Kategori: Nyheter

Vad tycker vi om årets bokmässa i Göteborg?

Publicerat av Kategori: Ingrid Elfberg, Lennart Guldbrandsson, ljudbok, manus, Nyheter, Okategoriserade, roman, skönlitteratur, skriva, Storytel, teveserie

Storydoktors  träffades på bokmässan i Göteborg den 27 september i år. Första dagen av fyra intensiva dagar och vi passade på att ta ett nytt gruppfoto. Lennart sträckte ut fotoarmen så långt det gick.

Jag (Johanna längst till höger på bilden) har frågat Lennart och Ingrid så här i efterhand vad de tyckte om mässan.

 

1. Hur pass viktig är bokmässan för dig, privat och yrkesmässigt?

Lennart: För mig är det här en av årets höjdpunkter. Mina vardagar tillbringar jag ofta på en man hand med mina arbetsredskap, så det är skönt att få träffa mina kollegor och planera, jämföra erfarenheter eller bara prata strunt.

Ingrid: Eftersom jag är författare är Bokmässan en självklarhet, även de år då jag inte har en ny bok att visa upp. Åren jag har ny bok handlar mässan mycket om att vara närvarande i förlagets monter, signera och stå på olika scener och berätta om skrivandet och så klart den nya boken. Det är också ofta det enda tillfället för mig att träffa många av mina kollegor i branschen, då vi bor på så olika håll i landet. Det är socialt väldigt intensiva dagar.

 

2. Vad är det bästa med bokmässan?

Lennart: Alla samtal. Där finns det så många människor som kan så mycket, och som läser, och det är min sorts människor. Framför allt är det ett tillfälle att träffa folk från andra delar av landet och få reda på vad som händer där de håller till.

Ingrid: Mötet med läsarna och att få träffa sina författarkollegor och samarbetspartners. Visst håller vi kontakt över sociala media men inget slår det verkliga mötet.

 

3. Vad kan man undvara på bokmässan, enligt dig?

Lennart: Jag tror att det beror på vem man är. För mig som har läst och lärt mig så mycket om att skriva är de flesta seminarier där författare berättar om sina processer ganska ointressanta, men jag vet att många nybörjare tycker att det ger dem inspiration.

Ingrid:  Jag tycker att mässan kunde renodlas ännu mer, där man skalar bort politiken och alla produkter som får mässan att i vissa delar likna en marknad. Annars tycker jag att mässan var mer renodlad i år.

 

4. Vad tar du med dig från årets bokmässa? Nya tankar och idéer?

Lennart: Det är inte mycket som är helt nytt för mig, men jag har alltmer kommit att tänka på ljudböckernas alltmer växande marknad och hur det kommer att utvecklas framöver, och vad den utvecklingen innebär för bokmässan och branschen och mitt eget arbete framöver. Och såklart finns det alltid mycket att lära sig om marknadsföring av böcker, något som är en nödvändig kunskap för alla som inte skriver för skrivbordslådan.

Ingrid: Fler scener än tidigare gjorde mässan roligare och mera publikvänlig. Noterade att det var färre utställare i år än förra året, vilket kan bero på olika saker. Men en utmaning är prisbilden. Det är ruggigt dyrt att delta och jag hörde av flera utställare att det var sista året man deltog. Allt kostar att delta i och med de marginaler som författare och förlag har, små, så är det tufft att få igen sina investeringar. Glädjande var att det såldes ganska mycket böcker trots att besökarna var färre än för tre år sedan. Men bäst av allt var att Crimtime flyttat in på mässan och blivit en scen. Krim-scenen har länge fått leva i en tynande tillvaro och inte haft den plats genren förtjänar. Vilket varit mycket märkligt med tanke på hur mycket läsarna älskar sina deckare. Det var ett lyft.

 

5. Ser du några nya trender inom bokbranschen som kan vara intressanta för storydoktors bloggläsare?

Lennart: Det jag skrev ovan om ljudböcker tror jag fler behöver lära sig mer om. Men jag tror också att det är viktigt att fundera själv på hur bokbranschen. Det är en sak att läsa Boktuggs artiklar om bokmässan (till exempel http://www.boktugg.se/2018/09/30/bokmassan-2018-antalet-besokare-lyfte-men-en-bit-kvar-till-tidigare-nivaer/), eller Kristina Svenssons analys (https://dinbokdrom.se/bokmassan-2018-monterbilder-och-sammanfattning/), men inget slår att fundera själv, att försöka sammanställa det man tänker mer ordentligt. Framför allt är det viktigt att göra det snarare än att låta bli att göra det…

Ingrid: Det digitala nafsar i sig allt mer av marknaden och ljudet är poppis. Storytel lanserar sin nya läsplatta och förhoppningsvis kommer e-boken att ta mer plats till slut även i Sverige. Spänningsgenren är fortfarande en vinnare men feelgood och humor kommer stort. Allt fler böcker filmatiseras som serier för teve vilket är kul. Och den som har enorma mängder följare i sociala media har ett gigantiskt försprång när de ger ut böcker…
Teveserierna vi slukar påverkar också hur böcker skrivs. Snabbare tempo, fler tidshopp och växlingar, mer dialog. Vissa böcker skrivs idag som om de redan är ett teveseriemanus.

 

6. Något du vill tillägga om bokmässan?

Lennart: Bara att jag ser fram emot nästa års mässa. Möjligen kommer jag att agera på ett helt annat sätt då, men det får jag återkomma om.

Ingrid: Det var väldigt skönt att för en gångs skull få vara en vanlig besökare och kunna hinna njuta av alla intryck och gå till alla scener jag ville och inte ha ett pressat eget schema.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Två Storydoktors på Bokmässan i Göteborg

Publicerat av Kategori: dramaturgi, Ingrid Elfberg, intrig, Johanna Wistrand, lektör, lektörsutlåtande, Lennart Guldbrandsson, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, snabbcoaching, struktur

 

Under fredag eftermiddag (den 28 september) kommer Storydoktorerna Ingrid Elfberg och Lennart Guldbrandsson finnas tillgängliga på Bokmässan i Göteborg. Hugg tag i oss för en konsultation eller för att ställa frågor om berättelser i allmänhet – eller varför inte känna efter vem av oss du passar bäst ihop med för en lektörsläsning?

Vi har tydliga skyltar, så att vi ska vara lätta att hitta, men om du ändå inte ser oss finns våra kontaktuppgifter på våra presentationssidor. Vi kan hjälpa dig göra dina berättelser tajtare och mer spännande och dina rollfigurer mer levande. Ta chansen!

Skulle du inte vara på bokmässan i Göteborg men ändå vill ha kontakt med oss rekommenderar vi att du kontaktar Johanna Wistrand.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Grattis Anna Eidem!

Publicerat av Kategori: deckare, Johanna Wistrand, lektör, lektörsutlåtande, manusutveckling, Nyheter, skönlitteratur, spänningsroman, thriller

Storydoktor Johanna Wistrand gratulerar sin kund Anna Eidem som nyss debuterat  med sin deckare  Den dömdas rop.
Boken ges ut på  Visto förlag.

En beskrivning av romanen:
Den prostituerade Elisaveta Nikolova blir brutalt knivmördad av en okänd man som går under det fingerade namnet Ivailo.
Samtidigt under en permission från Östra sjukhusets psykiatriska klinik blir Marie Hedman anklagad för mord på sin sambo och sedermera dömd till rättspsykiatrisk vård i sluten form.
Maries syster Kristina Bergstrand tar på sig uppgiften att försöka få Marie fri från anklagelserna eftersom hon är övertygad om systerns oskuld. Hon får oväntad hjälp av den före detta kriminelle excentrikern Simon Eriksson.
Det omaka parets privata spaning leder dem fram till det gastkramande slutet som blir lika oväntat som skrämmande.

DEN DÖMDAS ROP är en spänningsroman om kärlek, svek, girighet, farligt begär och mord. I jakten på en seriemördare tar romanen avstamp i Göteborgs undre värld för att med rafflande fart föra läsaren vidare till smålandsidyllen Värnamo och de mer exklusiva områdena i Särö. Boken är den första i serien om privatspanarna Kristina Bergstrand och Simon Eriksson.

 

Några omdömen:

”Tack för en mycket spännande läsning! Den tog mig med på en riktigt spännande historia i en vardaglig värld men samtidigt i en galet vriden underground värld. Fick följa med på en verklig historia där jag kände att jag var med i händelserna på alla platser som så klockrent beskriver miljöer, stämningar och känslor. Tycker mycket om systrarnas relation och Kristina som gör allt för Marie som kämpar mot de svarta demonerna. Man får en insikt i den svåra sjukdomen och situationen hon är i. En situation där man inte kan göra sig hörd och trovärdig inför alltför många människor. Jag blev verkligen fångad……..under en hel vecka kämpade jag och längtade efter att få läsa i boken tills jag somnade… efter jobb, matlagning, fotbollsmatcher, umgänge med nära och kära… Boken var så bra upplagd med korta kapitel som jag bara ville ha fler av hela tiden och de tydliga tidsangivelserna, i love it!”
Maria N på plusbok.se

 

”En härlig läsupplevelse! Blev fast i handlingen redan från första sidan och följde sedan den laddade stämningen och envisa kampen för det goda genom Göteborgsmiljöer. En spännande och mycket läsvärd bok!”
Hélène Caulier, från Boktipset

 

”Så himla bra bok och så spännande! Jag har suttit vaken alldeles för länge flera nätter för att kunna läsa ett extra kapitel. Jag rekommenderar den starkt. Karaktärer man verkligen känner för, miljöer som man nästan kan känna lukten av och en extremt spännande historia!! ”
Johanna Alm, från  Boktipset

 

Här kan du läsa första kapitlet.

 

r finns boken att köpa på nätet.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vad handlar din historia om? Egentligen …

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, manus, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, skrivtips, struktur
Premiss, förutsättning, koncept … Kärt barn har många namn.

