart inte.

När någon får saker som är skitsvåra att låta så där nonchalant enkelt tänker jag på min skidlärare för många år sedan i Chamonix, en av dessa overkligt skickliga skidåkare som var blivande bergsguide och så klart lika overkligt vacker som bara en ung fransman kan vara.

Jag är usel på franska men när han skrikit åt mig och de andra att göra saker som vi inte klarade och dessutom frös till is av skräck inför, så lärde vi oss snabbt att skrika tillbaka – ”Facile a dire!” Slarvigt översatt ”lätt för dig att säga.”

 

Nu är det ju just utanför komfortzonen som vi utvecklas, som vi lär nytt, blir bättre. Genom att utmana oss, gå utanför boxen vi normalt traskar i. Våga.

Så hur gör man nu när vi klivit in i ett sprillans nytt och ovikt år?

Titta tillbaka

Ja det låter ju uppmuntrande? Kanske inte, men ack så viktigt. För nu har ännu ett år gått och det viktigaste är så klart att se framåt, göra upp planer. Men det är lika viktigt att titta tillbaka och se vad som hände under året som gick. Vad har du åstadkommit? Vad gjorde du bra? Vad blev mindre bra?

Klappa dig själv på axeln – också

Glöm alltså inte att se det du faktiskt gjort som blev bra och klappa dig själv på axeln för det. Bra jobbat! Kanske skrev du klart ditt manus? Jobbade hårt med sociala media? Skrev alla blogginlägg du hade sagt att du skulle?

Men, blunda inte heller för det som blev mindre bra och så klart det som du inte gjorde men kanske borde ha gjort? Tog sociala media lite för mycket tid? Satte du inte av skrivtid som du bestämt? Listan kan bli hur lång eller kort du vill och den är så klart din och ingen annans.

Var står du nu? Och vart vill du?

Vart står du nu? Och vart vill du komma? Är målet att skriva klart romanen 2018? Eller till och med bli publicerad? Att skriva nytt? Hitta nya samarbetspartners? Avsätta pengar för lektörshjälp? Skaffa bättre hjälpmedel i skrivandet? Ta ledigt och bara skriva ett tag? Gå en kurs?

Sätt mål, gör en plan och sätt en deadline

Nu börjar det låta torrt och affärsmässigt här men om du inte konkretiserar och faktiskt bestämmer vad som ska vara gjort när och hur, så är det inte ett mål du satt upp. Då är det bara en idé eller en dröm.

 

Var realistisk

Japp, jag vill bli den nye Dan Brown, jag vill tjäna miljoners kanoners och turnera jorden runt och gå på galor och premiärer och jag vill bli filmatiserad. Och jag vill att GW ska tipsa om min bok till jul i Veckans brott.

Jättebra. Men om målen inte är realistiska så kan det bli tufft och nästan helt säkert ett misslyckande. Se tillbaka igen på det du gjort. Du har säkert gjort flera storverk. Bra. Gör fler såna. Sätt mål för nästa år som går att genomföra med lite envishet och grit! (Nyord ;-))

Skriv klart ditt manus. Hitta en vass lektör, tex en Storydoktor 😉 Skicka till några väl valda förlag. Eller lägg manuset åt sidan, gå en kurs, ta nya tag, tänk fritt en stund. Börja på något helt nytt och annat?

Och låt kreativiteten flöda 2018!

Lycka till alla.

Storydoktor Ingrid

Om du vill anlita mig som lektör skriver du till ingrid@ingridelfberg.se eller på FB.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hur gör bästsäljare? Finns det ett recept?

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skriva, skrivtips, spänningsroman, struktur, synopsis, thriller

Frågan dyker upp titt som oftast. Det har så klart också skrivits böcker i ämnet där man analyserat vad som kan tänkas vara receptet för en historia som går hem i stugorna och säljer så att författaren/författarne eller manusdito blir förmögna som gamla troll och får springa på events och kalla sig kändisförfattare. Vilket ord för övrigt.

Storsäljaren Lars Kepler

Det har väl knappast undgått någon som gillar böcker att paret bakom Kepler säljer som smör i vårsol. Inte bara i Sverige. Har dom något recept? Vad är det som gör att dom säljer flest böcker av alla i Sverige och går hem hos läsare i en rad länder ute i världen dessutom?

Har dom någon metod?

Ja det har dom. I alla fall om man ska tro det dom själva berättar i en intervju i Veckans Affärer för ett tag sedan.  Länk till artikeln nedan.

https://www.va.se/nyheter/2016/11/08/sa-har-skriver-paret-bakom-lars-kepler-deckarna-som-gor-varldssucce-och-saljer-for-miljoner/

Recept på Bästsäljare a la Keplers

Skriv något du brinner för, ge aldrig upp – pannben med andra ord – och arbeta mycket och hårt.

Låter ju så där … men sedan kommer betongen.

1. Generera en vattentät idé – det får ta den tid det tar.

Det är inte värt att lägga ned arbetet som krävs för att skriva en bok om inte grundidén är lysande.

