Kategori: karaktärsbeskrivning

Innan vi dör och dramaturgi

Publicerat av Kategori: dramaturgi, karaktärsbeskrivning, manus, Okategoriserade, plot, roman, skriva, struktur

Jag har varit oflitig här på min blogg ganska länge så detta är ett litet undantagspip från mig. Skriver ny bok nämligen, på rekordkort tid dessutom. Arbetsnamn Lilla dockan. Vi får se hur det går …

Innan vi dörinnanvidor-2017-e00-0238-jpg

Igår sändes sista avsnittet av teveserien ”Innan vi dör” som hyllats av många men också fått kritik av några. Kritiken består mest i att manuset är orealistiskt och avviker allt för mycket från en verklighet. Berömmet av att det är nagelbitande spännande och oförutsägbart och håller oss på tårna medan vi gissar vilt vad som ska hända härnäst och vem som gjorde vad.

Cliffhangers och starka karaktärer

Två ingredienser som manusförfattarna bakat en saftig kaka av. För i slutet av varje avsnitt men också delscener har de lagt in tydliga och starka cliffhangers, ett uttryck från stumfilmens dagar så popcornpausen kom precis när hjälten hängde i naglarna över ett stup, från en bro, tåget var på väg.

Att hitta såna hänger på att bryta vid exakt rätt tillfälle men också att vända och vrida på din story och skruva till det lite extra, tänk ofta – om jag gjorde så här istället, hur skulle det funka?

Serien bygger också på väldigt tydliga och starka karaktärer som vi snabbt engagerar oss i. Varför? För att de fiktiva personerna har väldigt starka drivkrafter, de beskrivs som komplexa med både svagheter och styrkor, både psykologiskt och moraliskt. Det sista är något vi som skriver ofta missar.

Det är lysande att ha en mamma som är polis, som svikit sin egen son, som utan att veta vem den andra är ha honom som infiltratör för att sedan få veta vem det är. Ska hon fortsätta använda honom för att stoppa skurkarna och pimpa sin karriär eller ska hon ta ut honom och rädda sitt eget barn?

Många plotlines men det är okej

Vi som lyssnar, läser, tittar har alltid varit utmärkta på att följa många mindre historier inne i den övergripande. Med min brasklapp att då krävs det att de i sig är snyggt byggda historier i sig som får sin upplösning, har starka karaktärer med rejäla drivkrafter för att det ska hålla.

Det är många spår. Spelet mellan mamma och son, spelet mellan poliserna i den lilla utbrytargruppen som ställs mot spelet i det större formatet på polisen med otrohet, vänskap, rivalitet och hemligheter. Och en läcka, en quisling inne i ledet. En dubbel fiende. Mums!

Och så klart familjen från Kroatien med sitt såriga förflutna, bitterhet, hämndlust, revanschlust och passioner. Ta en funderare kring vilka drivkrafter som verkar där? ;-) Vem är det egetnligen som har hela schackbrädet? Vem styr vem?

Att ha en plan och veta slutet

När jag hållit kurser på Skrivarakademin i Göteborg har jag ofta fått överraskade miner från eleverna när jag bestämt hävdat att i spänning måste författaren veta slutet.

Man behöver inte kika på många minuter av ”Innan vi dör” för att inse att manusförfattarna haft en kristallklar plan från början. För hur hade de annars kunnat dupera och hålla oss på sträckbänken hela vägen genom tio avsnitt? Det där med en aldrig så liten synopsis kanske inte är en dum idé trots allt?

Nä, mina vänner, nu måste jag återgå till mitt eget bygge. När det är klart ska jag kasta mig över en annan författarinnas kommande bok som lektör. Det – ska bli superspännande.

Härlig dramaturgidag på er alla ;-)

Ingrid

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det är på bussen man hittar dom

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dialog, dramaturgi, Ingrid Elfberg, karaktärsbeskrivning, miljöbeskrivning, orkestrering, plot, roman, skrivprocess, skrivtips, spänningsroman

Karaktärerna. Nä, jag skojar inte. Det är alldeles sant. Lovar. Det har inte bara hänt en gång utan flera, att jag hittat den där karaktären som är hundra procent klockren för den figur jag vill ha i nästa bok. På tåget, bussen eller spårvagnen.z5ge1VZqivI50e9qtX5-2DEUSWU

Pers alterego

Första gången det inträffade var på spårvagnen. Jag tänkte nog inte på något särskilt alls, så där som man kan göra när man är på väg någonstans och är ganska trött.

När jag lyfter blicken ser jag rakt in i ett par mörkbruna ögon, vänliga, milda, ändå lite sökande, intelligenta. Han hade ett bulligt och inte särskilt vackert ansikte men var ändå på något udda sätt snygg, charmig, intagande. Och så log han och hela ansiktet lyste upp, sken, precis som hans ögon. Men det var inte det som var grejen, det var håret.

Lockarna

Han hade det vackraste och mest lockiga hår jag sett på en man, någonsin. Och jag bara visste att det var Per jag satt mittemot mig. Jag tog ingen bild. Det vågade jag inte. Men jag minns exakt hur han såg ut. Och precis hur han rörde sig när han gick ut.

Torbjörn och Jacob har jag också mött

På samma sätt har jag mött fler av mina starkaste karaktärer. Jag tvingades byta tåg svintidigt i Stockholm och vi pressades in på ett smockfullt x2000 där tre killar satte sig kring mig och jag insåg att det var Jacob som satt sig mittemot. Jag gissade att dom alla jobbade i Försvarsmakten men vet så klart inte.

Han var exakt så skarpskuren och manlig som jag tänkte mig. Snaggat hår, snygga kläder, den där klockan på armen, dom vackra ögonen, lysande ljusa, det välansade skägget. Nu vågade jag ta en smygbild som jag sedan la in i mitt skrivprogram.

Idag såg jag den nya hemska kvinnan

Och idag såg jag henne, den nya, inte så trevliga karaktären, som jag ska ha till roman fem. Hon var perfekt på alla sätt, till och med rösten var precis det jag ville ha. Jag tog en smygbild som jag inte ska visa för någon så klart, men väl lägga in i skrivprogrammet och ha framför mig när jag ska beskriva henne.

Verkligheten överträffar alltid dikten har någon sagt. Och jag kan bara hålla med.

Ingrid

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Snabbcoaching i Gamla stan!

Publicerat av Kategori: Ingrid Elfberg, Johanna Wistrand, karaktärsbeskrivning, manus, Nyheter, orkestrering, plot, skrivcoaching, skrivtips, snabbcoaching, struktur, synopsis

Skomakargatan 32

På tisdag den 1 september klockan 12.00 – 13.00  kommer Storydoktors, d v s  Ingrid Elfberg och jag (Johanna Wistrand) ge gratis snabbcoaching på ditt synopsis eller din romanidé.

Vi ger även hjälp om du har frågor om dina karaktärer och annat smått och gott i din berättelse, som du känner dig osäker på eller tycker att du har problem med.

Adressen är Skomakargatan 32 i Gamla Stan i Stockholm, bottenvåningen. Det står Textpalatset på porten. Vi håller till inne i Textpalatsets lokaler, som Annsofie Thörnroth upplåter åt oss under  denna lunchtimme.

För att delta behöver du anmäla dig till oss, så att vi vet hur många ni blir och därmed också hur många minuter vi har till förfogande för var och en.

Anmälan senast söndag 30/8 till info@multimanus.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Peggy Olson

Publicerat av Kategori: dramaturgi, karaktärsbeskrivning, teveserie

Peggy Olson

Peggy Olson i teveserien Mad Men är en karaktär som jag, Jenny, har funderat mycket över.
Hon är så långt från sexobjekt och kuttersmycken i den sexistiska reklambranschen, som teverserien utspelar sig i, som det går att komma. Just därför används hon av författaren för att visa på dåtidens manschauvinism och kvinnosyn. (Det blir likadant när en svart kvinnlig karaktär kommer in i serien efter några säsonger och speglar det vita samhället omkring sig.)

Peggy är en representant för en ny kvinnotyp och eftersom hon är yrkeskvinna och vill stå på egna ben i en tid när kvinnor var hemmafruar, så utsätts hon hela tider för press, yttre hinder och motstånd. Men Peggy är varken offer eller en överdrivet “god” person, hon är helt enkelt mänsklig och vill styra sin egen skuta och har sina egna mål.
Enveten, talangfull och ihärdig får hon hela tiden kämpa för omgivningens respekt och blir en fördjupad kvinnlig karaktär bland många ytliga.

Peggy är verkligen ett exempel på en protagonist som långt ifrån är någon superhjälte – hon är bara en vanlig tjej från landet – men där omgivningens motstånd ställer henne på prov och tvingar fram hennes utveckling som karaktär.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att namnge sina karaktärer

Publicerat av Kategori: karaktärsbeskrivning, manus, skriva, skrivprocess

lisbeth

Att ge sina karaktärer rätt namn kan förknippas med en hel del huvudbry och ångest.  Och vad är rätt? Namnet ska precis som allt annat du lägger in i texten berätta något om personen i fråga – inte minst huvudpersonen. Man ska ta i beaktande ålder, social status och bakgrund, förutom att förstås kön och etnicitet spelar in. Charles Dickens gav alltid ledtrådar om vem en viss karaktär var med hjälp av namnet; de osympatiska fick obehagliga namn (”Uriah Heep” eller ”Mr Murdstone” i David Copperfield). Namnet berättar något, leder tankarna i en viss riktning och förknippas med vissa  egenskaper, så det gäller att veta vart man vill styra läsarens tankar och undermedvetna.

The mention of the name should bring to mind an entire set of personality traits; a certain look; and feeling tone. The name should evoke a strong image in the reader’s mind, and have a ring of authenticity.”  Läs mer här på Huffington Post om namn i böcker.

Vissa namn bidrat också till en stark ikonisering av karaktären, tänk Harry Hole,  Moriarty eller Scarpetta den kvinnliga italienskättade rättsläkaren i Patricia Cornwalls deckare.  Med det sagt är det lite konstigt att en av litteraturens mest hårdkokta, våldsamma antisociala antihjältar fick det ganska beskedligt klingande namnet Lisbet. (Bilden ur ”Män som hatar kvinnor” filmatisering av Stieg Larssons Millenniumtrilogi.)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En stark karaktär: Moriarty

Publicerat av Kategori: antagonist, dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, plot, struktur, teveserie

Sherlock

I teveserien Sherlock kämpar huvudpersonen dels mot alla gärningsmän som ligger bakom brotten han löser. Men han har också en huvudfiende som i böckerna, skrivna av Conan Doyle. Till slut tar karaktären Sherlock Holmes genom att störta honom utför ett vattenfall.

Den här karaktären, Moriarty, är Sherlocks ärkefiende och också hans nemesis, alltså den person som i slutändan blir hans fall (bokstavligen.)

I böckerna porträtteras Moriarty som det klassiska galna geniet, en ondsint och elak kriminell som också drivs av patologisk avundsjuka mot den briljante Sherlock Holmes.

Teverseriens Moriarty är inte kanske vad man hade väntat sig av en antagonistisk karaktär: han är smart, kvicktänkt, han har humor och han är snygg. Just detta gör honom till en sådan farlig fiende. Han är också en sorts mörk spegelbild till den lätt socialt handikappade tänkaren Sherlock.

“Jag ville att Moriarty skulle ha humor, vara snabb i käften och ett jävligt bra ligg (“a bloody good fuck)!” har skådespelaren sagt om sin roll.
Det finns något förföriskt i denna Moriarty, något attraktivt som lockar Sherlock samtidigt om han måste värja sig.

Att förklä den antagonistiska kraften i ett charmerande och sexigt yttre som attraherar huvudpersonen är att skapa ett effektivt hot, just för att hen är så svår att motstå.

Sherlock finns på NetFlix.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En stark karaktär: Don Draper

Publicerat av Kategori: dramaturgi, karaktärsbeskrivning, manus, Okategoriserade, struktur, teveserie

IMG_4481.JPG

Don Draper i Mad Men kanske inte verkar vara en stark eller drivande karaktär på ytan. Men han fungerar väldigt bra för att spinna en teveserie runt, trots att han inte alltid står i fokus för handlingen.

Den främsta anledningen är kanske att han har ett tydligt inre mörker. Han är väldigt duktig på vad han gör i jobbet, men faktum är att Don är en karaktär som har uppfunnit sig själv efter att ha bytt identitet med en annan man under kriget.
Han är en fasad, som egentligen inte kan skapa riktiga relationer med någon i sin omgivning och som hyser en stark rädsla för att någon gång bli upphunnen av det tidigare livet han lämnat, och att hans hemligheter ska bli röjda.

Att skapa mystik, gåtfullhet kring sina karaktärer och ge dem ouppklarade saker i det förflutna är ett bra sätt att skapa oförutsägbarhet och spänning kring dem.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Säg adjö till dina lyckliga karaktärer

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, roman, struktur, teveserie

downton abbey

Det finns ingenting så svårt att gestalta som lycka” säger skaparen av Downton Abbey  Julian Fellows. Mycket riktigt när han fått en av sina huvudpersoner Matthew Crawley lyckligt gift med lady Mary återstod det inget annat än att ta honom av daga i en bilolycka…

Är en karaktär tillfreds, nöjd och lycklig utan att sträva efter något längre innebär det att denne inte längre utvecklas, utan blir statisk.

”Det enda som skrämmer är när det nå´n gång står still” som Eva Dahlgren uttryckte saken.

Tittar man på tevedramat så kan man konstatera att alla karaktärer definieras av det eller de problem de har. Men det här gäller även om du skriver en roman. Ge karaktären något att brottas med på inre eller yttre plan som ett sätt att driva dem framåt – det är den rörelsen som utgör bokens handling.

(Bilden ur Downton Abbey)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En stark karaktär: Carrie Mathison

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, manus, Okategoriserade, struktur, teveserie

I_inspired_Homeland_s_Carrie_Mathison

Med en stark karaktär menar vi en fiktiv gestalt vars personlighet bidrar till att skapa hinder och möjligheter. En karaktär som kan bidrar till att hålla igång tevedramat i säsong efter säsong.

Manusförfattarna har gett agenten Carrie Mathison i serien Homeland  en svaghet, i det här fallet är det hennes manodrepressivitet. Den utmanar henne hela tiden och kraven som det tuffa arbetet ställer på styrka, kontroll och överläge.

Det är smart av en författare att skapa identifikation genom karaktärernas brister och problem. Den perfekta personen som klarar allt är som bekant både förutsägbar och tråkig. I alla fall i fiktionen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Författarna till ”Cirkeln” om att skapa karaktärer

Publicerat av Kategori: karaktärsbeskrivning, manus, skriva, skrivprocess

cirkeln

Ett knep för att skriva en engagerande bok är förstås att skapa trovärdiga och samtidigt dynamiska eller spännande karaktärer – det gäller att hitta balansen mellan realism och romantik.  Läsarna känner gärna igen sig men det ska samtidigt finnas något avvikande och oförutsägbart som kan öppna upp för det oväntade .

Författarna till ”Cirkeln” heter Mats Strandberg och Sara Bergmark. Här diskuterar de hur de funderade kring processen att skapa karaktärer och hur de jobbade med så kallade ”tropes” som de förklarar som ”karaktärer som fyller vissa funktioner och gör vissa resor i fiktionen”.

En hemlighet bakom ”Cirkelns” framgångar kan vara hur författarna skapar en kliché eller stereotyp alltså en snabbt igenkännlig karaktärstyp som man tycker sig ha sett förut, och sedan fördjupar och nyanserar denna. I ”Cirkeln” består persongalleriet främst av olika tjejtyper, de har typiska utmärkande drag som gör att vi kan identifiera dem som ”innetjejen”, ”nerden”, ” den städade” et c men det hindrar dem inte från att förändras och utvecklas under handlingen.

Vi känner att det finns en kraft i den här typen av figurer som folk verkligen kan relatera till omedelbart.” (Mats Strandberg och Sara Bergmark)

Sedan handlar det förstås om hur de olika karaktärerna introduceras  handlingen där möjligheterna står mellan att strunta i beskrivningar helt och hållet; Skolans vaktmästare kommer in med en verktygslåda i handen…”, eller beskriva personen alldeles för detaljerat eller utförligt så det blir långrandigt (eller helt enkelt för allmänt). ”Skolans vaktmästare kommer in med en verktygslåda i handen. Han är av medellängd med blå ögon och grått hår och kulmage, har blå jeans och skjorta och kommer från Arboga. 

Nej man ska förstås göra precis som författarna till ”Cirkeln” ur vilken jag hämtat exemplen, fånga några specifika och särskiljande egenskaper. ”Skolans vaktmästare//är i fyrtioårsåldern och har vildvuxet hår som börjar gråna. Hans isblå ögon är uppspärrade och stirrar rakt på henne.” Samma sak med karaktären Adrianna Lopez, rektorn: ”Hon//har kortklippt svart page med lugg. Hon har på sig en knälång svart kjol och vit blus med alla knapparna knäppta. Det här är ingen rektor som man kommer till med sina problem, det känner Minoo direkt.”

Kan man koka ner en karaktärs utmärkande egenskaper (ofta hur det inre gestaltar sig i det yttre utseendet) i några få välvalda meningar skapas en energi kring karaktären och en snabb, tydlig bild hos läsaren. 

(Bilden hämtad ur den kommande filmatiseringen av ”Cirkeln”)

0 kommentarer | Skriv en kommentar