Om jag skulle be dig att formulera konceptet, premissen för din historia, boken du skriver på just nu, ler du då saligt och berättar med några få meningar för mig vad din historia faktiskt handlar om?

Eller får du det där fjärrseende blanka i ögonen och börjar klia dig i huvudet?

Vad vill du berätta och varför …

Men vänta nu, varför ska det här vara så viktigt? Varför måste jag bestämma det? Jag vet ju vilka historian handlar om och var de befinner sig och ungefär hur det ska sluta. Räcker inte det?

Njae, det gör nog inte det. Och om du ändå ska ägna kanske ett helt år åt att skriva och redigera och skriva om och kämpa, varför inte ta dig tiden att tänka igenom förutsättningarna ordentligt?

Här några röster från filmbranschen i USA, om varför premissen har betydelse.

“Most aspiring screenwriters simply don’t spend enough time choosing their concept. It’s by far the most common mistake I see in spec scripts. The writer has lost the race right from the gate. Months — sometimes years — are lost trying to elevate a film idea that by its nature probably had no hope of ever becoming a movie.”

— Terry Rossio (Aladdin, The Mask of Zorro, Shrek, Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl)

“Ideas cost NOTHING and require ZERO risk. And yet, oddly, the LEAST amount of time’s usually spent in the idea stage before a small fortune is dumped on a whimsy that’s still half-baked… Ideas cost nothing yet have the potential to yield inexplicably long careers and happy lives.”

— Kevin Smith (Clerks, Mallrats, Chasing Amy, Dogma, Zak and Miri Make a Porno.

Självklart är ploten, karaktärerna, karaktärsutveckligen, allas olika drivkrafter, genre och stil, tema, tidslinjer, vass dialog och så vidare viktiga.

Och ändå, lägger vi förvånande lite tid på att fundera på exakt vad det är för historia vi har tänkt berätta innan vi sätter igång med vårt mastodontarbete med ett helt manus eller ännu maffigare, en hel serie av böcker.

Vad är en premiss?

Det är din historia nedkokad till en mening. Låt mig ge dig några exempel.

Gudfadern:

Den yngste sonen i en maffiafamilj, som inte vill ha något med kriminaliteten att göra, hämnas på den som mördat hans far och blir, tvärtemot sina övertygelser,  den nye gudfadern.

Casablanca:

En tuff tidigare patriot men numera nedsupen och ambitionslös man, återser sitt livs kärlek men väljer att återuppta kampen mot nazismen, låter henne gå och offrar kärleken igen.

Varför lägga tusentals timmar på en usel idé?

Jag säger inte att din bokidé är dålig, det vet jag ju inget om. Men varför lägga mängder av svett och tårar på en historia som är ogenomtänkt eller i värsta fall inte kommer att engagera eller ens är spännande?

Ta dig tid att bolla idéer, att testa dem på dig själv och andra, vända och vrida.

Är det här en bra story? Känns det spännande? Engagerande? Originellt?

Har det här berättats förut? Säkerligen. Historier går i repris. Men har den berättats så här förut?

Brinner du för den här berättelsen? Vill du lägga ett år eller mer på den? Tror du på den? Kommer den att hålla i tre böcker eller ännu flera?

För till slut återstår bara:

Vad du väljer att skriva om är så mycket viktigare än hur du  väljer att skriva det. 🙂

 

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tänk tango

Publicerat av Kategori: deckare, dialog, feelgood, gestaltning, lektör, manus, manusutveckling, Nyheter, roman, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, skrivtips

Det händer ganska ofta att jag som lektör uppmanar författaren att föreställa sig läsaren som intelligent. Hellre tänka att läsaren hänger med än att läsaren inte gör det. Det hjälper när man behöver stryka ner.

En annan sak som kan hjälpa författare att stryka är att tänka att varje ord kostar pengar och hen är fattig. Vad kan tas bort utan att budskapet, spänningen och historien går förlorad?

Som läsare kan man lätt tappa energin vid läsningen och intresset när man behandlas som lite korkad och mindre vetande. Detta är förstås inte författarens avsikt. När man berättar sin historia vill man ju bara att den ska framgå för läsaren. Med all klarhet.
Bara det att all klarhet är inte alltid att föredra. För läsaren behöver dessutom vara något medagerande, det vill säga få fylla i vissa uteslutna beskrivningar med sin egen föreställningsförmåga och fantasi. Då blir berättelsen en historia mellan författaren och läsaren, en relation. Nästan en dans, en tango där de följer varandra.

Att förklara för tydligt och att förklara precis allt för läsaren gör berättelsen platt och tömmer texten på energi. Det pekar läsaren på näsan vad hen ska känna och tänkta och tycka, och vem tycker om det? Typ ingen.

Här kommer ett konkret (och klumpigt) exempel:
”Vad förbannad jag blir nu” sade han argt och rynkade pannan.

Hela tre gånger får jag veta att han är arg. Dels genom det han påstår i repliken, dels genom adverbet och dels genom det beskrivna kroppsspråket.
Övertydligheten tar musten ur hans replik. Han hade i och för sig kunnat vara ironisk. Då kan det vara på sin plats med en beskrivning av tonläge och/eller kroppsspråk.

Annars är det bra att skriva repliken på så vis att det framgår där vad karaktären känner, hur hen reagerar. Och det behöver inte framgå omedelbart, det kan stå klart för läsaren några rader ner.
Du kan också göra läsaren medskapande genom att aldrig riktigt bjuda på den tydligheten, inte ens senare.

Här är ett annat exempel (påhittat i skrivande stund):
En scen där mannen har uttryckt sin entusiasm över en kvinna som han är intresserad av, genom att ivrigt lyssna och ställa frågor till henne. Och genom att inte kunna dölja sitt intresse genom kroppshållningen och  t ex avslöjande ansiktsfärg. Det hela blir gestaltande.
Därefter följer ett stycke:
”Han var verkligen intresserad av henne. Han tyckte att hon var attraktiv och intressant. Det pirrade i magen när han såg hennes vackra ögon och leende mun.”

Den här klumpigheten är inte ovanlig inom deckare och feelgoodlitteratur. Tyvärr, säger jag som är ett fan av så kallad underhållningslitteratur. Men jag ser inte varför den ska vara sämre skriven än romaner som man kallar för litterära romaner (eller ”finlitteratur” i folkmun).
Så – skärpning där, författare, förlagsredaktörer, frilansredaktörer. Bara det bästa är gott nog för era läsare. Innehåll är inte allt. Framförandet och paketeringen är lika viktiga.

 

Johanna Wistrand, storydoktor och medlem i Lektörsförbundet.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Om att skriva en deckartrilogi

Publicerat av Kategori: deckare, dramaturgi, Ingrid Elfberg, intrig, Johanna Wistrand, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, Nyheter, Okategoriserade, plot, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, struktur, synopsis, thriller, trilogi

Frösön av fotograf Martin Hedman

Foto: Martin Hedman

 

Jag ringde upp min kollega Ingrid Elfberg i Storydoktors och bad att få ställa några frågor angående det här med att skapa en karaktär som ska hålla under en hel trilogi, samt hur det är att planera en sådan.

Hon har ambitionen att bli klar med första delen nu i höst och ska jobba med  kompletterande research och skriva under sommaren.

Ingrid är författare med fem deckarromaner bakom sig.  2004 vann hon första pris i det prestigefyllda Ballografpriset för sin novell Stormen.
Hon bor numera i Ulricehamn efter många år i Göteborg. Och från att ha skildrat Göteborg i flera deckare byter hon nu miljö  för sitt skrivande – till Norrland.

Under intervjun svär Ingrid över att det börjar regna. På kvällen samma dag ska hon nämligen göra skjutprov för hagelskytte. Detta ingår i jägarexamen som hon ska ta, bland annat i researchsyfte för att lära sig mer om jakt som är en central del av livet i Jämtland.

 

Hur är det att arbeta med en trilogi?

Ingrid: Jag funderar fortfarande mycket på hela bygget. Det blir ju ganska mycket mer komplicerat med just en trilogi. Man behöver en karaktärsutveckling över alla tre delarna och det måste vara så för varje enskild karaktär. Och sedan ett ämne, en gåta, en historia som bär varje bok oavsett om det är en trilogi eller inte. Huvudkaraktären är den som bär själva trilogibågen.

Har man bara en roman att skriva kan man utveckla historia och sluta bågen med plot och underplot och allt får sin upplösning i den boken. Har man en trilogi måste man tänka på hela bygget. Det blir så otroligt mycket större.

Man måste ändå ha en enskild historia som fungerar både för de fiktiva karaktärerna och för det ämne som den enskilda historien som varje bok i trilogin har. Den som läser måste känna att hen fått svar på frågorna när boken är slut. Samtidigt bör det finnas en cliffhanger så man vill veta hur det kommer gå för karaktärerna i nästa del.

 

Du har således hjälp av att skriva synopsis?

Ingrid: Det här med synopsis får en helt annan dimension. Man får tänka i fyra plan: en för trilogibågen, sen en för varje enskild bok. Och allt måste hänga ihop med någon form av logik.

Det får inte gå för fort när man arbetar fram sin synopsis. Man måste ha en plan, särskilt för huvudkaraktären. Vederbörande börjar på en punkt och måste genomgå en utveckling. Saker som huvudkaraktären absolut inte kan tänka sig att göra i början av historien kan hen omvärdera senare på grund av händelseutvecklingen. Det kan vara en ny miljö, nya bekantskaper, olika uppdrag och svårigheter och nya insikter.

Jag måste veta allt om karaktärerna, i vilken ordning jag lämnar ut information. Jag som författare sitter på hela storyn och vet allt – backstory, allt. Och du som läser får det serverat av mig i den ordning och takt som jag väljer. På så vis bygger jag upp spänningen.

Att arbeta med en trilogi är otroligt fascinerande. Många har ju gjort det här förut med bravur: Stephen King, J R R Tolkien, Stieg Larsson med flera.
Den första puckeln i trilogiarbetet är väldigt stor. Sedan kommer det förhoppningsvis gå lättare, när karaktärerna börjar leva sina egna liv.

Det är fascinerande med de här olika planen, de olika bitarna, att man måste tänka efter så pass mycket, för det måste man. Det går inte att bara  sätta sig i baksätet och åka med när man ska skriva en trilogi.
Men man ska ju fortfarande skriva varje enskild roman som en egen historia.

 

Du skriver på en serie som utspelar sig i Norrland, närmare bestämt Östersundstrakten, eller hur?
Hur kommer det sig att du valde den miljön?

Ingrid:  Du har väl hört uttrycket ”Gräv där du står”? I det här fallet blir det Jämtland och Härjedalen som är mina hemtrakter. Men det är en sanning med modifikation. Jag lämnade Norrland när jag var nitton år och kan inte så mycket om mina hemtrakter som jag skulle önska.
Jag är ganska färdig med att skriva böcker om Göteborg, jag har ju flyttat därifrån också. Och suget efter Norrland har blivit allt större för mig på senare år.  Nu inser jag hur vacker och annorlunda  min hembygd är. Plus att kontrasterna i hur vi lever i stad kontra på landsbygd fascinerar mig.  Nu får jag tillfälle att undersöka mina barndomsplatser och märker att jag kan väldigt lite om de miljöer där jag tillbringade barndomen och ungdomen. Det är jättefascinerande att komma tillbaka och lära mig om de platserna. Det kan också ha att göra med sökandet efter ens identitet, detta att jag vill tillbaka upp i fiktionen.

Det finns många tacksamma ämnen att ta upp här, att vrida och vända på.  Många intressanta och djupa konflikter. Och landskapet är inte bara landskap. Människorna är annorlunda. Det kriminella landskapet är så totalt annorlunda än i storstaden.

Att folk i Norrland betalar lika mycket skatt som alla andra men får så lite tillbaka av samma samhällsservice, det är ett stort problem.  Det är så mycket tuffare livsvillkor i Norrland. Min uppväxtort utnyttjas och sugs ut av staten. Kampen för min hembygd är faktiskt en av drivkrafterna i den här trilogin.

 

Din huvudkaraktär, hur har du arbetat fram henne?

Ingrid: Det här med undercoververksamhet inom polisen är ett ämne som jag snubblade över och som fascinerade mig.  Det är så hemligt att man knappt kan göra research på det.  Det finns till och med de som säger att detta inte existerar.
Som vanligt har jag gjort min research så grundligt jag kunnat, så jag vet att det finns. Källan är givetvis anonym.

Min huvudkaraktär Zara har haft ett uppdrag utomlands som gått riktigt illa och hon åker tillbaka till Sverige. På grund av en hotbild mot henne placeras hon under ett alias i Norrland, i Östersund. Hon är ingen hemvändare. Tvärtom, hon är där under tvång och tillfälligt.

Denna Zara är en ren fantasifigur. Jag har funderat ut hennes bakgrund, hur hennes familjen såg ut,  hennes svaga punkter, styrkor, inre demoner. Jag har skapat en backstory som är enormt detaljerad. Här har jag även lagt in massor av detaljer när det gäller yrkesutbildningen (vapenkunskap m m. Hon ska ju leva i kriminella kretsar).

Jag har framför allt fått inspiration till karaktärer hos de som jobbar som poliser i Östersundstrakten, med deras perspektiv på saker och ting.

Jag har också gjort research angående rekrytering, utbildning m m och hur man påverkas som människa av att jobba under lång tid med undercoververksamhet. Det är en extrem utbildning dit som påminner om elitsoldatutbildning.

 

Vad är viktigast att tänka på, tycker du, när man skapar en fiktiv karaktär?

Ingrid: Det viktigaste är faktiskt backstoryn. Att man får allt nedskrivet. Hur hen ser ut, känner och tänker, hur ser familjen ut. Hur är banden? Skelett i garderoben? Hur påverkar de, osv.

Då blir det lättare att veta hur karaktären kommer att reagera och agera.

Du behöver bygga din karaktär och lära känna denna. För mig har det tagit en bra stund att lära känna Zara. Hon är en undanglidande person, svårgripbar (det måste hon ju vara, med det yrket).
Det är svårt att komma under skinnet på henne, hon vill ju inte det. I den här berättelsen håller hon på att tappa sin identitet och vet inte riktigt vem hon själv är. Det är en av hennes inre konflikter, hon vet inte var hon hör hemma, hon hänger löst. Men hon kommer att få insikter om sig själv och utvecklas under vistelsen i Norrland.

 

Tack för intervjun!

PS: Om ni är nyfikna på hur ett synopsis kan se ut, bldgoogla J K Rowling och plot.

 

Johanna Wistrand
6 juli  2018

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lär känna din skurk

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, spänningsroman, struktur, synopsis, thriller

Jag läste nyligen en ungdomsroman där ett gäng ungdomar ger sig ut i vildmarken för att paddla och campa och så klart väljer fel arm på floden och möter en fiende därute som försvarar sitt revir.  Och nej, temat är INTE nytt. Historian är ganska spännande och det som bär den är relationerna mellan ungdomarna, så klart.

Antagonisten däremot är vag, svårgripbar och lämnar mig ointresserad, inte ens berörd. Jag får aldrig veta varför han försvarar sin vildmark på det sätt han gör. Jag får aldrig veta vad som gjort honom till den han är och vad som driver honom. Och det gör att hela historian, hur ambitiös och välskriven den än är, inte griper tag.

 

Din bästa skurk är den som behövs

Om hjälten inte har en anledning att rädda prinsessan så skiter han antagligen i det och stannar hemma och käkar chips och kollar ännu ett avsnitt av WestWorld. Så ge din protagonist ett mål, en drivkraft, en moral.

Motståndaren, antagonisten i din historia, är den karaktär som till vilket pris som helst vill hindra din protagonist från att nå sitt mål. Som du ser så måste du också veta vad det är som driver din hjälte, annars stannar han som sagt hemma i soffan.

Skurken ska vara den karaktär som är bäst skickad att attackera din hjältes svagheter, att sticka in kniven där det gör som ondast och där din protagonist är som mest sårbar.

Skurkens plan är det som driver historian framåt

Det här kan förvåna. Vi tänker allt för ofta enbart på vår hjälte och snickrar på dennes mål och drivkrafter och karakatärsutveckling. Men utan en lika intressant skurk faller det ofta platt.

Vem är det som vill stoppa din hjälte från att nå sina mål?

Vad är det motståndaren vill uppnå? Han ska helst kämpa för att nå samma mål som din hjälte. I deckare är det nästan alltid vems sanning som ska vinna – skurkens eller hjältens.

Vilka är din skurks värderingar? Och hur skiljer dom sig från hjältens? En historia utan en konflikt som även handlar om värderingar och moral är inte mycket att bygga på.

Hjältens plan och skurkens motattacker

Om hjältens plan löper på, snyggt och fint, blir det inte särskilt spännande. Inga överraskningar här inte. Ännu en dag i hjältens liv, snark …

Nej, det är när skurken också har en intrikat plan för att stoppa hjälten som det börjar hända saker. Ju vassare skurkens plan är och så klart, desto bättre du som författare lyckas dölja den, desto vassare plot med skarpa vändningar, blodisande överraskningar och oväntade upplösningar.

Hjältens plan måste hela tiden förändras, allt eftersom skurken ändrar sin taktik och hittar nya sätt att attackera. Vi vill flämta av skräck och spänning varje gång nya vidriga överraskningar drabbar oss och hjälten under vägen mot målet. Ska han klara att lösa gåtan? Slipper den vidriga skurken undan? Vad ska han hitta på härnäst? Hur ska vår hjälte klara ännu en utmaning? Åh nej, inte en gång till … Fast det sista är ju inte sant. Vi vill ju 😉

Lär känna din skurk –  väl

En enbart ond figur som inte förändras är bara – ond. Vilket blir trist och ointressant. Ännu en dag i skurkens liv, chop chop, smask, slask …

Fundera över vilka skurkar som du själv gillat eller som gjort dig verkligt rädd och  engagerad? Jag kan slå vad om att det inte är den genom-onde skurken utan minsta svaghet eller komplexitet, utan en som även har andra sidor och många bottnar.

En av mina absoluta favoriter är fortfarande Hannibal Lecter 🙂

Jag väljer att citera Carolyn See som avslutning på denna veckas blogginlägg, som just handlar om hur viktigt det är att du som författare verkligen känner din antagonist, väl. Och att antagonisten – för det mesta – är en människa, en karaktär som är minst lika komplex och mångbottnad som hjälten i din historia. Kanske ännu mera.

“A word about villains. You want to know your villains very well indeed or you’re better advised not to go inside their heads at all. A villain, by definition, is somebody different from ‘us.’ A villain is indecent, incomprehensible, from the land of ‘them.’ Who knows what makes them act the way they do? A decent human being can’t figure them out! And part of our ongoing fiction about ourselves is that we’re the good guys. The enduring paradox is that they think they’re the good guys.”

— Carolyn See

Lycka till i ditt arbete med den ultimata skurken.

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Den som gapar efter mycket…

Publicerat av Kategori: dramaturgi, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, miljöbeskrivning, Nyheter, Okategoriserade, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, skrivtips, struktur

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket är ett talesätt som då och då dyker upp i huvudet när jag arbetar  som lektör.

Det är inte ovanligt att man under skrivandets gång vill få med så mycket som möjligt.  Man vill liksom passa på. Det finns så mycket att säga och ösa ur ämnet man behandlar.

Men att ta ett för stort grepp om ett ämne kan försvaga romanen. Jag brukar säga att när man vill för mycket med en berättelse, då blir det ofta pannkaka av det.

Det är som om energin inte räcker till att lära känna karaktärerna på djupet och låta dem utvecklas under berättelsens gång. Som om all skaparenergi går åt till att hålla reda på de dramaturgiska trådarna, till att få med allt man vill och alla idéer i handlingen.