 

2. Utifrån idén börjar man nysta i intrigen, lägger på struktur efter alla konstens regler, och gräver djupare och djupare i händelseförloppet tills alla detaljer är på plats.

 

3. Det gäller att skapa karaktärer som man själv är intresserad av.

 

4. Sedan skriver man, och väljer hela tiden det avsnitt man är mest sugen på för tillfället.

Här pratar vi synopsis, stark idé, grym plot och superstarka karaktärer!

Lätt som en plätt! Bara att sätta igång alltså 😀

Storydoktor Ingrid

Vill du anlita mig som lektör för att förbättra din historia? Mejla mig på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Synopsis eller inte synopsis?

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, intrig, Johanna Wistrand, manus, manusutveckling, Nyheter, Okategoriserade, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, struktur, synopsis, teveserie, thriller

Synopsis eller inte synopsis – det är frågan.

Det här med att planera sin berättelse i förväg kan vara till stor hjälp, men det är det inte för alla.
Man kanske skulle kunna dela in författare i två läger här.
Å andra sidan tror jag att en och samma författare kan använda sig av båda varianterna.
Det beror lite på själva berättelsen man skriver.  Eller vad författaren  vill i själva skrivprocessen.
Gå in med öppna ögon utan en aning om vad som kommer att ske i berättelsen?
Eller veta precis och med lust och arbetsglädje börja skriva ner det hela?

Ett alternativ är ju även att gå in efter hand och strukturera ett synopsis.
När man kommit en bit på vägen och undrar hur sjutton man ska fortsätta.

Jag har lyssnat en del på den utmärkta podden ”Skriv en bestseller (eller en annan bok)”
med  Caroline Eriksson och Ninni Schulman.
Det visar sig att dessa två storsäljande författare som skriver spänning arbetar helst utan synopsis.
Men att de kan behöva skissa upp ett sådant när de kommit in en bit i berättelsen.

När det gäller mig (som ännu inte publicerat ett eget skönlitterärt verk) och mina
romanprojekt så tycker jag om både och.
Men jag har ibland funderat över motståndet jag kan har inför synopsis
när det gäller mina egna texter.

Som storydoktor däremot kan jag frossa i synopsis.
Jag älskar  och fascineras av en stark berättelse.
Av att se strukturerna i handlingen ligga där framför mig i en sammanfattning.
Vändningarna, hemligheterna som påverkar karaktärerna, begären och drifterna,
förvecklingarna, passionerna och relationerna som skapar murar och öppningar.

Men när det gäller mina egna berättelser…

Jag har ett romanprojekt som jag ibland misstänker aldrig kommer bli färdigt.
Jag skriver, skriver 120 sidor, slänger det mesta, skriver hundra sidor igen,
slänger delar av det,  skriver nytt, redigerar, sparar det gamla i särskild mapp
i datorn osv osv.

Jag försökte göra ett synopsis, och  jag fick professionell feedback på det av en kollega.
Men det gav mig ingenting. Varken synopsis eller feedback. Varför?
Jag kom på svaret långt senare, efter flera år.

Jag vill nämligen inte lämna världen jag skriver om.
Miljöerna, karaktärerna och stämningen är något jag vill kliva in i och få vara där.
Här kan jag befinna mig  i berättelsen på samma vis som när jag läser en bok eller
tittar på en bra, uppslukande teveserie.
Jag går in i världen som jag skapat och liksom väntar där på att karaktärerna ska agera,
berätta deras historia för mig.
Jag vill inte pracka på dem ett synopsis, jag vill inte berätta för dem,
utan de ska berätta för mig. De ska leda in mig i nya gränder och händelser.
Jag ska förtrollas, förfasas, betagas och engageras. Håret ska resa sig på armarna,
magen ska bli orolig, tårar stiga i ögonen, känna pirr och iver.
Jag vill kliva in i magin som berättelsen har för mig.

Nackdelen blir att jag trampar runt här medan jag skriver.
Som om karaktärerna är skådespelare och jag är publiken och de
börjar ge mig blickar som säger:
”Hallå, vi trodde du var regissör, säg vad vi ska göra”.

Om jag skriver klart den här romanen, med eller utan synopsis,
då måste jag lämna den ifrån mig.
Chansen är större att den blir klar med ett synopsis där jag antecknar
vad som sker kapitel för kapitel. Så långt har jag kommit att  jag insett det.
Men vill jag det? Vill jag verkligen lämna dessa kullerstensgator,
gaslyktor, hästdroskor och torgmadamer? Varför skriver jag på denna berättelse?
För att jag vill vistas där. Umgås med karaktärerna.
Egentligen kanske det är som det ska med det. Varför skulle det inte vara det,
med just den här påhittade världen, som får tillhöra bara mig, när jag vill?

Jag får se hur det blir med det.
En vacker dag kanske jag känner att det är dags att lämna.
Då tar jag fram synopsisglasögonen och styr upp, stärker, skapar framåtdriv,
orkestrerar sammansättningen av karaktärer, gör utvecklingslinjer m m.

