Kategori: manus

Att skriva en bra skräckroman

Publicerat av Kategori: förlag, förläggare, manus, roman, skönlitteratur, skräckroman, skriva

frida-5

 

Frida Rosesund är här och hälsar på mig (Johanna) en hel vecka i Göteborg. Jag passar givetvis på att ställa lite frågor till henne vid frukostbordet.

Johanna: Vad tycker du utmärker en skräckroman som man inte kan sluta läsa?
Frida: Det ska vara en komplex berättelse. Det ska inte bara vara fokus på själva ”monstret”. Läsaren ska inte veta exakt vad det är som känns hotfullt och skräckinjagande, stämningen är viktigare än själva händelseförloppet.

Ett dåligt exempel är ett gäng ungdomar som åker till en stuga i skogen och hittar ett spöke i källaren. Då vet man vad det är för hot efter halva berättelsen, att det är farligt och att folk kommer att dö. För mig blir det blir tråkigt, förutsägbart. Jag tycker att läsaren ska få vara i ovisshet om vad det är för hot och vari det består ända till slutet.

Temat ska vara något nytt, något oväntat, något eget som man inte läst förut. Det är ju det okända man blir rädd för. Där kan man som författare gå tillbaka till sina mardrömmar t ex, de är unika och oftast väldigt vridna.

Historien får gärna ha många bottnar. Det kan vara ett kvinnoporträtt samtidigt som det är en skräckroman. Man ska kunna läsa den från olika håll beroende på vem man är, vad man läser in i berättelsen.

 

Johanna: Kan du ge exempel på skräckberättelse du tycker har detta?
Frida: ”Människohamn” av John Ajvide Lindqvist. Den är jävligt bra. Hans romaner är bra för de är mänskliga och man kommer karaktärerna nära inpå livet. Riktiga människor blir dödade, inte ytliga bimbos.

 

Johanna: Får du in många skräckmanus till ditt förlag?
Frida: Inte så många skräckmanus faktiskt. Förlaget får in i snitt 300 manus/år och av dem är ca tre skräck, och kanske ett av dem bra. Ren skräck är svår att sälja. Kanske beroende på att utbudet fortfarande är väldigt litet. Och det är svårare att skrämmas via böcker jämfört med skräckfilm.

 

Johanna: Du är förläggare och författare på heltid sedan ett halvår. Hur fördelar du de två olika rollerna?
Frida: Det blir i stort sett 100 % förläggare på vardagar och 10 % författare på helger. Jag försöker vara ledig två dagar i veckan och då passar jag på att skriva eget.

 

Johanna: Du kommer finnas med egen monter på Bokmässan i Göteborg i höst. Hur många titlar ger du ut i höst?
Frida: Mörkersdottir ger ut 20 nya titlar till hösten. Flera av förlagets författare kommer vara där och signera. Vi finns i monter A02:47, i närheten av SF-bokhandeln.

 

Frida är aktuell med en egen skräcknovell i Epok förlags novellantologi ”Mörkerseende” som kommer ut 25/8.
Hon kom ut med ”Att de i tid må väckas” för ett år sedan.
”Förvriden” kom ut 2009. Nu skriver hon på uppföljaren till ”Att de i tid må väckas” som kommer få titeln ”Den allra mest älskade”.

Läs mer om Frida Rosesunds förlag Mörkersdottir  här.

 

PS: Fram till 18/8 har Storydoktors sommarrabatt på lektörsutlåtande. Läs mer här. 

1 kommentar | Skriv en kommentar

Gåtfullhet är ett effektivt berättargrepp

Publicerat av Kategori: dramaturgi, manus, plot, skriva, spänningsroman, struktur

picnic at hanging rock

”Läsaren tycker inte om olösta mysterier” sa en förlagsredaktör till den här författaren. Man måste man verkligen förklara allt när man skriver en roman? Det här med att man inte förklarar allt för läsaren är ett effektivt berättargrepp, speciellt när man skriver spänning. Det olösta mysteriet i hjärtat på vissa berättelser är det som gör dem minnesvärda, som gör att förtrollningen fortsätter långt efter att vi läst ut boken eller sett klart filmen.

Ett minnesvärt exempel på detta är filmen ”Picnic at Hanging Rock” (se bilden) om några skolflickor som försvinner spårlöst under en utflykt och aldrig återfinns. Vad som hände dem får vi aldrig en förklaring på, det förbli höljt i dunkel och mystik samtidigt som resten av handlingen rullar på.

Läsaren lämnas med obesvarade frågor om ett centralt skeende. Man kanske kan säga att det viktiga inte är hur det egentligen förhöll sig, det viktiga är konsekvenserna och vilka händelser som sattes igång som följd, själva storyn. Upprinnelsen till detta, gåtan, kan förbli mystisk och oförklarad eller iallafall tvetydig. Man måste langa upp förklaringar till det mesta, men kanske inte till allt.

A mystery is a highly effective narrative device. It maintains its hold on the reader, whatever subplots grow twisting around it, all the way through to the closing stages, where we traditionally expect all to be revealed. When handled well, a lack of resolution, precisely by denying us the tidy ending of the story, has the advantage of leaving the reader continuing to think about it.”

En gåta är en mycket effektivt för att driva handlingen. Det skapar spänning oberoende av alla bihandlingar fram till slutet när vi vanligtvis förväntar oss att få svaret på alla frågor. När det görs bra så får detta olösta mysterium oss att fortsätta tänka på historien trots att den är slut...”

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lär av teve

Publicerat av Kategori: dialog, dramaturgi, karaktärsbeskrivning, manus, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, struktur

tv

Som romanförfattare kan man lära sig mycket från teveseriernas värld, till exempel vad gäller dramaturgi, hur man håller spänningen uppe och skapar engagerande karaktärer. Det här tar journalisten Philip Teir upp i en artikel i Svenska Dagbladet. Han nämner författaren Jennifer Egan som skrev sin roman ”Huliganerna kommer på besök” höggradigt inspirerad av just grepp från teveserier som The Sopranos.

Till de goda råden hör att tänka på:

– gestaltning; visa snarare än att förklara och redogöra

– plågade hjältar; våga skapa komplexa karaktärer med dåliga sidor som handlar själviskt och till och med destruktivt. Man kan inte moralisera som författare.

– samhällsrealism; förlägg handlingen till en tydlig historisk och social kontext som är en del av handlingen

– exaktheten i detaljer; många som skriver älskar den s k ”isbergstekniken” men den fungerar bara om du vet vad det är du antyder. En detalj i en teveserie som ett par skor är oftast utplacerade där med en klar baktanke att berätta något specifikt.

Det går inte att vara vag, alltför svårtydd eller oklar när man skriver för teve och film eftersom det hela förr eller senare ska avbildas på film. Man måste få ihop en fungerande yttre handling. Den här realismen och tydliga underliggande strukturen vad gäller scener och dramaturgi är något man kan ta till sig även när man skriver sin bok.

Hela artikeln av Philip Teir kan ni läsa här.

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lugnet före stormen

Publicerat av Kategori: äventyrsroman, dramaturgi, karaktärsbeskrivning, manus, miljöbeskrivning, storytelling, struktur

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tänk på när något riktigt dramatiskt har hänt – visst är det så att man delar upp detta i ”före” och ”efter”. Före den där första vändpunkten när livet gick sin gilla gång, inget speciellt hände förutom de vanliga vardagsbestyren och rutinerna. Efter, när inget var sig likt längre och något hände som verkligen satte dig på prov.

Precis så här är det i en stark berättelse. Innan den första utlösande händelsen så befinner sig karaktärerna i ”den normala världen”. Det där mordet har inte inträffat än, de har inte fått brevet som ställer allt på ända, inte blivit kallade till det viktiga mötet och inte stött på sin framtida själs älskade – det där som vänder allting upp och ner och som innebär att handlingen drar igång väntar fortfarande.  Äventyret.

Det här inledande normaltillståndet är en lite missförstådd fas som man inte ska vara rädd för att vila i som författare. Här har du  tillfället att etablera det som huvudkaraktären i din roman har problem med i sitt vanliga liv, ett trist jobb eller en knackig relation. En känsla av otillfredsställelse, misslyckande eller längtan. Eller vad det nu kan vara.

Den normala världen är där du lägger grunden för resten av handlingen, det är både en fysisk miljö såklart men också ett inre tillstånd.

Här har du förstås också tillfälle att ladda inför det som ska komma, skapa förväntan och låta läsarnas nyfikenhet stegras innan du växlar upp tempot.

Charlotte Brontë inleder sin klassiska roman Jane Eyre med att visa oss Janes normala värld som oönskat föräldralöst barn som lever på nåder hos sin faster. Men denna fast är också till för att visa läsaren de viktigaste aspekterna av Janes karaktär och personlighet; hennes inre konflikt där hon slits mellan längtan efter kärlek och längtan efter frihet. Den konflikten ramar sedan in hela bokens fortsatta intrig.

(Citat hämtat från bloggen warriorwriters. wordpress.com)

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Klasskillnader skapar spänningar och spänning

Publicerat av Kategori: manus, miljöbeskrivning, roman, skönlitteratur, skriva

lyckostigen

I Anna Fredrikssons ”Lyckostigen” använder författaren sociala skillnader för att driva handlingen och dramat. Underklasskillen Kalle har kommit upp sig i världen och förlovat sig med överklassflickan Fanny. Tillvaron för Kalle innebär ett ständigt skamfyllt panikslaget smusslande för att dölja sin bakgrund och en kamp för att inte bli avslöjad i de fina salongerna som han så hett åtrår. En kamp för att passa in. Ursäkter måste funderas ut när han inte kan åka på weekendtrip till Rivieran lika lättvindligt som de nya vännerna och han skäms för att förklara varför (ekonomiska begränsningar). Katastrofen är ett faktum när en högst påtaglig del att hans lågstatusförflutna i gestalt av hans ex. och ungdomskärlek Johanna vinner på Lotto och köper den lyxiga vindsvåningen bredvid…

Här utnyttjar författaren skilda världar, svensk underklass från landsbygden och stockholmska överklassmiljöer som motor i den dramatiska konflikten och för att skapa just drama, spänningar och dynamik i handlingen.  Det är lätt att man använder likartade miljöer för sin roman och inte utnyttjar den dynamik som finns i klasskillnader och sociala olikheter. (Kanske för att Sverige var ett mycket mer jämlikt samhälle under flera decennier.) Men som författare kan man använda snabbt ökande klasskillnader och ställa den nya tidens olika världar mot varandra, Östermalm mot det nerlagda bruket, för att utveckla intrigen och skapa mer spänning.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Författaren som berättare

Publicerat av Kategori: äventyrsroman, karaktärsbeskrivning, manus, roman, skönlitteratur, skriva, spänningsroman, storytelling

saga

Författarens glömda roll är som historieberättare, men vad innebär det egentligen?  Att använda sin fantasi, öppna upp för äventyret och använda sagans förmåga att förflytta läsarna till andra, påhittade världar. När författaren Zadie Smith blev vuxen glömde hon bort allt det här, men förmågan återkom när hon började läsa sagor för sina egna barn.  Då insåg hon magin med starka berättelser och uppdiktade historier som motpol till böcker där texten är det enda viktiga. ”Jag var på väg nerför den där blodlösa, intellektuella banan där konsten att skapa en stark berättelse anses som vulgär, och där idén om en boks karaktärer bara anses fläcka ner den perfekta meningen.” Men som C S Lewis brukade säga; en dag är du tillräckligt gammal för att börja läsa sagor igen.”

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Några tips om att skriva feelgoodlitteratur

Publicerat av Kategori: kärleksroman, manus, miljöbeskrivning, roman, skönlitteratur, skriva

feelgoodböcker

Feelgood kanske man kan översätta som läsning som får en att må bra, som skapar en varm känsla och som man tar till för att fly från verkligheten ett litet tag. Feelgoodfilmer vi minns är till exempel” Love actually” och ”Gröna stekta tomater”. En härlig svensk feelgoodroman är Annika Estassy Lovéns ”Solviken”. Men hur skriver man i denna genre?  Eskapism, humor och att förflytta läsaren till annorlunda och gärna charmiga miljöer är viktigt. Och att skapa en intrig som gör samma sak, låter läsaren dras med i något lagom underhållande och verklighetsflyktigt.  Feelgood är inte genren där man behandlar livets mer tunga, svårlösta eller deprimerande ämnen och konflikter. Det lyckliga slutet är kanske det viktigaste med feelgoodböcker. Men man ska inte vara rädd för att först utsätta karaktärerna för problem, snurra till det för dem och få läsarna att undra hur ska det gå, och kanske få dem att fälla en tår.  Men det ska sluta bra. Efter sju sorger och åtta bedrövelser när det kommer till jobb, familj, pengar och framför all kärleken så löser det sig och ordnar sig till det bästa. Det är grejen med feelgood. ”Det viktigaste med feelgood är inge läsaren hopp”.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En fråga till Storyakuten

Publicerat av Kategori: antagonist, karaktärsbeskrivning, manus, Okategoriserade, roman, skönlitteratur, skriva

Vi fick en fråga från ”Pia” och lade in både fråga och svar på Storyakutens sida, men du kan också läsa det här::

”Annika är i 40 års-åldern. Hon har om inte allt, så det mesta. Rara barn med hälsoproblem och en man som hon mest läser om i småstadens lokaltidning. Äktenskapet är med andra ord, en smula stillastående. Av en slump kommer hon i kontakt med och börjar umgås med en helt annan typ av män, farliga män, med karisma och blödande hjärtan, den sortens män som en mor varnar sina döttrar för. Hur skapar man acceptens hos läsaren för Annikas dragning till dem?”

Jennys svar:
Jag hade balanserat det negativa med det som Annika behöver, som skapar en positiv attraktionskraft. Det som inte Annika har i sin vanliga relation och som hon saknar och längtar efter. Hennes man kanske är timid och ”mesig” och hon får inte tillräckligt med motstånd i den relationen, spänningen är borta. Polarisera det hon har med det hon kan få som föder åtrån. Sedan finns det säkert en dragning till de attraktiva egenskaperna hos de andra männen; karisma, spänning, glimten i ögat… det viktiga är att du skapar du förståelse för hur Pia känner det, då kommer läsaren att förstå och inte döma henne.

Johannas svar:
Jag tänker mig att hon inte känner sig sedd av sin man och får göra allt i hemmet.  De kanske har ett riktigt sjukt barn som hon tar mest ansvar för. Det kan vara så att hon behöver bekräftelse från en man, bekräftelse som människa och som kvinna, behöver känna att hon är attraktiv. Därför söker hon sig till män som verkar se henne. Eventuellt har hon varit hemma mycket senaste åren och därför tappat lite omdömesförmågan när det gäller att pejla in falska typer. Hon kanske bara är glad över att över huvud taget träffa andra människor, när hon t ex anmäler sig till en yogakurs inne i stan (om hon bor i villaområde eller på landet). En man med psykopatdrag som ger henne 100 % uppmärksamhet? Han vara en lurig slags psykopat eller sociopat, en som är på gränsen. T ex en yogalärare med sektledarbeteende? En författarcoach som “tror” på henne och hennes skrivartalang 😀
Hur som helst tror jag att hon behöver känna sig sedd, och då hänger mycket på att hennes man och hennes bakgrund  visar läsaren hur de får hennes behov att växa, hur dåligt hon mår med maken.

Har du en fråga till Storyakuten, ett problem med din berättelse? Mejla den till info@storyakuten.se. Skriv om du vill vara anonym eller ej. Din fråga får vara på högst 200 ord.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ge dina karaktärer ett mål

Publicerat av Kategori: karaktärsbeskrivning, manus, roman, skönlitteratur, skriva

målet

Har du problem med att utveckla handlingen? Det här är något som de flesta upplever när de skriver en roman. Det här kan bero på att du inte har gett dina karaktärer ett (eller flera) tydliga mål. Driver din huvudkaraktär runt i handlingen sådär största allmänhet och låter saker hända sig uppstår varken spänning eller dynamik.

En handling är inte det samma som att karaktären är med om en massa saker; hen måste vilja något, ha en tydlig önskan.  Det kan vara att träffa rätt i kärleken och slippa vara ensam, eller övervinna ett hot och återfå sin trygghet . Ju längre bort målet ligger och ju fler hinder finns för att uppnå det, desto större spänning uppnår du. En huvudperson som redan är nöjd och tillfreds med sin tillvaro och inte önskar något riktigt hett eller upplever en brist i sin tillvaro gör handlingen stillastående och slapp.

Att hitta dina karaktärers mål är en bra motor för intrigen i din berättelse.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Saknas krydda?

Publicerat av Kategori: dialog, framåtrörelse, manus, roman, skönlitteratur, skriva

garlic-peas

En flerrättersmiddag

Tänk dig en middag med 8-9 olika rätter. Du prövar rätt efter rätt. Det är ingen större skillnad mellan dem. De smakar inte så mycket. Dina sinnen får ingen stimulans, du blir lite uttråkad. Du börjar fokusera på annat än maten och vad den har att ge.

Eller en middag där alla rätter smakar lite olika, är kryddade på olika vis. Du tittar nyfiket på servitören när han kommer med nästa rätt. Vad kommer det att smaka? Vad är det för färg på maten, hur ser den ut? Vilka känslor väcks av smaken, vilka associationer?

Med den här metaforen försöker jag ge en beskrivning av scener i en text där egentligen inget händer. De känns utspädda. De tragglar på, utan att det finns spänning (kryddor) i dem. Både i löpande text och i dialog.

Det behöver inte hände jättedramatiska saker i varje sen, men någon krydda bör den ha (eller flera). Se över dina scener. Vad kan ge mer framåtrörelse? Vad kan ge spänning i scenen? Troligen kan du stryka det mesta av den, om den inte tillför läsaren vare sig ny information, spänning eller djupare engagemang.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar