Kategori: miljöbeskrivning

Det är på bussen man hittar dom

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dialog, dramaturgi, Ingrid Elfberg, karaktärsbeskrivning, miljöbeskrivning, orkestrering, plot, roman, skrivprocess, skrivtips, spänningsroman

Karaktärerna. Nä, jag skojar inte. Det är alldeles sant. Lovar. Det har inte bara hänt en gång utan flera, att jag hittat den där karaktären som är hundra procent klockren för den figur jag vill ha i nästa bok. På tåget, bussen eller spårvagnen.z5ge1VZqivI50e9qtX5-2DEUSWU

Pers alterego

Första gången det inträffade var på spårvagnen. Jag tänkte nog inte på något särskilt alls, så där som man kan göra när man är på väg någonstans och är ganska trött.

När jag lyfter blicken ser jag rakt in i ett par mörkbruna ögon, vänliga, milda, ändå lite sökande, intelligenta. Han hade ett bulligt och inte särskilt vackert ansikte men var ändå på något udda sätt snygg, charmig, intagande. Och så log han och hela ansiktet lyste upp, sken, precis som hans ögon. Men det var inte det som var grejen, det var håret.

Lockarna

Han hade det vackraste och mest lockiga hår jag sett på en man, någonsin. Och jag bara visste att det var Per jag satt mittemot mig. Jag tog ingen bild. Det vågade jag inte. Men jag minns exakt hur han såg ut. Och precis hur han rörde sig när han gick ut.

Torbjörn och Jacob har jag också mött

På samma sätt har jag mött fler av mina starkaste karaktärer. Jag tvingades byta tåg svintidigt i Stockholm och vi pressades in på ett smockfullt x2000 där tre killar satte sig kring mig och jag insåg att det var Jacob som satt sig mittemot. Jag gissade att dom alla jobbade i Försvarsmakten men vet så klart inte.

Han var exakt så skarpskuren och manlig som jag tänkte mig. Snaggat hår, snygga kläder, den där klockan på armen, dom vackra ögonen, lysande ljusa, det välansade skägget. Nu vågade jag ta en smygbild som jag sedan la in i mitt skrivprogram.

Idag såg jag den nya hemska kvinnan

Och idag såg jag henne, den nya, inte så trevliga karaktären, som jag ska ha till roman fem. Hon var perfekt på alla sätt, till och med rösten var precis det jag ville ha. Jag tog en smygbild som jag inte ska visa för någon så klart, men väl lägga in i skrivprogrammet och ha framför mig när jag ska beskriva henne.

Verkligheten överträffar alltid dikten har någon sagt. Och jag kan bara hålla med.

Ingrid

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lugnet före stormen

Publicerat av Kategori: äventyrsroman, dramaturgi, karaktärsbeskrivning, manus, miljöbeskrivning, storytelling, struktur

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tänk på när något riktigt dramatiskt har hänt – visst är det så att man delar upp detta i ”före” och ”efter”. Före den där första vändpunkten när livet gick sin gilla gång, inget speciellt hände förutom de vanliga vardagsbestyren och rutinerna. Efter, när inget var sig likt längre och något hände som verkligen satte dig på prov.

Precis så här är det i en stark berättelse. Innan den första utlösande händelsen så befinner sig karaktärerna i ”den normala världen”. Det där mordet har inte inträffat än, de har inte fått brevet som ställer allt på ända, inte blivit kallade till det viktiga mötet och inte stött på sin framtida själs älskade – det där som vänder allting upp och ner och som innebär att handlingen drar igång väntar fortfarande.  Äventyret.

Det här inledande normaltillståndet är en lite missförstådd fas som man inte ska vara rädd för att vila i som författare. Här har du  tillfället att etablera det som huvudkaraktären i din roman har problem med i sitt vanliga liv, ett trist jobb eller en knackig relation. En känsla av otillfredsställelse, misslyckande eller längtan. Eller vad det nu kan vara.

Den normala världen är där du lägger grunden för resten av handlingen, det är både en fysisk miljö såklart men också ett inre tillstånd.

Här har du förstås också tillfälle att ladda inför det som ska komma, skapa förväntan och låta läsarnas nyfikenhet stegras innan du växlar upp tempot.

Charlotte Brontë inleder sin klassiska roman Jane Eyre med att visa oss Janes normala värld som oönskat föräldralöst barn som lever på nåder hos sin faster. Men denna fast är också till för att visa läsaren de viktigaste aspekterna av Janes karaktär och personlighet; hennes inre konflikt där hon slits mellan längtan efter kärlek och längtan efter frihet. Den konflikten ramar sedan in hela bokens fortsatta intrig.

(Citat hämtat från bloggen warriorwriters. wordpress.com)

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Klasskillnader skapar spänningar och spänning

Publicerat av Kategori: manus, miljöbeskrivning, roman, skönlitteratur, skriva

lyckostigen

I Anna Fredrikssons ”Lyckostigen” använder författaren sociala skillnader för att driva handlingen och dramat. Underklasskillen Kalle har kommit upp sig i världen och förlovat sig med överklassflickan Fanny. Tillvaron för Kalle innebär ett ständigt skamfyllt panikslaget smusslande för att dölja sin bakgrund och en kamp för att inte bli avslöjad i de fina salongerna som han så hett åtrår. En kamp för att passa in. Ursäkter måste funderas ut när han inte kan åka på weekendtrip till Rivieran lika lättvindligt som de nya vännerna och han skäms för att förklara varför (ekonomiska begränsningar). Katastrofen är ett faktum när en högst påtaglig del att hans lågstatusförflutna i gestalt av hans ex. och ungdomskärlek Johanna vinner på Lotto och köper den lyxiga vindsvåningen bredvid…

Här utnyttjar författaren skilda världar, svensk underklass från landsbygden och stockholmska överklassmiljöer som motor i den dramatiska konflikten och för att skapa just drama, spänningar och dynamik i handlingen.  Det är lätt att man använder likartade miljöer för sin roman och inte utnyttjar den dynamik som finns i klasskillnader och sociala olikheter. (Kanske för att Sverige var ett mycket mer jämlikt samhälle under flera decennier.) Men som författare kan man använda snabbt ökande klasskillnader och ställa den nya tidens olika världar mot varandra, Östermalm mot det nerlagda bruket, för att utveckla intrigen och skapa mer spänning.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Några tips om att skriva feelgoodlitteratur

Publicerat av Kategori: kärleksroman, manus, miljöbeskrivning, roman, skönlitteratur, skriva

feelgoodböcker

Feelgood kanske man kan översätta som läsning som får en att må bra, som skapar en varm känsla och som man tar till för att fly från verkligheten ett litet tag. Feelgoodfilmer vi minns är till exempel” Love actually” och ”Gröna stekta tomater”. En härlig svensk feelgoodroman är Annika Estassy Lovéns ”Solviken”. Men hur skriver man i denna genre?  Eskapism, humor och att förflytta läsaren till annorlunda och gärna charmiga miljöer är viktigt. Och att skapa en intrig som gör samma sak, låter läsaren dras med i något lagom underhållande och verklighetsflyktigt.  Feelgood är inte genren där man behandlar livets mer tunga, svårlösta eller deprimerande ämnen och konflikter. Det lyckliga slutet är kanske det viktigaste med feelgoodböcker. Men man ska inte vara rädd för att först utsätta karaktärerna för problem, snurra till det för dem och få läsarna att undra hur ska det gå, och kanske få dem att fälla en tår.  Men det ska sluta bra. Efter sju sorger och åtta bedrövelser när det kommer till jobb, familj, pengar och framför all kärleken så löser det sig och ordnar sig till det bästa. Det är grejen med feelgood. ”Det viktigaste med feelgood är inge läsaren hopp”.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Miljö är handling

Publicerat av Kategori: deckare, karaktärsbeskrivning, kärleksroman, manus, miljöbeskrivning, roman, skönlitteratur, skriva

kustlandskap

Karaktär är handling säger man ju. Men även miljöerna är handling. Miljön formar karaktärerna och påverkar vad som händer. Har du svårt att få sprutt på din deckare eller kärleksroman  – pröva att förflytta den från ett barntätt radhusområde med småprat över trädgårdshäckarna till en ödslig vindpinad isolerad ö utanför en svårtillgänglig kustremsa och med väldigt instabila kommunikationer….  Vad tror du händer?

0 kommentarer | Skriv en kommentar