Vill du anlita mig, Johanna, som storydoktor? Mejla info@multimanus.se

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det är på bussen man hittar dom

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dialog, dramaturgi, Ingrid Elfberg, karaktärsbeskrivning, miljöbeskrivning, orkestrering, plot, roman, skrivprocess, skrivtips, spänningsroman

Karaktärerna. Nä, jag skojar inte. Det är alldeles sant. Lovar. Det har inte bara hänt en gång utan flera, att jag hittat den där karaktären som är hundra procent klockren för den figur jag vill ha i nästa bok. På tåget, bussen eller spårvagnen.z5ge1VZqivI50e9qtX5-2DEUSWU

Pers alterego

Första gången det inträffade var på spårvagnen. Jag tänkte nog inte på något särskilt alls, så där som man kan göra när man är på väg någonstans och är ganska trött.

När jag lyfter blicken ser jag rakt in i ett par mörkbruna ögon, vänliga, milda, ändå lite sökande, intelligenta. Han hade ett bulligt och inte särskilt vackert ansikte men var ändå på något udda sätt snygg, charmig, intagande. Och så log han och hela ansiktet lyste upp, sken, precis som hans ögon. Men det var inte det som var grejen, det var håret.

Lockarna

Han hade det vackraste och mest lockiga hår jag sett på en man, någonsin. Och jag bara visste att det var Per jag satt mittemot mig. Jag tog ingen bild. Det vågade jag inte. Men jag minns exakt hur han såg ut. Och precis hur han rörde sig när han gick ut.

Torbjörn och Jacob har jag också mött

På samma sätt har jag mött fler av mina starkaste karaktärer. Jag tvingades byta tåg svintidigt i Stockholm och vi pressades in på ett smockfullt x2000 där tre killar satte sig kring mig och jag insåg att det var Jacob som satt sig mittemot. Jag gissade att dom alla jobbade i Försvarsmakten men vet så klart inte.

Han var exakt så skarpskuren och manlig som jag tänkte mig. Snaggat hår, snygga kläder, den där klockan på armen, dom vackra ögonen, lysande ljusa, det välansade skägget. Nu vågade jag ta en smygbild som jag sedan la in i mitt skrivprogram.

Idag såg jag den nya hemska kvinnan

Och idag såg jag henne, den nya, inte så trevliga karaktären, som jag ska ha till roman fem. Hon var perfekt på alla sätt, till och med rösten var precis det jag ville ha. Jag tog en smygbild som jag inte ska visa för någon så klart, men väl lägga in i skrivprogrammet och ha framför mig när jag ska beskriva henne.

Verkligheten överträffar alltid dikten har någon sagt. Och jag kan bara hålla med.

Ingrid

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Storydoktors ger extrahjälp under NaNoWriMo

Publicerat av Kategori: dramaturgi, Ingrid Elfberg, Johanna Wistrand, nanowrimo, Nyheter, orkestrering, roman, skriva, skrivcoaching, skrivtips, snabbcoaching, struktur

Nu finns det en grupp för dig som är med i facebook: Storydoktors Nano.
Det är en grupp för dig som deltar i NaNoWriMo under november månad 2015. Vi finns där genom pepp och svar på funderingar kring din storyline.
Vi kollar även på dramaturgin och karaktärerna vid behov.
Under kampen med dom 50 000 orden kan det vara skönt med lite stöd, tror vi och vi lovar att kika in i gruppen så ofta vi kan för att snabbcoacha dig.
Medlemmarna i den här gruppen får dessutom 500 KRONORS RABATT på vår lektörsläsning när november är över och ni förhoppningsvis har ett manus klart. Rabatten gäller i december 2015 och januari 2016.
Här kan du läsa om vårt unika sätt att lektörsläsa: http://storydoktors.se/lektorsutlatande/

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Snabbcoaching i Gamla stan!

Publicerat av Kategori: Ingrid Elfberg, Johanna Wistrand, karaktärsbeskrivning, manus, Nyheter, orkestrering, plot, skrivcoaching, skrivtips, snabbcoaching, struktur, synopsis

Skomakargatan 32

På tisdag den 1 september klockan 12.00 – 13.00  kommer Storydoktors, d v s  Ingrid Elfberg och jag (Johanna Wistrand) ge gratis snabbcoaching på ditt synopsis eller din romanidé.

Vi ger även hjälp om du har frågor om dina karaktärer och annat smått och gott i din berättelse, som du känner dig osäker på eller tycker att du har problem med.

Adressen är Skomakargatan 32 i Gamla Stan i Stockholm, bottenvåningen. Det står Textpalatset på porten. Vi håller till inne i Textpalatsets lokaler, som Annsofie Thörnroth upplåter åt oss under  denna lunchtimme.

För att delta behöver du anmäla dig till oss, så att vi vet hur många ni blir och därmed också hur många minuter vi har till förfogande för var och en.

Anmälan senast söndag 30/8 till info@multimanus.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar