Kategori: orkestrering

Lär känna din skurk

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, spänningsroman, struktur, synopsis, thriller

Jag läste nyligen en ungdomsroman där ett gäng ungdomar ger sig ut i vildmarken för att paddla och campa och så klart väljer fel arm på floden och möter en fiende därute som försvarar sitt revir.  Och nej, temat är INTE nytt. Historian är ganska spännande och det som bär den är relationerna mellan ungdomarna, så klart.

Antagonisten däremot är vag, svårgripbar och lämnar mig ointresserad, inte ens berörd. Jag får aldrig veta varför han försvarar sin vildmark på det sätt han gör. Jag får aldrig veta vad som gjort honom till den han är och vad som driver honom. Och det gör att hela historian, hur ambitiös och välskriven den än är, inte griper tag.

 

Din bästa skurk är den som behövs

Om hjälten inte har en anledning att rädda prinsessan så skiter han antagligen i det och stannar hemma och käkar chips och kollar ännu ett avsnitt av WestWorld. Så ge din protagonist ett mål, en drivkraft, en moral.

Motståndaren, antagonisten i din historia, är den karaktär som till vilket pris som helst vill hindra din protagonist från att nå sitt mål. Som du ser så måste du också veta vad det är som driver din hjälte, annars stannar han som sagt hemma i soffan.

Skurken ska vara den karaktär som är bäst skickad att attackera din hjältes svagheter, att sticka in kniven där det gör som ondast och där din protagonist är som mest sårbar.

Skurkens plan är det som driver historian framåt

Det här kan förvåna. Vi tänker allt för ofta enbart på vår hjälte och snickrar på dennes mål och drivkrafter och karakatärsutveckling. Men utan en lika intressant skurk faller det ofta platt.

Vem är det som vill stoppa din hjälte från att nå sina mål?

Vad är det motståndaren vill uppnå? Han ska helst kämpa för att nå samma mål som din hjälte. I deckare är det nästan alltid vems sanning som ska vinna – skurkens eller hjältens.

Vilka är din skurks värderingar? Och hur skiljer dom sig från hjältens? En historia utan en konflikt som även handlar om värderingar och moral är inte mycket att bygga på.

Hjältens plan och skurkens motattacker

Om hjältens plan löper på, snyggt och fint, blir det inte särskilt spännande. Inga överraskningar här inte. Ännu en dag i hjältens liv, snark …

Nej, det är när skurken också har en intrikat plan för att stoppa hjälten som det börjar hända saker. Ju vassare skurkens plan är och så klart, desto bättre du som författare lyckas dölja den, desto vassare plot med skarpa vändningar, blodisande överraskningar och oväntade upplösningar.

Hjältens plan måste hela tiden förändras, allt eftersom skurken ändrar sin taktik och hittar nya sätt att attackera. Vi vill flämta av skräck och spänning varje gång nya vidriga överraskningar drabbar oss och hjälten under vägen mot målet. Ska han klara att lösa gåtan? Slipper den vidriga skurken undan? Vad ska han hitta på härnäst? Hur ska vår hjälte klara ännu en utmaning? Åh nej, inte en gång till … Fast det sista är ju inte sant. Vi vill ju 😉

Lär känna din skurk –  väl

En enbart ond figur som inte förändras är bara – ond. Vilket blir trist och ointressant. Ännu en dag i skurkens liv, chop chop, smask, slask …

Fundera över vilka skurkar som du själv gillat eller som gjort dig verkligt rädd och  engagerad? Jag kan slå vad om att det inte är den genom-onde skurken utan minsta svaghet eller komplexitet, utan en som även har andra sidor och många bottnar.

En av mina absoluta favoriter är fortfarande Hannibal Lecter 🙂

Jag väljer att citera Carolyn See som avslutning på denna veckas blogginlägg, som just handlar om hur viktigt det är att du som författare verkligen känner din antagonist, väl. Och att antagonisten – för det mesta – är en människa, en karaktär som är minst lika komplex och mångbottnad som hjälten i din historia. Kanske ännu mera.

“A word about villains. You want to know your villains very well indeed or you’re better advised not to go inside their heads at all. A villain, by definition, is somebody different from ‘us.’ A villain is indecent, incomprehensible, from the land of ‘them.’ Who knows what makes them act the way they do? A decent human being can’t figure them out! And part of our ongoing fiction about ourselves is that we’re the good guys. The enduring paradox is that they think they’re the good guys.”

— Carolyn See

Lycka till i ditt arbete med den ultimata skurken.

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Den som gapar efter mycket…

Publicerat av Kategori: dramaturgi, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, miljöbeskrivning, Nyheter, Okategoriserade, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, skrivtips, struktur

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket är ett talesätt som då och då dyker upp i huvudet när jag arbetar  som lektör.

Det är inte ovanligt att man under skrivandets gång vill få med så mycket som möjligt.  Man vill liksom passa på. Det finns så mycket att säga och ösa ur ämnet man behandlar.

Men att ta ett för stort grepp om ett ämne kan försvaga romanen. Jag brukar säga att när man vill för mycket med en berättelse, då blir det ofta pannkaka av det.

Det är som om energin inte räcker till att lära känna karaktärerna på djupet och låta dem utvecklas under berättelsens gång. Som om all skaparenergi går åt till att hålla reda på de dramaturgiska trådarna, till att få med allt man vill och alla idéer i handlingen.

Det är här en lektör kan anlitas för att ta en titt på alla spretande trådar och på karaktärerna, på deras utveckling och på hur orkestreringen ser ut (med orkestrering menar jag vad de tillför berättelsen var och en – liksom en orkester med olika instrument).

Jag hamnade  på en föreläsning på Youtube med författaren Ursula Le Guin. Hon uttrycker det bra i den här intervjun under ett besök på Portland Community College. Sätt markören på tiden 43:27 på inspelningen av  föreläsningen.

Där frågar en åhörare  författaren  om hon aldrig är rädd när hon ska börja skriva på en ny berättelse. Le Guin svarar att det är hon, men att hon kan gå runt den stora draken och skildra den från sidan. Eller att hon tar en liten bit av det stora problemet och skildrar bara det.
Vill man skildra hela problematiken kan det bli en sämre historia av det.

Jag håller med. Det blir ofta starkare, mer fokuserat, lättare att greppa handlingsmässigt när man på olika sätt begränsar sitt ämne.  Berättelsen glider inte författaren  ur händerna. Och i detta ”begränsade” kan man ösa ner så mycket. Det blir ofta skarpare, mer på djupet.

Detta är också något ta fasta på även när man skriver noveller som ju är ett begränsat format med ofta skarpt fokus/hög koncentration och begränsningar i antal karaktärer och miljöer.

En författare som är fena på att använda sig av begränsade miljöer och skapa starka dramer är den prisbelönta författaren Aino Trosell.  Romanen ”En egen strand” utspelar sig  nästan helt och hållet på en ö med endast två människor – två systrar, och romanen Ytspänning utspelar sig i en trång dykarklocka.

/Storydoktor Johanna

Johanna Wistrand är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita henne? Mejla info@multimanus.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hur är det att anlita en lektör?

Publicerat av Kategori: deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, spänningsroman, storytelling, struktur, synopsis, thriller

Varför ska jag göra det? Varför kostar det så mycket? Hur vet jag att det är en bra lektör jag tänker anlita?

Det finns några olika sammanslutningar för lektörer. Lektörsförbundet är en,  där du kan hitta lektörer med lång erfarenhet och där vi som jobbar som lektörer kan hitta kollegor att rekommendera när vi får förfrågningar vi inte kan ta oss an.

Frågorna har varit många den senaste tiden och debatten kring lektörens roll, kvaliteten på utlåtandena och priset för tjänsten har stundtals svallat rejält. Men hur är det egentligen att anlita en lektör? Hur går arbetet till och är det verkligen värt pengarna och mödan?

Dags att fråga en av våra ”patienter” som anlitat Storydoktors och få hands-on-information från en författare som valt att anlita en lektör.

Jag frågade Lisa Bjurwald som jag har haft nöjet att ha som Storydoktors ”patient” för hennes två spänningsmanus.

Lisa Bjurwald är journalist och chefredaktör för tidningen Författaren och har givit ut flera faktaböcker och nu också två spänningsromaner. Tills bara aska återstår och Ta min hand. 

 

Vilket har varit den största utmaningen du haft i skrivandet av dina böcker?

– I de två senaste: strukturen! När man skriver facklitteratur är det mycket enklare och mer rättframt, och framför allt mer likt journalistiken, som jag kommer ifrån. När det gäller skönlitteratur börjar plötsligt andra regler att gälla.
– I spänningsromanerna måste man t.ex. hålla tillbaka på vissa fakta för att öka just spänningen, har jag lärt mig av Storydoktors eminenta lektör – något som helt går emot mina journalistiska instinkter. Däremot har jag alltid haft en livlig fantasi och lätt för att leva mig in i andra världar och människors känslor, så kreativiteten är det inga fel på.

Vad var det som fick dig att ta beslutet att anlita en lektör?

– Just ovanstående!

På vilket sätt har din lektör kunnat hjälpa dig?

– Sammanfattningsvis: genom att helt enkelt få fason på mina manus.
Jag har fått mycket bra och detaljerad feedback, inte minst i form av frågor: Vad hände mellan kapitel 1 och 2? Hänger läsaren verkligen med? Varför är denna person viktig? Och så vidare. Logiska luckor har täppts igen, karaktärers motiv har blivit tydligare.
– Jag är extremt nöjd!

Vad är det viktigaste tycker du hos en bra lektör?

– Förmågan att ge hård men rättvis och konstruktiv kritik.

Kan du kort beskriva processen när du jobbat med din lektör?

– Vi har jobbat precis på det sätt jag föredrar: med detaljerad, skriftlig feedback kring struktur, handling och karaktärsutveckling, men även kring detaljer såsom koll av avgörande faktabitar. Jag upplever att man får en mycket ingående och värdefull läsning för sina pengar!

Har du några goda råd till dem som kämpar med sina manus och funderar på ifall det ska anlita en lektör eller inte?

– Bara gör det!
Det finns inte en författare som inte behöver det extra, granskande par ögon och de råd som en erfaren lektör erbjuder. Inte minst i tider då många vill ge ut sina böcker själva och förlagens redaktörer inte alltid kan lägga den tid på författarnas manus som böckerna förtjänar.
Tack Lisa Bjurwald för att du delade med dig av dina erfarenheter och goda råd.
För er som funderar över att anlita en lektör, surfa runt på vår hemsida Storydoktors.se och tveka inte att ta kontakt med någon av oss om du har frågor eller funderingar. 

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det okända okända – om omskrivning

Publicerat av Kategori: dramaturgi, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, Lennart Guldbrandsson, manus, manusutveckling, miljöbeskrivning, orkestrering, plot, recensioner, roman, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, skrivtips, struktur

2002 förhördes dåvarande försvarsminister Donald Rumsfeld angående varför det fanns så lite bevis för att Irak hade försett terroristgrupper med massförstörelsevapen. Hans svar har blivit bevingat:

”There are known knowns. These are things we know that we know. There are known unknowns. That is to say, there are things that we know we don’t know. But there are also unknown unknowns. There are things we don’t know we don’t know.”

Oaktat att citatet kommer från en person som inte är särskilt sympatisk är det här fenomenet något som även författare behöver förhålla sig till, och särskilt under omskrivningsfasen. För flera år sedan uttryckte jag det så här i ett blogginlägg  med rubriken Bränt barn skyr elden… men missar översvämningen:

”När man skrivit en text, och någon kritiserar det man har gjort, då är det väldigt lätt att man fokuserar så starkt på det man fått kritik på framöver, att man helt enkelt glömmer bort det mesta annat. Om någon har sagt åt dig att du skriver dålig dialog så kommer du att lägga all fokus på att skriva bättre dialog. Samtidigt blundar du för att du kan ha andra problem. Intrigen kanske suger, men du missar det för att du tittar på dialogen.”

De här två sakerna är två sidor av samma mynt. När man ska skriva om en text behöver man därför ta hänsyn till de saker man inte känner till.

Frågande djur.

Foto: psyberartist, CC-BY 2.0, Wikimedia Commons

Hur gör man det? Låt mig föreslå en trestegsplan:

  1. Man kontrollerar så att man inte lider av sorg för att man blivit kritiserad (som Ingrid skrev om senast). D.v.s. kommer du vägra att förstå det behöver förstå för att det är jobbigt? Nyckeln är distans. Man kan exempelvis tänka sig att man arbetar med någon annans text och läser texten för första gången.
  2. Därefter undersöker man om man lider av Dunning-Kruger-effekten (”den som är inkompetent också är oförmögen att förstå att denne är inkompetent. Detta får till följd att inkompetenta överskattar sin kompetens i högre grad än kompetenta.”) Frågan här är om man ens har möjlighet att förstå vad problemet är. Det skriver jag inte för att förolämpa, utan för att hjälpa till att komma över det.  Vad behöver just du lära dig mer om? Lägg märke till att det inte handlar om vad du tror att du behöver lära dig mer om eller vad du vill lära dig mer om, utan vad du faktiskt behöver lära dig mer om. Ju mer du vet om att skriva, desto lättare är att se vad du behöver lära dig. Hur mycket kan du exempelvis om de åtta storheterna? Har du läst någon bra bok om grunderna i att skriva?
  3. Man tar hjälp av någon som kan se det här utifrån, som en lektör eller en skrivcoach. Dess arbete är att spegla texten såsom den ser ut så att författaren får en neutral bild och i samråd med lektören/skrivcoachen kan lägga upp en plan för det vidare arbetet.

Ingen kan göra sig helt fri från det okända okända, men genom att i så hög grad som möjligt röja undan sin känslighet för kritik, lära sig mer om grunderna i att skriva och att ta hjälp från ett proffs, minskar man hur mycket det okända okända påverkar en.

Lycka till!

Storydoktor Lennart

Lennart Guldbrandsson är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Lennart? Kontakta mig på lennart@elementx.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Synopsishelvetet och överblicken

Publicerat av Kategori: dramaturgi, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, scrivener, skriva, skrivprocess, skrivtips, spänningsroman, struktur, synopsis

Hur gör man en synopsis och hur får man överblick över manuset?

På väldigt många olika sätt är svaret. I första hand för att vi är olika och också för att vi arbetar olika med våra manus. Men också för att vi använder oss av olika mjukvaror när vi skriver.

Att hitta sin metod

Att hitta sin egen metod handlar så klart om hur du som skrivande person fungerar. Ser du historian framför dig som en lång tidslinje? Är det en kort anteckning om scenen som fungerar för dig? Eller är du som jag, mer visuell och behöver se historian?

 

JK Rowlings första synopsis för Harry Potter

 

Vill du se hur de olika spåren i din berättelse interagerar med varandra? Hur fördelningen är mellan Kalle och Lisa? Om sidokarakatärerna får för mycket eller för lite plats? Markerar du olika brytpunkter och vändpunkter? Följer du en mall? Delar du in din historia i de klassiska tre akterna?

Har du tillbakablickar? Skriver du i olika tidsplan? Lägger du in dokument eller brev? Lägger du in delar av en dagbok? Eller styrs din synopsis av spelet mellan ett par eller flera karaktärer?

Goda idéer är till för att delas

Det uppstod en härlig tråd i gruppen Författare på facebook för ett tag sedan där frågan var hur vi som skriver brukar göra för få överblick på våra manus. Och metoderna var allt från Excelark till post-it-lappar eller mer avancerade programvaror. Eller som flera gör, skriver ut manuset, lägger kapitlen i högar som märks upp efter antingen tidsplan eller karaktärer och sedan flyttar runt dom på golvet eller på ett stort bord.

Några skriver så klart ett synopsis där berättelsen beskrivs eller som bland annat författaren Jo Nesbös gör, skriver en kort beskrivning av varje enskild scen, vilket gör att synopsis  omfattar minst hundratalet sidor.

Hur gör man för att flytta runt i sin synopsis?

Ett av dom största problemen eller knutarna i att bygga en historia är behovet av att kunna flytta runt kapitel eller scener i historian. Och här uppstår genast intressanta problem men också väldigt många kreativa lösningar.

Eftersom några i den roliga diskussionstråden generöst delade med sig och visade upp sina metoder så har jag tagit mig friheten att visa några av dem. En av de roligaste finns inte på bild men det var skrivna lappar som hängdes upp i klädnypor på ett snöre. 🙂

Excelark är så klart utmärkt för den mer strukturerade och för den som gillar att beskriva i text. men excel bjuder också på möjligheten att sätta färger på de olika delarna och att kunna flytta runt dom.

Exempel från Anna Gable Frimodig

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Post-it-lappar är en klassiker. Men bjuder ibland på sura överraskningar när klistret tappar stinget och hela härligheten ramlar ner 😉

Exempel från Karin Bergmann Nilsson

 

Programvaror

Det mest kända vapnet för oss som skriver är så klart Scrivener som just utgår från behovet av att få överblick och att obehindrat kunna flytta runt scener. Programmet bjuder också på stora möjligheter att samla dokument och bilder och research på ett och samma ställe så du slipper rota runt i diverse moln eller mappar efter dina anteckningar och sparade godsaker.

Word och andra redigeringsprogram erbjuder numera också större möjligheter att se delarna i ett manus men är mindre flexibla för att flytta och samla.

Sen finns det överkurser i form av riktigt skarpa tidslinjeprogram där det trevligaste är Aeon Timeline och som numera också är kompatibelt med just Scrivener. Tar ett tag att lära sig men ger fin överblick. Jag har provat 😉

 

Bild från Aeon Timelines hemsida

Hur gör jag själv då?

Själv har jag testat det mesta. Allt från att enbart köra med Scrivener till att testa Aeon Timeline till ihopklistrade papper med låååånga tidslinjer och miljoner post-it-lappar. Det senare kräver för mycket plats och är inte katt-säkrat.

Numera är jag en frälst Scrivener-användare och har ersatt alla lappar och långa papper med mindmap-programmet Scapple som utvecklats av samma gäng som gjort Scrivener. Programmet fungerar som ett vanligt mindmap-program men är också mer flexibelt så att du kan göra tidslinjer och virtuella post-it-lappar som går att flytta runt och dessutom dra direkt in i Scrivener, så klart 😀

Början på bygget av min kommande trilogi gjord i Scapple

 

Ovan ser ni de första skrangliga bygget av min kommande trilogi. Gud hjälpe mig. Alla sätt är bra utom då dåliga, för dig som skrivande. Jag hoppas att mitt inlägg gav en gnutta inspiration?

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Låt 2018 bli ditt skrivår!

Publicerat av Kategori: dramaturgi, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, ljudbok, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, skrivtips, storytelling, struktur, synopsis

Det låter enkelt men är det så klart inte.

När någon får saker som är skitsvåra att låta så där nonchalant enkelt tänker jag på min skidlärare för många år sedan i Chamonix, en av dessa overkligt skickliga skidåkare som var blivande bergsguide och så klart lika overkligt vacker som bara en ung fransman kan vara.

Jag är usel på franska men när han skrikit åt mig och de andra att göra saker som vi inte klarade och dessutom frös till is av skräck inför, så lärde vi oss snabbt att skrika tillbaka – ”Facile a dire!” Slarvigt översatt ”lätt för dig att säga.”

 

Nu är det ju just utanför komfortzonen som vi utvecklas, som vi lär nytt, blir bättre. Genom att utmana oss, gå utanför boxen vi normalt traskar i. Våga.

Så hur gör man nu när vi klivit in i ett sprillans nytt och ovikt år?

Titta tillbaka

Ja det låter ju uppmuntrande? Kanske inte, men ack så viktigt. För nu har ännu ett år gått och det viktigaste är så klart att se framåt, göra upp planer. Men det är lika viktigt att titta tillbaka och se vad som hände under året som gick. Vad har du åstadkommit? Vad gjorde du bra? Vad blev mindre bra?

Klappa dig själv på axeln – också

Glöm alltså inte att se det du faktiskt gjort som blev bra och klappa dig själv på axeln för det. Bra jobbat! Kanske skrev du klart ditt manus? Jobbade hårt med sociala media? Skrev alla blogginlägg du hade sagt att du skulle?

Men, blunda inte heller för det som blev mindre bra och så klart det som du inte gjorde men kanske borde ha gjort? Tog sociala media lite för mycket tid? Satte du inte av skrivtid som du bestämt? Listan kan bli hur lång eller kort du vill och den är så klart din och ingen annans.

Var står du nu? Och vart vill du?

Vart står du nu? Och vart vill du komma? Är målet att skriva klart romanen 2018? Eller till och med bli publicerad? Att skriva nytt? Hitta nya samarbetspartners? Avsätta pengar för lektörshjälp? Skaffa bättre hjälpmedel i skrivandet? Ta ledigt och bara skriva ett tag? Gå en kurs?

Sätt mål, gör en plan och sätt en deadline

Nu börjar det låta torrt och affärsmässigt här men om du inte konkretiserar och faktiskt bestämmer vad som ska vara gjort när och hur, så är det inte ett mål du satt upp. Då är det bara en idé eller en dröm.

 

Var realistisk

Japp, jag vill bli den nye Dan Brown, jag vill tjäna miljoners kanoners och turnera jorden runt och gå på galor och premiärer och jag vill bli filmatiserad. Och jag vill att GW ska tipsa om min bok till jul i Veckans brott.

Jättebra. Men om målen inte är realistiska så kan det bli tufft och nästan helt säkert ett misslyckande. Se tillbaka igen på det du gjort. Du har säkert gjort flera storverk. Bra. Gör fler såna. Sätt mål för nästa år som går att genomföra med lite envishet och grit! (Nyord ;-))

Skriv klart ditt manus. Hitta en vass lektör, tex en Storydoktor 😉 Skicka till några väl valda förlag. Eller lägg manuset åt sidan, gå en kurs, ta nya tag, tänk fritt en stund. Börja på något helt nytt och annat?

Och låt kreativiteten flöda 2018!

Lycka till alla.

Storydoktor Ingrid

Om du vill anlita mig som lektör skriver du till ingrid@ingridelfberg.se eller på FB.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hur gör bästsäljare? Finns det ett recept?

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skriva, skrivtips, spänningsroman, struktur, synopsis, thriller

Frågan dyker upp titt som oftast. Det har så klart också skrivits böcker i ämnet där man analyserat vad som kan tänkas vara receptet för en historia som går hem i stugorna och säljer så att författaren/författarne eller manusdito blir förmögna som gamla troll och får springa på events och kalla sig kändisförfattare. Vilket ord för övrigt.

Storsäljaren Lars Kepler

Det har väl knappast undgått någon som gillar böcker att paret bakom Kepler säljer som smör i vårsol. Inte bara i Sverige. Har dom något recept? Vad är det som gör att dom säljer flest böcker av alla i Sverige och går hem hos läsare i en rad länder ute i världen dessutom?

Har dom någon metod?

Ja det har dom. I alla fall om man ska tro det dom själva berättar i en intervju i Veckans Affärer för ett tag sedan.  Länk till artikeln nedan.

https://www.va.se/nyheter/2016/11/08/sa-har-skriver-paret-bakom-lars-kepler-deckarna-som-gor-varldssucce-och-saljer-for-miljoner/

Recept på Bästsäljare a la Keplers

Skriv något du brinner för, ge aldrig upp – pannben med andra ord – och arbeta mycket och hårt.

Låter ju så där … men sedan kommer betongen.

1. Generera en vattentät idé – det får ta den tid det tar.

Det är inte värt att lägga ned arbetet som krävs för att skriva en bok om inte grundidén är lysande.

 

2. Utifrån idén börjar man nysta i intrigen, lägger på struktur efter alla konstens regler, och gräver djupare och djupare i händelseförloppet tills alla detaljer är på plats.

 

3. Det gäller att skapa karaktärer som man själv är intresserad av.

 

4. Sedan skriver man, och väljer hela tiden det avsnitt man är mest sugen på för tillfället.

Här pratar vi synopsis, stark idé, grym plot och superstarka karaktärer!

Lätt som en plätt! Bara att sätta igång alltså 😀

Storydoktor Ingrid

Vill du anlita mig som lektör för att förbättra din historia? Mejla mig på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Synopsis eller inte synopsis?

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, intrig, Johanna Wistrand, manus, manusutveckling, Nyheter, Okategoriserade, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, struktur, synopsis, teveserie, thriller

Synopsis eller inte synopsis – det är frågan.

Det här med att planera sin berättelse i förväg kan vara till stor hjälp, men det är det inte för alla.
Man kanske skulle kunna dela in författare i två läger här.
Å andra sidan tror jag att en och samma författare kan använda sig av båda varianterna.
Det beror lite på själva berättelsen man skriver.  Eller vad författaren  vill i själva skrivprocessen.
Gå in med öppna ögon utan en aning om vad som kommer att ske i berättelsen?
Eller veta precis och med lust och arbetsglädje börja skriva ner det hela?

Ett alternativ är ju även att gå in efter hand och strukturera ett synopsis.
När man kommit en bit på vägen och undrar hur sjutton man ska fortsätta.

Jag har lyssnat en del på den utmärkta podden ”Skriv en bestseller (eller en annan bok)”
med  Caroline Eriksson och Ninni Schulman.
Det visar sig att dessa två storsäljande författare som skriver spänning arbetar helst utan synopsis.
Men att de kan behöva skissa upp ett sådant när de kommit in en bit i berättelsen.

När det gäller mig (som ännu inte publicerat ett eget skönlitterärt verk) och mina
romanprojekt så tycker jag om både och.
Men jag har ibland funderat över motståndet jag kan har inför synopsis
när det gäller mina egna texter.

Som storydoktor däremot kan jag frossa i synopsis.
Jag älskar  och fascineras av en stark berättelse.
Av att se strukturerna i handlingen ligga där framför mig i en sammanfattning.
Vändningarna, hemligheterna som påverkar karaktärerna, begären och drifterna,
förvecklingarna, passionerna och relationerna som skapar murar och öppningar.

Men när det gäller mina egna berättelser…

Jag har ett romanprojekt som jag ibland misstänker aldrig kommer bli färdigt.
Jag skriver, skriver 120 sidor, slänger det mesta, skriver hundra sidor igen,
slänger delar av det,  skriver nytt, redigerar, sparar det gamla i särskild mapp
i datorn osv osv.

Jag försökte göra ett synopsis, och  jag fick professionell feedback på det av en kollega.
Men det gav mig ingenting. Varken synopsis eller feedback. Varför?
Jag kom på svaret långt senare, efter flera år.

Jag vill nämligen inte lämna världen jag skriver om.
Miljöerna, karaktärerna och stämningen är något jag vill kliva in i och få vara där.
Här kan jag befinna mig  i berättelsen på samma vis som när jag läser en bok eller
tittar på en bra, uppslukande teveserie.
Jag går in i världen som jag skapat och liksom väntar där på att karaktärerna ska agera,
berätta deras historia för mig.
Jag vill inte pracka på dem ett synopsis, jag vill inte berätta för dem,
utan de ska berätta för mig. De ska leda in mig i nya gränder och händelser.
Jag ska förtrollas, förfasas, betagas och engageras. Håret ska resa sig på armarna,
magen ska bli orolig, tårar stiga i ögonen, känna pirr och iver.
Jag vill kliva in i magin som berättelsen har för mig.

Nackdelen blir att jag trampar runt här medan jag skriver.
Som om karaktärerna är skådespelare och jag är publiken och de
börjar ge mig blickar som säger:
”Hallå, vi trodde du var regissör, säg vad vi ska göra”.

Om jag skriver klart den här romanen, med eller utan synopsis,
då måste jag lämna den ifrån mig.
Chansen är större att den blir klar med ett synopsis där jag antecknar
vad som sker kapitel för kapitel. Så långt har jag kommit att  jag insett det.
Men vill jag det? Vill jag verkligen lämna dessa kullerstensgator,
gaslyktor, hästdroskor och torgmadamer? Varför skriver jag på denna berättelse?
För att jag vill vistas där. Umgås med karaktärerna.
Egentligen kanske det är som det ska med det. Varför skulle det inte vara det,
med just den här påhittade världen, som får tillhöra bara mig, när jag vill?

Jag får se hur det blir med det.
En vacker dag kanske jag känner att det är dags att lämna.
Då tar jag fram synopsisglasögonen och styr upp, stärker, skapar framåtdriv,
orkestrerar sammansättningen av karaktärer, gör utvecklingslinjer m m.

Vill du anlita mig, Johanna, som storydoktor? Mejla info@multimanus.se

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det är på bussen man hittar dom

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dialog, dramaturgi, Ingrid Elfberg, karaktärsbeskrivning, miljöbeskrivning, orkestrering, plot, roman, skrivprocess, skrivtips, spänningsroman

Karaktärerna. Nä, jag skojar inte. Det är alldeles sant. Lovar. Det har inte bara hänt en gång utan flera, att jag hittat den där karaktären som är hundra procent klockren för den figur jag vill ha i nästa bok. På tåget, bussen eller spårvagnen.z5ge1VZqivI50e9qtX5-2DEUSWU

Pers alterego

Första gången det inträffade var på spårvagnen. Jag tänkte nog inte på något särskilt alls, så där som man kan göra när man är på väg någonstans och är ganska trött.

När jag lyfter blicken ser jag rakt in i ett par mörkbruna ögon, vänliga, milda, ändå lite sökande, intelligenta. Han hade ett bulligt och inte särskilt vackert ansikte men var ändå på något udda sätt snygg, charmig, intagande. Och så log han och hela ansiktet lyste upp, sken, precis som hans ögon. Men det var inte det som var grejen, det var håret.

Lockarna

Han hade det vackraste och mest lockiga hår jag sett på en man, någonsin. Och jag bara visste att det var Per jag satt mittemot mig. Jag tog ingen bild. Det vågade jag inte. Men jag minns exakt hur han såg ut. Och precis hur han rörde sig när han gick ut.

Torbjörn och Jacob har jag också mött

På samma sätt har jag mött fler av mina starkaste karaktärer. Jag tvingades byta tåg svintidigt i Stockholm och vi pressades in på ett smockfullt x2000 där tre killar satte sig kring mig och jag insåg att det var Jacob som satt sig mittemot. Jag gissade att dom alla jobbade i Försvarsmakten men vet så klart inte.

Han var exakt så skarpskuren och manlig som jag tänkte mig. Snaggat hår, snygga kläder, den där klockan på armen, dom vackra ögonen, lysande ljusa, det välansade skägget. Nu vågade jag ta en smygbild som jag sedan la in i mitt skrivprogram.

Idag såg jag den nya hemska kvinnan

Och idag såg jag henne, den nya, inte så trevliga karaktären, som jag ska ha till roman fem. Hon var perfekt på alla sätt, till och med rösten var precis det jag ville ha. Jag tog en smygbild som jag inte ska visa för någon så klart, men väl lägga in i skrivprogrammet och ha framför mig när jag ska beskriva henne.

Verkligheten överträffar alltid dikten har någon sagt. Och jag kan bara hålla med.

Ingrid

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Storydoktors ger extrahjälp under NaNoWriMo

Publicerat av Kategori: dramaturgi, Ingrid Elfberg, Johanna Wistrand, nanowrimo, Nyheter, orkestrering, roman, skriva, skrivcoaching, skrivtips, snabbcoaching, struktur

Nu finns det en grupp för dig som är med i facebook: Storydoktors Nano.
Det är en grupp för dig som deltar i NaNoWriMo under november månad 2015. Vi finns där genom pepp och svar på funderingar kring din storyline.
Vi kollar även på dramaturgin och karaktärerna vid behov.
Under kampen med dom 50 000 orden kan det vara skönt med lite stöd, tror vi och vi lovar att kika in i gruppen så ofta vi kan för att snabbcoacha dig.
Medlemmarna i den här gruppen får dessutom 500 KRONORS RABATT på vår lektörsläsning när november är över och ni förhoppningsvis har ett manus klart. Rabatten gäller i december 2015 och januari 2016.
Här kan du läsa om vårt unika sätt att lektörsläsa: http://storydoktors.se/lektorsutlatande/

0 kommentarer | Skriv en kommentar