Det är här en lektör kan anlitas för att ta en titt på alla spretande trådar och på karaktärerna, på deras utveckling och på hur orkestreringen ser ut (med orkestrering menar jag vad de tillför berättelsen var och en – liksom en orkester med olika instrument).

Jag hamnade  på en föreläsning på Youtube med författaren Ursula Le Guin. Hon uttrycker det bra i den här intervjun under ett besök på Portland Community College. Sätt markören på tiden 43:27 på inspelningen av  föreläsningen.

Där frågar en åhörare  författaren  om hon aldrig är rädd när hon ska börja skriva på en ny berättelse. Le Guin svarar att det är hon, men att hon kan gå runt den stora draken och skildra den från sidan. Eller att hon tar en liten bit av det stora problemet och skildrar bara det.
Vill man skildra hela problematiken kan det bli en sämre historia av det.

Jag håller med. Det blir ofta starkare, mer fokuserat, lättare att greppa handlingsmässigt när man på olika sätt begränsar sitt ämne.  Berättelsen glider inte författaren  ur händerna. Och i detta ”begränsade” kan man ösa ner så mycket. Det blir ofta skarpare, mer på djupet.

Detta är också något ta fasta på även när man skriver noveller som ju är ett begränsat format med ofta skarpt fokus/hög koncentration och begränsningar i antal karaktärer och miljöer.

En författare som är fena på att använda sig av begränsade miljöer och skapa starka dramer är den prisbelönta författaren Aino Trosell.  Romanen ”En egen strand” utspelar sig  nästan helt och hållet på en ö med endast två människor – två systrar, och romanen Ytspänning utspelar sig i en trång dykarklocka.

/Storydoktor Johanna

Johanna Wistrand är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita henne? Mejla info@multimanus.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hur är det att anlita en lektör?

Publicerat av Kategori: deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, spänningsroman, storytelling, struktur, synopsis, thriller

Varför ska jag göra det? Varför kostar det så mycket? Hur vet jag att det är en bra lektör jag tänker anlita?

Det finns några olika sammanslutningar för lektörer. Lektörsförbundet är en,  där du kan hitta lektörer med lång erfarenhet och där vi som jobbar som lektörer kan hitta kollegor att rekommendera när vi får förfrågningar vi inte kan ta oss an.

Frågorna har varit många den senaste tiden och debatten kring lektörens roll, kvaliteten på utlåtandena och priset för tjänsten har stundtals svallat rejält. Men hur är det egentligen att anlita en lektör? Hur går arbetet till och är det verkligen värt pengarna och mödan?

Dags att fråga en av våra ”patienter” som anlitat Storydoktors och få hands-on-information från en författare som valt att anlita en lektör.

Jag frågade Lisa Bjurwald som jag har haft nöjet att ha som Storydoktors ”patient” för hennes två spänningsmanus.

Lisa Bjurwald är journalist och chefredaktör för tidningen Författaren och har givit ut flera faktaböcker och nu också två spänningsromaner. Tills bara aska återstår och Ta min hand. 

 

Vilket har varit den största utmaningen du haft i skrivandet av dina böcker?

– I de två senaste: strukturen! När man skriver facklitteratur är det mycket enklare och mer rättframt, och framför allt mer likt journalistiken, som jag kommer ifrån. När det gäller skönlitteratur börjar plötsligt andra regler att gälla.
– I spänningsromanerna måste man t.ex. hålla tillbaka på vissa fakta för att öka just spänningen, har jag lärt mig av Storydoktors eminenta lektör – något som helt går emot mina journalistiska instinkter. Däremot har jag alltid haft en livlig fantasi och lätt för att leva mig in i andra världar och människors känslor, så kreativiteten är det inga fel på.

Vad var det som fick dig att ta beslutet att anlita en lektör?

– Just ovanstående!

På vilket sätt har din lektör kunnat hjälpa dig?

– Sammanfattningsvis: genom att helt enkelt få fason på mina manus.
Jag har fått mycket bra och detaljerad feedback, inte minst i form av frågor: Vad hände mellan kapitel 1 och 2? Hänger läsaren verkligen med? Varför är denna person viktig? Och så vidare. Logiska luckor har täppts igen, karaktärers motiv har blivit tydligare.
– Jag är extremt nöjd!

Vad är det viktigaste tycker du hos en bra lektör?

– Förmågan att ge hård men rättvis och konstruktiv kritik.

Kan du kort beskriva processen när du jobbat med din lektör?

– Vi har jobbat precis på det sätt jag föredrar: med detaljerad, skriftlig feedback kring struktur, handling och karaktärsutveckling, men även kring detaljer såsom koll av avgörande faktabitar. Jag upplever att man får en mycket ingående och värdefull läsning för sina pengar!

Har du några goda råd till dem som kämpar med sina manus och funderar på ifall det ska anlita en lektör eller inte?

– Bara gör det!
Det finns inte en författare som inte behöver det extra, granskande par ögon och de råd som en erfaren lektör erbjuder. Inte minst i tider då många vill ge ut sina böcker själva och förlagens redaktörer inte alltid kan lägga den tid på författarnas manus som böckerna förtjänar.
Tack Lisa Bjurwald för att du delade med dig av dina erfarenheter och goda råd.
För er som funderar över att anlita en lektör, surfa runt på vår hemsida Storydoktors.se och tveka inte att ta kontakt med någon av oss om du har frågor eller funderingar. 

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Recensioner och kommentarsdiken …

Publicerat av Kategori: dramaturgi, förlag, förläggare, Ingrid Elfberg, intrig, lektör, lektörsutlåtande, ljudbok, manus, manusutveckling, Nyheter, plot, recensioner, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, Storytel, storytelling, struktur, synopsis

Kritik och tyckande är något helt oundvikligt när du skapar. Och publicerar så klart.

Vill du undvika kritiken eller tyckandet så ska du hålla dig kvar i garderoben. Där kommer det alltid att vara tryggt och mörkt och mysigt och helt fritt från andras petande i det man skapar. Men …

I garderoben är det ingen som ser det du gör, ingen som kan läsa eller titta, ingen som kan berömma och det säljer uselt från garderobsmörkret. Så vill du bli en riktig författare så blir det till att titta ut ur det mysiga mörkret och härda ut.

Guillotine

Kritik

Kritiken kan komma från mamma, din testläsare, din lektör eller kompisarna i skrivarkursen. I nästa stadium kommer den från förlagets medarbetare. Ännu senare kommer den från recensenter, bokhandlare, bokbloggare, läsare och tyckare på din egen blogg, på Goodreads, i FB-grupper och i kommentarsfälten på digitala tjänster som Storytel.

En sak är säker. Du kommer inte undan. Var god skölj.

Hemska elaka recensioner

Att få en usel recension är inte bara trist, det kan vara riktigt plågsamt och punktera den mest ambitiösa författarkarriär. Ett redan skakigt och nervöst författarego kan torpederas av en rå recension.  Så hur hanterar man dom? De där elaka?

Läs dom. Acceptera. Eller läs inte. Det senare är behagligare men då missar du något.

Läs hela recensionen

Börja med att backa ut en aning. Visst, det stod att boken kunde ha kortats, att det var vissa händelser som var förutsägbara, att det var tydligt att skurken var en skurk rätt tidigt. Men vänta nu? Det stod också att språket var bra, att det var driv i berättandet, att man ville veta vad som hände, att recensenten gladeligen väntar på mer av dig.

Men i det där ögonblicket när du läser recensionen så är det som om bara de där negativa, kritiska, står ut som om de var skrivna i neon. Det är som om de där berömmande orden inte syns, aldrig kan bli tillräckliga, inte nog stora. Mänskligt men inte särskilt smart.

Läs HELA recensionen igen och kolla, vad stod det egentligen?

Och glöm aldrig att en bra recensent vinnlägger sig om att peka på både det som var bra och det som inte var lika bra. En bra recensent öser inte bara beröm eller tvärtom.

Inse att alla får både ris och ros

Alla får både och.  Acceptera att vi tycker olika. Några gillar det ena och inte det andra. Man kan tycka att somligt är bättre, annat sämre. Och så är det så klart. Men det är också mänskligt att gilla det man vill. Och att ha dålig smak, gilla lättläst och lätt konsumerat. Eller att ogilla det.

Vissa gillar deckare, andra feelgood. Andra sci-fi … Gläds åt dom som hittat dig och gillar det du gör.

Om det gör riktigt ont i författarsjälen så råder jag dig att gräva runt och hitta recensioner av såna författare som du beundrar. Du kommer att bli förvånad över hur mycket skit dom fått ta. Inte ens de allra bäst säljande därute slipper salt i såren.

Ta lärdom – om den finns där

Nu påstår jag inte att du ska strunta i recensioner. Tvärtom. Finns det något korn av sanning i kritiken så är det nu det är dags att notera vad det är. Finns det något matnyttigt här? Kan du förbättra dig? Är det flera som sagt samma sak? Att inte lyssna till kritiken är bara dumt. Om den är seriöst menad så finns det alltid något att lära. Även om det svider ibland.

Vem ska man lyssna på?

Tyvärr blir det allt färre som recenserar allt eftersom tidningarnas kultursidor vissnar och dör. Fundera alltid på vem avsändaren är. Om det är en välkänd recensent eller inte?

Är det en som brukar resencera? Brukar det vara nyanserat? Är det någon som är betald av någon? Är det en privatperson som bloggar? Ger personen rosor till alla? Eller bara tvärtom? Hur många följare har hen? Gillar hen din genre eller inte?

Är kommentarerna anonyma blir det genast värre. Här hamnar vi snart i kommentarsdiken som tex Storytel där nivån  många gånger är rent vidrig. Där frodas också trollen. Och där har redan förlag och andra ertappats med att hissa sin egna och dissa sina motståndare. Fult som fasen. Men svårt att hindra. Den nya digitala världen.

Så mitt råd är – läs dina recensioner.

Sålla i agnarna.

Var källkritisk.

Ta till dig av ärlig kritik.

Fortsätt skriv!

Storydoktor Ingrid

 

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar