Kategori: Ingrid Elfberg

Behöver alla historier en Antagonist?

Publicerat av Kategori: antagonist, dramaturgi, framåtrörelse, gestaltning, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, manus, Nyheter, plot, roman, skönlitteratur, skriva, struktur

Svaret är till allas frustration nej!

En historia behöver så klart inte ha en specifik och fysisk antagonist. Men, den behöver alltid en funktion av en antagonist. Det måste alltid finns ett motstånd, en motsats, någon slags kraft som utmanar vår Protagonist.

Annars uppstår ingen konflikt och det har vi diskuterat förut här på vår blogg. Utan konflikt uppstår ingen spänning. Och alla historier som engagerar sina läsare eller tittare har någon form av konflikt i sig. Annars blir det väldigt beige och lattebrunt.

Men hallå? Exempel tack.

Det finns så klart flera men ett bra exempel är filmen Cast Away från 2000 där karaktären Chuck Nolan som spelas av Tom Hanks blir strandsatt på en avlägsen ö i fyra års tid. I den här typen av historier är det ofta själva naturen eller någon annan kraft som är motståndet och som skapar konflikten. I just den här historian är det havet i sig som är motståndaren och som hindrar protagonisten från att nå sitt mål, nämligen att ta sig hem igen. Här finns ingen fiende i form av en person.

Kan protagonisten vara sin egen värsta fiende?

Och svaret är så klart JA.

En karaktär som genom sitt eget beteende hela tiden ställer till det för sig själv och som gör andra illa i sin omgivning och aldrig drar några korrekta slutsatser av sitt struliga beteende, absolut. Men i den typen av historia brukar det ofta vara så att motståndet växlar och finns hos medspelarna som blir illa behandlade. Och i tur och ordning får ta på sig rollen som Antagonist. Komplicerat? Ja lite.

I den här kategorien finns också protagonisten som har motståndet inom sig, där drivkraften blir ett motstånd i sig. Ofta en roadmovie, en resa i verklighet eller ett inre landskap, där protagonisten möter olika motstånd eller olika karaktärer på sin resa som lär hen saker som i grunden förändrar.

Den inre antagonisten är så klart vanligare i det man kallar vanliga romaner. Ett klassiskt exempel är Trollkarlen från Oz, där protagonisten rymmer hemifrån men under vägen lär sig saker som gör att hon inser hur bra hon egentligen har det hemma och återvänder.

Men, inget går upp mot en riktigt skurkig skurk

En tydlig fiende gör att konflikten blir så mycket tydligare, mycket mer personlig. Och vi som läser eller tittar engagerar oss så mycket mer.

Tänk bara på dina egna favoritantagonister. Erkänn att superskurken i Lars Keplers böcker, den iskalle och övermänskligt grymme Jurek Walter är fascinerande? Och skrämmande, vilket är meningen. Eller seriemördaren som syr kostymer av sina offer, Buffalo Bill i Lammen tystnar. Och så klart Darth Vader i Star Wars. Kluven, ond men ändå lite lite god.

Eller varför inte en av mina egna absoluta favoriter, Hans Gruber i Die Hard. En grym, smart och charmerande motståndare. Hur i hela friden ska vår protagonist klara att matcha honom, helt ensam dessutom?

Och sen har vi så klart de dolda fienderna. Karaktären som brukar kallas Fake ally opponent. Men det blir ett annat inlägg.

Det går absolut att skriva en bra historia utan en antagonist. Men det kräver ett riktigt vasst och genomtänkt manus. En utmaning indeed 😉

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg har arbetat som lektör i dramaturgi och historiebyggnad i ett flertal år och är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Innan du skickar ditt manus till en lektör

Publicerat av Kategori: dialog, dramaturgi, Forum, framåtrörelse, gestaltning, Ingrid Elfberg, intrig, Johan Häggblom, Johanna Wistrand, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, Lennart Guldbrandsson, manus, manusutveckling, miljöbeskrivning, Nyheter, Okategoriserade, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, struktur

Innan du lämnar ditt manus till en lektör kan det vara bra att gå igenom manuset för en sista redigering.

Framför allt så är det bra om du tittar på det rent berättartekniska först, som att ta bort onödiga transportsträckor, osköna och omedvetna upprepningar av ett och samma ord m m.

Här kommer frågor från oss tre storydoktors. Jag har även lagt in frågor från redaktören Johan Häggblom på Forum samt från språkgranskare, författare och lektör Anna Gable Frimodig. Deras frågor har jag hittat på nätet, bl a hos Type & Tell.

Det blir en hel del. Låt dig inte hämmas och förskräckas av mängden, utan börja från början och beta av i egen takt och så mycket du mäktar med. Blir du över huvud taget väldigt förvånad över frågorna kan det vara så att ditt manus inte är moget att läsas av lektör än. Jag har själv skickat tillbaka manus som ska lektörsläsas och istället rekommenderat kunden att gå skrivarkurs först, samt att träna upp hantverket och därefter återkomma med sitt manus.

 

Kontrollfrågor att ställa till dig själv innan du skickar in  ditt manus till Storydoktors för lektörsläsning:

 

Johanna Wistrands frågor

  • Har du sett över onödiga upprepningar av ord – d v s läst hela text högt med strykpennan i högsta hugg?
  • Har du sett över transportsträckorna? D v s onödiga beskrivningar på hur man kommer in genom ett rum genom att öppna en dörr, kokar en kopp kaffe genom att hälla vatten i en vattenkokare osv?
  • Har du sett över dialogerna, att det inte skrivs ut i onödan vem som säger vad (låter överpedagogiskt)?
  • Har du sett över dialogerna att det står, när det behövs, vem som säger vad, så att läsaren inte behöver räkna bak i dialogen för att begripa vem som säger repliken?
  • Har du sett till att karaktärernas namn inte är för lika varandra, så att läsaren får svårt att skilja dem åt för att de liknar varandra grafiskt. Anne och Anna t ex?
  • Har du sett över ”tänkte han” och ”tänkte hon” – oftast behöver det inte förklaras att det är en tanke, det brukar framgå bra ändå, du behöver dessutom inte ha citationstecken runt det som tänks. Läsaren fattar ändå.
  • Om du använder kursiva textavsnitt eller meningar, finns det en konsekvens i bruket av just kursiv stil? Eller kunde det lika gärna stå icke-kursivt, som en del av övriga löpande texten?
  • Överanvänds ordet ”ser” hos karaktären som har berättarperspektivet? Exempel: ”Lisa såg hur Lennart låste bilen.” Läsaren vet redan att man får se allt genom Lisas ögon eftersom hon är s k perspektivperson, hon har alltså berättarperspektivet. Då är det helt onödigt att skriva ut att ”Lisa såg”. Skriv bara ”Lennart låste bilen”. Vi tar alltså del av det som sker framför ögonen på Lisa.

 

Lennart Guldbrandsson:

  • Fundera på vad du vill ha ut av kommentarerna – vill du kunna ge ut boken eller vill du få beröm för att du klarat av det, eller vill du lära dig saker? Observera: Inget av det är fel. Det handlar om vad du vill ha. Ju mer precis du kan beskriva vad du är ute efter, desto lättare blir det.
  • Kan du beskriva din idé kortfattat? Stämmer den beskrivningen med vad du faktiskt har skrivit? Vad finns det i din idé som skiljer sig från andra berättelser i samma genrer?
  • Vet du vilken reaktion du skulle vilja ha av dina läsare? Finns det något i boken som skulle kunna orsaka den reaktionen? Finns det saker som direkt saboterar den reaktionen?
  • Tror du att läsaren kommer att bli tillfredsställd när den kommer till slutet? Du behöver inte ha ett lyckligt slut, men det behöver vara ett slut. Finns det något som avslutar berättelsen? Finns det något som blir en klimax? Finns det något som knyter samman de trådar som du har presenterat?
  • Finns det något i berättelsen som läsaren får reda på under resans gång som den inte visste tidigare? Finns det flera överraskningar?
  • Tror du att en genomsnittlig läsare kan identifiera sig med någon av huvudpersonerna? Skulle någon av läsarna kunnat ha agerat på samma sätt? Framför allt är det här viktigt med antagonisten, som ofta bara agerar dumt i början och därefter inte lägger fingrarna emellan för att bli stoppad i sin plan. (Du har väl en plan för antagonisten?)
  • Har du byggt upp en värld? Vad har läsaren fått reda på om de platser som berättelsen utspelar sig på? Här pratar jag inte bara om rent fysiska saker (”de bor i ett blått hus”), utan om sammanhang och bakomliggande regler (”det verkar inte finnas några grannar, eller släktingar, eller poliser, eller föreningar, eller någon historia…”).
  • Strunta i att snygga till det – låt ditt ordbehandlingsprogram sköta stil på rubriker, sidnumrering och utseende på brödtext automatiskt, så att det ser likadant ut hela vägen.

 

Ingrid Elfberg:

  • Se över om det stämmer med platserna i manuset. Och saker som att man t ex inte kliver i och ur olika bilar, att natt och dag funkar. Karaktärernas förflyttningar. Det har hänt att karaktärerna i manus jag lektörsläst tycks förflytta sig genom teleportering…
  • Är tidsflödet i ditt manus logiskt? Håller tidslinjerna ihop, även om du har brutit dem och växlar?
  • Karaktärernas drivkrafter – har du dem klart för dig? Och vilka roller de har? Ibland får jag manus där författaren inte har helt klart för sig vem som är skurk eller inte.

 

John Häggblom  på bokförlaget Forum: 

När det gäller berättelsen:

  • Finns det några oklarheter? Förstår man till exempel varför karaktärerna agerar som de gör, är deras motiv tillräckligt tydliga/intressanta?
  • Vad behöver tillföras för att idén ska bära? (Till exempel en tydligare konflikt, mer dramatiska karaktärer.)
  • Vad är det mest centrala som utforskas i berättelsen?
  • Vilka bifigurer kan man utveckla utöver huvudpersonen (och antagonisten)?
  • Vilka karaktärers utveckling ska vara i fokus?

 

När det gäller enskilda scener/händelseförlopp:

  • Vilket syfte har kapitlet/scenen/händelseförloppet? På vilket sätt bidrar det till att driva handlingen framåt?
  • Vilka känslor vill man väcka hos läsaren?
  • På vilket sätt får scenen personerna i den att utvecklas?
  • Vad saknas i scenen för att den verkligen ska fånga läsaren?
  • I vad består motståndet/motståndarna i scenen?
  • Finns det någon komponent som innebär mer motstånd och som man kan ta med i scenen istället?

 

Anna Gable Frimodig:

  • Ha ett läsbart format. Med läsbart avser jag att raderna inte är längre än cirka 65 nedslag (inklusive blanksteg), att det är dubbelt radavstånd och att typsnittet har seriffer (såna där små slängar i ändarna).
  • Se till att varje person som yttrar sig i dialog börjar göra så på ny rad. Gör inte för långa tunga stycken och inte heller för långa meningar.
  • Rensa bort alla onödiga småord, till exempel: ”lite, nästan, kanske, verkligen, liksom, ju” med flera. Detsamma gäller inledande ja och nej i dialog. Glöm däremot inte det lilla ordet ”att” som verkar föra en tynande tillvaro i dagens ungdomsspråk.
  • Använd inte långa haranger efter dialog, som ”utbrast han förnumstigt lismande”. Se till att du har gestaltat på vilket sätt något sägs och använd övervägande det korta ”sa hon”. Var också noga med att läsaren direkt förstår vem det är som talar (vanligt fel, eftersom författaren vet så väl själv).
  • Var sparsam med bisatsinledare av ny mening, som ”och” eller ”men”. Det är okej att använda dem, men spara dessa tills det blir riktigt spännande, annars förlorar de sitt krut.
  • Undvik att upprepa ord för tätt. Det finns oftast synonymer. Undvik att inleda alla meningar med egennamn eller pronomen (framför allt: han, hon, den, det) utan försök att variera språket.
  • Kontrollera basfakta, så att dina karaktärer behåller sitt utseende, sitt sätt att vara, vilket år de är födda etc. genom hela berättelsen. Gäller naturligtvis inte om något inträffar som förändrar en person eller en plats.
  • Ta bort utropstecken (lite som att skratta åt sitt eget skämt i skönlitteratur) utom i enstaka repliker. Använd gärna semikolon, men gödsla inte med dem (ett på vartannat kapitel är ett riktmärke).
  • Använd inte parenteser i skönlitteratur.
  • Du behöver inte lämna ditt manus till korrläsare (för du kommer ändå att göra ändringar när du får tillbaka ditt manus och då är detta pengar i sjön), men läs gärna igenom manuset själv och rätta det du hittar. Kontrollera småsaker, som att det finns mellanslag efter punkt och komma, ta bort dubbla mellanslag och annat som lätt smyger sig in när man skapar i full fart. Med andra ord, gör manuset så tilltalande att läsa som möjligt utan att börja layouta det för tryck.

Lycka till!

PS Om du är tveksam, läs ”Svenska skrivregler” där du får hjälp med hur man ställer upp dialog, gör styckeindelningar etc.

 

Sammanställningen här ovan är gjord av Johanna Wistrand, Storydoktor, verksam som lektör sedan över 10 år och medlem i Lektörsförbundet.

(Bilden är en målning av Félix Fénéon, ”Editing La Revue Blanche” från 1896)

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tidshopp och kronologi

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, plot, storytelling, struktur, synopsis, teveserie, thriller

Det är väldigt vanligt med tidshopp i litteraturen liksom i film- och tevemanus. Och vi som läser eller tittar har med tiden vant oss allt mera att minnesbilder, drömmar, förfluten tid och klipp tillbaka eller framåt i tiden hör till. Vi klarar det galant.

Men finns det fler sätt än att växla mellan det förflutna och nutid? Givetvis.

 

Vanliga tidsknep

Ett ofta använt tidsknep är att låta en av karaktärerna, eller varför inte flera, återberätta sin historia som berättarröst eller som minnen där karaktären helt enkelt funderar över det som passerat, minns allt mer ifall personen har vaga minnen eller att minnen och bilder återkommer om karaktären drabbats av minnesförlust av någon anledning.

Det finns också lyckade exempel på hur en berättarröst helt enkelt återberättar händelseförloppet/historian för dig som läsare/tittare och där händelserna i berättelsen klipps in som om de utspelade sig i nutid. Ett välkänt exempel på det knepet är den lysande filmen Forrest Gump.

Parallella tidslinjer

Det vanligaste knepet att klippa i tid och rum är när författaren klipper in bitar ur förfluten tid, där en historia som påverkar nutiden utspelar sig.

Ett annat sätt att få samma effekt är att klippa in delar ur en dagbok eller låta någon läsa gamla brev 😉 Jo, klyschavarning här.

Vi har så klart också samma effekt när någon letar ledtrådar i en deckare, följer spår av olika slag bakåt i tiden och försöker lägga pussel med det som kommer fram. De flesta deckare där ett brott skett använder det knepet genom att låta en eller flera karaktärer gräva fram det som redan skett.

Olika karaktärers egna tidslinjer

Ett knep som ofta används i teveserier är där vi får följa olika karaktärers liv och där man ofta berättar en karaktärs upplevelser under ett avsnitt för att sen växla till en annan i det nästkommande.

Och då kommer vi till ett knep som ofta glöms bort,  när du skriver en scen ur en viss berättarvinkel, en POV, så kan du i nästa scen, ur en annan karaktärs berättarvinkel backa eller ta ett steg framåt i tid. Författaren lägger helt enkelt händelserna en bit omlott. Låter det konstigt? Och vad i hela friden tjänar man på det?

Jo, en hel del. För här har du chansen att berätta om samma händelse eller ett tidigare ögonblick ur en annan berättarvinkel och få fram hur denne upplevde situationen på ett helt annat sätt. Eller ännu mera rafflande, såg saker som den tidigare karaktären inte såg. Ett typiskt Stephen King-knep 😉 Och ofta använt i film.

Knepet är numera också återkommande i litteraturen. Ett smart och tydligt exempel är Edwardssons nya bok ”En helt vanlig familj”, där tre olika personer berättar om samma tidsrymd men med helt olika syn på vad som hänt. Raffinerat.

Icke linjärt berättande

Mer kött på benen om ickelinjärt berättande kan ni hitta på min Storydoktorkollega Lennarts blogg.

http://www.elementx.se/ickelinjart-berattande-och-cirkeldramaturgi-struktur-del-14/

Cliffhanger?

Samma knep, fast med hela historian, går att använda som en cliffhanger till nästa roman, ifall du skriver en serie eller en trilogi eller annat som hänger ihop.

Låt slutet av historian vara början på nästa.

Ta fram papper, stooooora, och penna och rita loss!

 

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vad tycker vi om årets bokmässa i Göteborg?

Publicerat av Kategori: Ingrid Elfberg, Lennart Guldbrandsson, ljudbok, manus, Nyheter, Okategoriserade, roman, skönlitteratur, skriva, Storytel, teveserie

Storydoktors  träffades på bokmässan i Göteborg den 27 september i år. Första dagen av fyra intensiva dagar och vi passade på att ta ett nytt gruppfoto. Lennart sträckte ut fotoarmen så långt det gick.

Jag (Johanna längst till höger på bilden) har frågat Lennart och Ingrid så här i efterhand vad de tyckte om mässan.

 

1. Hur pass viktig är bokmässan för dig, privat och yrkesmässigt?

Lennart: För mig är det här en av årets höjdpunkter. Mina vardagar tillbringar jag ofta på en man hand med mina arbetsredskap, så det är skönt att få träffa mina kollegor och planera, jämföra erfarenheter eller bara prata strunt.

Ingrid: Eftersom jag är författare är Bokmässan en självklarhet, även de år då jag inte har en ny bok att visa upp. Åren jag har ny bok handlar mässan mycket om att vara närvarande i förlagets monter, signera och stå på olika scener och berätta om skrivandet och så klart den nya boken. Det är också ofta det enda tillfället för mig att träffa många av mina kollegor i branschen, då vi bor på så olika håll i landet. Det är socialt väldigt intensiva dagar.

 

2. Vad är det bästa med bokmässan?

Lennart: Alla samtal. Där finns det så många människor som kan så mycket, och som läser, och det är min sorts människor. Framför allt är det ett tillfälle att träffa folk från andra delar av landet och få reda på vad som händer där de håller till.

Ingrid: Mötet med läsarna och att få träffa sina författarkollegor och samarbetspartners. Visst håller vi kontakt över sociala media men inget slår det verkliga mötet.

 

3. Vad kan man undvara på bokmässan, enligt dig?

Lennart: Jag tror att det beror på vem man är. För mig som har läst och lärt mig så mycket om att skriva är de flesta seminarier där författare berättar om sina processer ganska ointressanta, men jag vet att många nybörjare tycker att det ger dem inspiration.

Ingrid:  Jag tycker att mässan kunde renodlas ännu mer, där man skalar bort politiken och alla produkter som får mässan att i vissa delar likna en marknad. Annars tycker jag att mässan var mer renodlad i år.

 

4. Vad tar du med dig från årets bokmässa? Nya tankar och idéer?

Lennart: Det är inte mycket som är helt nytt för mig, men jag har alltmer kommit att tänka på ljudböckernas alltmer växande marknad och hur det kommer att utvecklas framöver, och vad den utvecklingen innebär för bokmässan och branschen och mitt eget arbete framöver. Och såklart finns det alltid mycket att lära sig om marknadsföring av böcker, något som är en nödvändig kunskap för alla som inte skriver för skrivbordslådan.

Ingrid: Fler scener än tidigare gjorde mässan roligare och mera publikvänlig. Noterade att det var färre utställare i år än förra året, vilket kan bero på olika saker. Men en utmaning är prisbilden. Det är ruggigt dyrt att delta och jag hörde av flera utställare att det var sista året man deltog. Allt kostar att delta i och med de marginaler som författare och förlag har, små, så är det tufft att få igen sina investeringar. Glädjande var att det såldes ganska mycket böcker trots att besökarna var färre än för tre år sedan. Men bäst av allt var att Crimtime flyttat in på mässan och blivit en scen. Krim-scenen har länge fått leva i en tynande tillvaro och inte haft den plats genren förtjänar. Vilket varit mycket märkligt med tanke på hur mycket läsarna älskar sina deckare. Det var ett lyft.

 

5. Ser du några nya trender inom bokbranschen som kan vara intressanta för storydoktors bloggläsare?

Lennart: Det jag skrev ovan om ljudböcker tror jag fler behöver lära sig mer om. Men jag tror också att det är viktigt att fundera själv på hur bokbranschen. Det är en sak att läsa Boktuggs artiklar om bokmässan (till exempel http://www.boktugg.se/2018/09/30/bokmassan-2018-antalet-besokare-lyfte-men-en-bit-kvar-till-tidigare-nivaer/), eller Kristina Svenssons analys (https://dinbokdrom.se/bokmassan-2018-monterbilder-och-sammanfattning/), men inget slår att fundera själv, att försöka sammanställa det man tänker mer ordentligt. Framför allt är det viktigt att göra det snarare än att låta bli att göra det…

Ingrid: Det digitala nafsar i sig allt mer av marknaden och ljudet är poppis. Storytel lanserar sin nya läsplatta och förhoppningsvis kommer e-boken att ta mer plats till slut även i Sverige. Spänningsgenren är fortfarande en vinnare men feelgood och humor kommer stort. Allt fler böcker filmatiseras som serier för teve vilket är kul. Och den som har enorma mängder följare i sociala media har ett gigantiskt försprång när de ger ut böcker…
Teveserierna vi slukar påverkar också hur böcker skrivs. Snabbare tempo, fler tidshopp och växlingar, mer dialog. Vissa böcker skrivs idag som om de redan är ett teveseriemanus.

 

6. Något du vill tillägga om bokmässan?

Lennart: Bara att jag ser fram emot nästa års mässa. Möjligen kommer jag att agera på ett helt annat sätt då, men det får jag återkomma om.

Ingrid: Det var väldigt skönt att för en gångs skull få vara en vanlig besökare och kunna hinna njuta av alla intryck och gå till alla scener jag ville och inte ha ett pressat eget schema.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Två Storydoktors på Bokmässan i Göteborg

Publicerat av Kategori: dramaturgi, Ingrid Elfberg, intrig, Johanna Wistrand, lektör, lektörsutlåtande, Lennart Guldbrandsson, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, snabbcoaching, struktur

 

Under fredag eftermiddag (den 28 september) kommer Storydoktorerna Ingrid Elfberg och Lennart Guldbrandsson finnas tillgängliga på Bokmässan i Göteborg. Hugg tag i oss för en konsultation eller för att ställa frågor om berättelser i allmänhet – eller varför inte känna efter vem av oss du passar bäst ihop med för en lektörsläsning?

Vi har tydliga skyltar, så att vi ska vara lätta att hitta, men om du ändå inte ser oss finns våra kontaktuppgifter på våra presentationssidor. Vi kan hjälpa dig göra dina berättelser tajtare och mer spännande och dina rollfigurer mer levande. Ta chansen!

Skulle du inte vara på bokmässan i Göteborg men ändå vill ha kontakt med oss rekommenderar vi att du kontaktar Johanna Wistrand.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Om att skriva en deckartrilogi

Publicerat av Kategori: deckare, dramaturgi, Ingrid Elfberg, intrig, Johanna Wistrand, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, Nyheter, Okategoriserade, plot, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, struktur, synopsis, thriller, trilogi

Frösön av fotograf Martin Hedman

Foto: Martin Hedman

 

Jag ringde upp min kollega Ingrid Elfberg i Storydoktors och bad att få ställa några frågor angående det här med att skapa en karaktär som ska hålla under en hel trilogi, samt hur det är att planera en sådan.

Hon har ambitionen att bli klar med första delen nu i höst och ska jobba med  kompletterande research och skriva under sommaren.

Ingrid är författare med fem deckarromaner bakom sig.  2004 vann hon första pris i det prestigefyllda Ballografpriset för sin novell Stormen.
Hon bor numera i Ulricehamn efter många år i Göteborg. Och från att ha skildrat Göteborg i flera deckare byter hon nu miljö  för sitt skrivande – till Norrland.

Under intervjun svär Ingrid över att det börjar regna. På kvällen samma dag ska hon nämligen göra skjutprov för hagelskytte. Detta ingår i jägarexamen som hon ska ta, bland annat i researchsyfte för att lära sig mer om jakt som är en central del av livet i Jämtland.

 

Hur är det att arbeta med en trilogi?

Ingrid: Jag funderar fortfarande mycket på hela bygget. Det blir ju ganska mycket mer komplicerat med just en trilogi. Man behöver en karaktärsutveckling över alla tre delarna och det måste vara så för varje enskild karaktär. Och sedan ett ämne, en gåta, en historia som bär varje bok oavsett om det är en trilogi eller inte. Huvudkaraktären är den som bär själva trilogibågen.

Har man bara en roman att skriva kan man utveckla historia och sluta bågen med plot och underplot och allt får sin upplösning i den boken. Har man en trilogi måste man tänka på hela bygget. Det blir så otroligt mycket större.

Man måste ändå ha en enskild historia som fungerar både för de fiktiva karaktärerna och för det ämne som den enskilda historien som varje bok i trilogin har. Den som läser måste känna att hen fått svar på frågorna när boken är slut. Samtidigt bör det finnas en cliffhanger så man vill veta hur det kommer gå för karaktärerna i nästa del.

 

Du har således hjälp av att skriva synopsis?

Ingrid: Det här med synopsis får en helt annan dimension. Man får tänka i fyra plan: en för trilogibågen, sen en för varje enskild bok. Och allt måste hänga ihop med någon form av logik.

Det får inte gå för fort när man arbetar fram sin synopsis. Man måste ha en plan, särskilt för huvudkaraktären. Vederbörande börjar på en punkt och måste genomgå en utveckling. Saker som huvudkaraktären absolut inte kan tänka sig att göra i början av historien kan hen omvärdera senare på grund av händelseutvecklingen. Det kan vara en ny miljö, nya bekantskaper, olika uppdrag och svårigheter och nya insikter.

Jag måste veta allt om karaktärerna, i vilken ordning jag lämnar ut information. Jag som författare sitter på hela storyn och vet allt – backstory, allt. Och du som läser får det serverat av mig i den ordning och takt som jag väljer. På så vis bygger jag upp spänningen.

Att arbeta med en trilogi är otroligt fascinerande. Många har ju gjort det här förut med bravur: Stephen King, J R R Tolkien, Stieg Larsson med flera.
Den första puckeln i trilogiarbetet är väldigt stor. Sedan kommer det förhoppningsvis gå lättare, när karaktärerna börjar leva sina egna liv.

Det är fascinerande med de här olika planen, de olika bitarna, att man måste tänka efter så pass mycket, för det måste man. Det går inte att bara  sätta sig i baksätet och åka med när man ska skriva en trilogi.
Men man ska ju fortfarande skriva varje enskild roman som en egen historia.

 

Du skriver på en serie som utspelar sig i Norrland, närmare bestämt Östersundstrakten, eller hur?
Hur kommer det sig att du valde den miljön?

Ingrid:  Du har väl hört uttrycket ”Gräv där du står”? I det här fallet blir det Jämtland och Härjedalen som är mina hemtrakter. Men det är en sanning med modifikation. Jag lämnade Norrland när jag var nitton år och kan inte så mycket om mina hemtrakter som jag skulle önska.
Jag är ganska färdig med att skriva böcker om Göteborg, jag har ju flyttat därifrån också. Och suget efter Norrland har blivit allt större för mig på senare år.  Nu inser jag hur vacker och annorlunda  min hembygd är. Plus att kontrasterna i hur vi lever i stad kontra på landsbygd fascinerar mig.  Nu får jag tillfälle att undersöka mina barndomsplatser och märker att jag kan väldigt lite om de miljöer där jag tillbringade barndomen och ungdomen. Det är jättefascinerande att komma tillbaka och lära mig om de platserna. Det kan också ha att göra med sökandet efter ens identitet, detta att jag vill tillbaka upp i fiktionen.

Det finns många tacksamma ämnen att ta upp här, att vrida och vända på.  Många intressanta och djupa konflikter. Och landskapet är inte bara landskap. Människorna är annorlunda. Det kriminella landskapet är så totalt annorlunda än i storstaden.

Att folk i Norrland betalar lika mycket skatt som alla andra men får så lite tillbaka av samma samhällsservice, det är ett stort problem.  Det är så mycket tuffare livsvillkor i Norrland. Min uppväxtort utnyttjas och sugs ut av staten. Kampen för min hembygd är faktiskt en av drivkrafterna i den här trilogin.

 

Din huvudkaraktär, hur har du arbetat fram henne?

Ingrid: Det här med undercoververksamhet inom polisen är ett ämne som jag snubblade över och som fascinerade mig.  Det är så hemligt att man knappt kan göra research på det.  Det finns till och med de som säger att detta inte existerar.
Som vanligt har jag gjort min research så grundligt jag kunnat, så jag vet att det finns. Källan är givetvis anonym.

Min huvudkaraktär Zara har haft ett uppdrag utomlands som gått riktigt illa och hon åker tillbaka till Sverige. På grund av en hotbild mot henne placeras hon under ett alias i Norrland, i Östersund. Hon är ingen hemvändare. Tvärtom, hon är där under tvång och tillfälligt.

Denna Zara är en ren fantasifigur. Jag har funderat ut hennes bakgrund, hur hennes familjen såg ut,  hennes svaga punkter, styrkor, inre demoner. Jag har skapat en backstory som är enormt detaljerad. Här har jag även lagt in massor av detaljer när det gäller yrkesutbildningen (vapenkunskap m m. Hon ska ju leva i kriminella kretsar).

Jag har framför allt fått inspiration till karaktärer hos de som jobbar som poliser i Östersundstrakten, med deras perspektiv på saker och ting.

Jag har också gjort research angående rekrytering, utbildning m m och hur man påverkas som människa av att jobba under lång tid med undercoververksamhet. Det är en extrem utbildning dit som påminner om elitsoldatutbildning.

 

Vad är viktigast att tänka på, tycker du, när man skapar en fiktiv karaktär?

Ingrid: Det viktigaste är faktiskt backstoryn. Att man får allt nedskrivet. Hur hen ser ut, känner och tänker, hur ser familjen ut. Hur är banden? Skelett i garderoben? Hur påverkar de, osv.

Då blir det lättare att veta hur karaktären kommer att reagera och agera.

Du behöver bygga din karaktär och lära känna denna. För mig har det tagit en bra stund att lära känna Zara. Hon är en undanglidande person, svårgripbar (det måste hon ju vara, med det yrket).
Det är svårt att komma under skinnet på henne, hon vill ju inte det. I den här berättelsen håller hon på att tappa sin identitet och vet inte riktigt vem hon själv är. Det är en av hennes inre konflikter, hon vet inte var hon hör hemma, hon hänger löst. Men hon kommer att få insikter om sig själv och utvecklas under vistelsen i Norrland.

 

Tack för intervjun!

PS: Om ni är nyfikna på hur ett synopsis kan se ut, bldgoogla J K Rowling och plot.

 

Johanna Wistrand
6 juli  2018

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lär känna din skurk

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, spänningsroman, struktur, synopsis, thriller

Jag läste nyligen en ungdomsroman där ett gäng ungdomar ger sig ut i vildmarken för att paddla och campa och så klart väljer fel arm på floden och möter en fiende därute som försvarar sitt revir.  Och nej, temat är INTE nytt. Historian är ganska spännande och det som bär den är relationerna mellan ungdomarna, så klart.

Antagonisten däremot är vag, svårgripbar och lämnar mig ointresserad, inte ens berörd. Jag får aldrig veta varför han försvarar sin vildmark på det sätt han gör. Jag får aldrig veta vad som gjort honom till den han är och vad som driver honom. Och det gör att hela historian, hur ambitiös och välskriven den än är, inte griper tag.

 

Din bästa skurk är den som behövs

Om hjälten inte har en anledning att rädda prinsessan så skiter han antagligen i det och stannar hemma och käkar chips och kollar ännu ett avsnitt av WestWorld. Så ge din protagonist ett mål, en drivkraft, en moral.

Motståndaren, antagonisten i din historia, är den karaktär som till vilket pris som helst vill hindra din protagonist från att nå sitt mål. Som du ser så måste du också veta vad det är som driver din hjälte, annars stannar han som sagt hemma i soffan.

Skurken ska vara den karaktär som är bäst skickad att attackera din hjältes svagheter, att sticka in kniven där det gör som ondast och där din protagonist är som mest sårbar.

Skurkens plan är det som driver historian framåt

Det här kan förvåna. Vi tänker allt för ofta enbart på vår hjälte och snickrar på dennes mål och drivkrafter och karakatärsutveckling. Men utan en lika intressant skurk faller det ofta platt.

Vem är det som vill stoppa din hjälte från att nå sina mål?

Vad är det motståndaren vill uppnå? Han ska helst kämpa för att nå samma mål som din hjälte. I deckare är det nästan alltid vems sanning som ska vinna – skurkens eller hjältens.

Vilka är din skurks värderingar? Och hur skiljer dom sig från hjältens? En historia utan en konflikt som även handlar om värderingar och moral är inte mycket att bygga på.

Hjältens plan och skurkens motattacker

Om hjältens plan löper på, snyggt och fint, blir det inte särskilt spännande. Inga överraskningar här inte. Ännu en dag i hjältens liv, snark …

Nej, det är när skurken också har en intrikat plan för att stoppa hjälten som det börjar hända saker. Ju vassare skurkens plan är och så klart, desto bättre du som författare lyckas dölja den, desto vassare plot med skarpa vändningar, blodisande överraskningar och oväntade upplösningar.

Hjältens plan måste hela tiden förändras, allt eftersom skurken ändrar sin taktik och hittar nya sätt att attackera. Vi vill flämta av skräck och spänning varje gång nya vidriga överraskningar drabbar oss och hjälten under vägen mot målet. Ska han klara att lösa gåtan? Slipper den vidriga skurken undan? Vad ska han hitta på härnäst? Hur ska vår hjälte klara ännu en utmaning? Åh nej, inte en gång till … Fast det sista är ju inte sant. Vi vill ju 😉

Lär känna din skurk –  väl

En enbart ond figur som inte förändras är bara – ond. Vilket blir trist och ointressant. Ännu en dag i skurkens liv, chop chop, smask, slask …

Fundera över vilka skurkar som du själv gillat eller som gjort dig verkligt rädd och  engagerad? Jag kan slå vad om att det inte är den genom-onde skurken utan minsta svaghet eller komplexitet, utan en som även har andra sidor och många bottnar.

En av mina absoluta favoriter är fortfarande Hannibal Lecter 🙂

Jag väljer att citera Carolyn See som avslutning på denna veckas blogginlägg, som just handlar om hur viktigt det är att du som författare verkligen känner din antagonist, väl. Och att antagonisten – för det mesta – är en människa, en karaktär som är minst lika komplex och mångbottnad som hjälten i din historia. Kanske ännu mera.

“A word about villains. You want to know your villains very well indeed or you’re better advised not to go inside their heads at all. A villain, by definition, is somebody different from ‘us.’ A villain is indecent, incomprehensible, from the land of ‘them.’ Who knows what makes them act the way they do? A decent human being can’t figure them out! And part of our ongoing fiction about ourselves is that we’re the good guys. The enduring paradox is that they think they’re the good guys.”

— Carolyn See

Lycka till i ditt arbete med den ultimata skurken.

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hur är det att anlita en lektör?

Publicerat av Kategori: deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, spänningsroman, storytelling, struktur, synopsis, thriller

Varför ska jag göra det? Varför kostar det så mycket? Hur vet jag att det är en bra lektör jag tänker anlita?

Det finns några olika sammanslutningar för lektörer. Lektörsförbundet är en,  där du kan hitta lektörer med lång erfarenhet och där vi som jobbar som lektörer kan hitta kollegor att rekommendera när vi får förfrågningar vi inte kan ta oss an.

Frågorna har varit många den senaste tiden och debatten kring lektörens roll, kvaliteten på utlåtandena och priset för tjänsten har stundtals svallat rejält. Men hur är det egentligen att anlita en lektör? Hur går arbetet till och är det verkligen värt pengarna och mödan?

Dags att fråga en av våra ”patienter” som anlitat Storydoktors och få hands-on-information från en författare som valt att anlita en lektör.

Jag frågade Lisa Bjurwald som jag har haft nöjet att ha som Storydoktors ”patient” för hennes två spänningsmanus.

Lisa Bjurwald är journalist och chefredaktör för tidningen Författaren och har givit ut flera faktaböcker och nu också två spänningsromaner. Tills bara aska återstår och Ta min hand. 

 

Vilket har varit den största utmaningen du haft i skrivandet av dina böcker?

– I de två senaste: strukturen! När man skriver facklitteratur är det mycket enklare och mer rättframt, och framför allt mer likt journalistiken, som jag kommer ifrån. När det gäller skönlitteratur börjar plötsligt andra regler att gälla.
– I spänningsromanerna måste man t.ex. hålla tillbaka på vissa fakta för att öka just spänningen, har jag lärt mig av Storydoktors eminenta lektör – något som helt går emot mina journalistiska instinkter. Däremot har jag alltid haft en livlig fantasi och lätt för att leva mig in i andra världar och människors känslor, så kreativiteten är det inga fel på.

Vad var det som fick dig att ta beslutet att anlita en lektör?

– Just ovanstående!

På vilket sätt har din lektör kunnat hjälpa dig?

– Sammanfattningsvis: genom att helt enkelt få fason på mina manus.
Jag har fått mycket bra och detaljerad feedback, inte minst i form av frågor: Vad hände mellan kapitel 1 och 2? Hänger läsaren verkligen med? Varför är denna person viktig? Och så vidare. Logiska luckor har täppts igen, karaktärers motiv har blivit tydligare.
– Jag är extremt nöjd!

Vad är det viktigaste tycker du hos en bra lektör?

– Förmågan att ge hård men rättvis och konstruktiv kritik.

Kan du kort beskriva processen när du jobbat med din lektör?

– Vi har jobbat precis på det sätt jag föredrar: med detaljerad, skriftlig feedback kring struktur, handling och karaktärsutveckling, men även kring detaljer såsom koll av avgörande faktabitar. Jag upplever att man får en mycket ingående och värdefull läsning för sina pengar!

Har du några goda råd till dem som kämpar med sina manus och funderar på ifall det ska anlita en lektör eller inte?

– Bara gör det!
Det finns inte en författare som inte behöver det extra, granskande par ögon och de råd som en erfaren lektör erbjuder. Inte minst i tider då många vill ge ut sina böcker själva och förlagens redaktörer inte alltid kan lägga den tid på författarnas manus som böckerna förtjänar.
Tack Lisa Bjurwald för att du delade med dig av dina erfarenheter och goda råd.
För er som funderar över att anlita en lektör, surfa runt på vår hemsida Storydoktors.se och tveka inte att ta kontakt med någon av oss om du har frågor eller funderingar. 

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Recensioner och kommentarsdiken …

Publicerat av Kategori: dramaturgi, förlag, förläggare, Ingrid Elfberg, intrig, lektör, lektörsutlåtande, ljudbok, manus, manusutveckling, Nyheter, plot, recensioner, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, Storytel, storytelling, struktur, synopsis

Kritik och tyckande är något helt oundvikligt när du skapar. Och publicerar så klart.

Vill du undvika kritiken eller tyckandet så ska du hålla dig kvar i garderoben. Där kommer det alltid att vara tryggt och mörkt och mysigt och helt fritt från andras petande i det man skapar. Men …

I garderoben är det ingen som ser det du gör, ingen som kan läsa eller titta, ingen som kan berömma och det säljer uselt från garderobsmörkret. Så vill du bli en riktig författare så blir det till att titta ut ur det mysiga mörkret och härda ut.

Guillotine

Kritik

Kritiken kan komma från mamma, din testläsare, din lektör eller kompisarna i skrivarkursen. I nästa stadium kommer den från förlagets medarbetare. Ännu senare kommer den från recensenter, bokhandlare, bokbloggare, läsare och tyckare på din egen blogg, på Goodreads, i FB-grupper och i kommentarsfälten på digitala tjänster som Storytel.

En sak är säker. Du kommer inte undan. Var god skölj.

Hemska elaka recensioner

Att få en usel recension är inte bara trist, det kan vara riktigt plågsamt och punktera den mest ambitiösa författarkarriär. Ett redan skakigt och nervöst författarego kan torpederas av en rå recension.  Så hur hanterar man dom? De där elaka?

Läs dom. Acceptera. Eller läs inte. Det senare är behagligare men då missar du något.

Läs hela recensionen

Börja med att backa ut en aning. Visst, det stod att boken kunde ha kortats, att det var vissa händelser som var förutsägbara, att det var tydligt att skurken var en skurk rätt tidigt. Men vänta nu? Det stod också att språket var bra, att det var driv i berättandet, att man ville veta vad som hände, att recensenten gladeligen väntar på mer av dig.

Men i det där ögonblicket när du läser recensionen så är det som om bara de där negativa, kritiska, står ut som om de var skrivna i neon. Det är som om de där berömmande orden inte syns, aldrig kan bli tillräckliga, inte nog stora. Mänskligt men inte särskilt smart.

Läs HELA recensionen igen och kolla, vad stod det egentligen?

Och glöm aldrig att en bra recensent vinnlägger sig om att peka på både det som var bra och det som inte var lika bra. En bra recensent öser inte bara beröm eller tvärtom.

Inse att alla får både ris och ros

Alla får både och.  Acceptera att vi tycker olika. Några gillar det ena och inte det andra. Man kan tycka att somligt är bättre, annat sämre. Och så är det så klart. Men det är också mänskligt att gilla det man vill. Och att ha dålig smak, gilla lättläst och lätt konsumerat. Eller att ogilla det.

Vissa gillar deckare, andra feelgood. Andra sci-fi … Gläds åt dom som hittat dig och gillar det du gör.

Om det gör riktigt ont i författarsjälen så råder jag dig att gräva runt och hitta recensioner av såna författare som du beundrar. Du kommer att bli förvånad över hur mycket skit dom fått ta. Inte ens de allra bäst säljande därute slipper salt i såren.

Ta lärdom – om den finns där

Nu påstår jag inte att du ska strunta i recensioner. Tvärtom. Finns det något korn av sanning i kritiken så är det nu det är dags att notera vad det är. Finns det något matnyttigt här? Kan du förbättra dig? Är det flera som sagt samma sak? Att inte lyssna till kritiken är bara dumt. Om den är seriöst menad så finns det alltid något att lära. Även om det svider ibland.

Vem ska man lyssna på?

Tyvärr blir det allt färre som recenserar allt eftersom tidningarnas kultursidor vissnar och dör. Fundera alltid på vem avsändaren är. Om det är en välkänd recensent eller inte?

Är det en som brukar resencera? Brukar det vara nyanserat? Är det någon som är betald av någon? Är det en privatperson som bloggar? Ger personen rosor till alla? Eller bara tvärtom? Hur många följare har hen? Gillar hen din genre eller inte?

Är kommentarerna anonyma blir det genast värre. Här hamnar vi snart i kommentarsdiken som tex Storytel där nivån  många gånger är rent vidrig. Där frodas också trollen. Och där har redan förlag och andra ertappats med att hissa sin egna och dissa sina motståndare. Fult som fasen. Men svårt att hindra. Den nya digitala världen.

Så mitt råd är – läs dina recensioner.

Sålla i agnarna.

Var källkritisk.

Ta till dig av ärlig kritik.

Fortsätt skriv!

Storydoktor Ingrid

 

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Synopsishelvetet och överblicken

Publicerat av Kategori: dramaturgi, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, scrivener, skriva, skrivprocess, skrivtips, spänningsroman, struktur, synopsis

Hur gör man en synopsis och hur får man överblick över manuset?

På väldigt många olika sätt är svaret. I första hand för att vi är olika och också för att vi arbetar olika med våra manus. Men också för att vi använder oss av olika mjukvaror när vi skriver.

Att hitta sin metod

Att hitta sin egen metod handlar så klart om hur du som skrivande person fungerar. Ser du historian framför dig som en lång tidslinje? Är det en kort anteckning om scenen som fungerar för dig? Eller är du som jag, mer visuell och behöver se historian?

 

JK Rowlings första synopsis för Harry Potter

 

Vill du se hur de olika spåren i din berättelse interagerar med varandra? Hur fördelningen är mellan Kalle och Lisa? Om sidokarakatärerna får för mycket eller för lite plats? Markerar du olika brytpunkter och vändpunkter? Följer du en mall? Delar du in din historia i de klassiska tre akterna?

Har du tillbakablickar? Skriver du i olika tidsplan? Lägger du in dokument eller brev? Lägger du in delar av en dagbok? Eller styrs din synopsis av spelet mellan ett par eller flera karaktärer?

Goda idéer är till för att delas

Det uppstod en härlig tråd i gruppen Författare på facebook för ett tag sedan där frågan var hur vi som skriver brukar göra för få överblick på våra manus. Och metoderna var allt från Excelark till post-it-lappar eller mer avancerade programvaror. Eller som flera gör, skriver ut manuset, lägger kapitlen i högar som märks upp efter antingen tidsplan eller karaktärer och sedan flyttar runt dom på golvet eller på ett stort bord.

Några skriver så klart ett synopsis där berättelsen beskrivs eller som bland annat författaren Jo Nesbös gör, skriver en kort beskrivning av varje enskild scen, vilket gör att synopsis  omfattar minst hundratalet sidor.

Hur gör man för att flytta runt i sin synopsis?

Ett av dom största problemen eller knutarna i att bygga en historia är behovet av att kunna flytta runt kapitel eller scener i historian. Och här uppstår genast intressanta problem men också väldigt många kreativa lösningar.

Eftersom några i den roliga diskussionstråden generöst delade med sig och visade upp sina metoder så har jag tagit mig friheten att visa några av dem. En av de roligaste finns inte på bild men det var skrivna lappar som hängdes upp i klädnypor på ett snöre. 🙂

Excelark är så klart utmärkt för den mer strukturerade och för den som gillar att beskriva i text. men excel bjuder också på möjligheten att sätta färger på de olika delarna och att kunna flytta runt dom.

Exempel från Anna Gable Frimodig

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Post-it-lappar är en klassiker. Men bjuder ibland på sura överraskningar när klistret tappar stinget och hela härligheten ramlar ner 😉

Exempel från Karin Bergmann Nilsson

 

Programvaror

Det mest kända vapnet för oss som skriver är så klart Scrivener som just utgår från behovet av att få överblick och att obehindrat kunna flytta runt scener. Programmet bjuder också på stora möjligheter att samla dokument och bilder och research på ett och samma ställe så du slipper rota runt i diverse moln eller mappar efter dina anteckningar och sparade godsaker.

Word och andra redigeringsprogram erbjuder numera också större möjligheter att se delarna i ett manus men är mindre flexibla för att flytta och samla.

Sen finns det överkurser i form av riktigt skarpa tidslinjeprogram där det trevligaste är Aeon Timeline och som numera också är kompatibelt med just Scrivener. Tar ett tag att lära sig men ger fin överblick. Jag har provat 😉

 

Bild från Aeon Timelines hemsida

Hur gör jag själv då?

Själv har jag testat det mesta. Allt från att enbart köra med Scrivener till att testa Aeon Timeline till ihopklistrade papper med låååånga tidslinjer och miljoner post-it-lappar. Det senare kräver för mycket plats och är inte katt-säkrat.

Numera är jag en frälst Scrivener-användare och har ersatt alla lappar och långa papper med mindmap-programmet Scapple som utvecklats av samma gäng som gjort Scrivener. Programmet fungerar som ett vanligt mindmap-program men är också mer flexibelt så att du kan göra tidslinjer och virtuella post-it-lappar som går att flytta runt och dessutom dra direkt in i Scrivener, så klart 😀

Början på bygget av min kommande trilogi gjord i Scapple

 

Ovan ser ni de första skrangliga bygget av min kommande trilogi. Gud hjälpe mig. Alla sätt är bra utom då dåliga, för dig som skrivande. Jag hoppas att mitt inlägg gav en gnutta inspiration?

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar