Typer av konflikter

Publicerat av Kategori: antagonist, dramaturgi, framåtrörelse, intrig, Lennart Guldbrandsson, manusutveckling, plot, skönlitteratur, skriva, skrivtips
Det här är bara en sorts konflikt.

Det här är bara en sorts konflikt. Marie-Lan Nguyen / Wikimedia Commons, CC BY 2.5

Det finns flera typer av konflikt. Det vet du. I själva verket slår jag vad om att du skulle kunna ge exempel på många olika typer av konflikt utan att tänka efter: gräl, fejder, kamper, dispyter, revolter, bråk, etc, etc.

Det är bra.

Men det är inte typer av konflikt. Det är synonymer som beskriver samma typ av konflikt: två sidor som strider med varandra, antingen med ord eller med handlingar. Man skulle kunna sammanfatta den typen som sammandrabbning. Skillnaden mellan de olika synonymerna är konfliktens nivå.

En helt annan typ av konflikt är hindret. Här vill den ena sidan ha något, medan den andra sidan sätter käppar i hjulet. Hindren kan vara ord (såsom att hänvisa till en lag, hota, eller ge fel information), eller handlingar (såsom att låsa en dörr, förstöra det sista transportmedlet från platsen, eller skada protagonistens medresenär). Protagonisten kan mycket väl vara den som blockerar, som i The Bodyguard. Och antagonisten kan självklart vara annat än mänsklig, som i vilken katastroffilm som helst.

Besläktad med den typen av konflikt är attacken, där den ena anfaller den andra, verbalt eller fysiskt, medan den andra sidan är passiv, åtminstone på det sättet att han/hon inte anfaller själv. Protagonisten kan både attackera och attackeras.

Konkurrens är en annan typ av konflikt, där du inte bara har två sidor, utan också någon typ av måttstock eller domare för att se vem som har vunnit. Det kan röra sig om sport, om slagfärdighet, om affärer, om statsangelägenheter, om vadslagning, eller hundra andra saker.

En lite annorlunda typ av konflikt är mysteriet, där avsaknaden av ena sidan är hela poängen. Antagonistens sida saknas, är gömd eller missförstådd, och lösningen av konflikten är upphittandet av antagonisten och den efterföljande hanteringen av honom/henne. (Det här är ett sätt att sätta publiken i underläge. Ett annat sätt är att göra protagonisten till ett mysterium i en scen, så här: ”Vad sjutton håller Kjell Bergqvist på med nu då?”)

En populär typ av konflikt är dilemmat, där protagonisten tvingas att göra ett svårt val, antingen mellan två lika goda alternativ, eller mellan två lika dåliga alternativ. Ta alltid gott om tid att beskriva det ”andra” alternativet.

I komedier och thrillers finns det konflikter om missförstånd, där sanningen och lögnen, eller två olika tolkningar, är i fokus. Protagonisten och antagonisten tjänar som budbärare för de olika synvinklarna, och kan båda vara den missförstådda parten.

***

När du känner till de här typerna av konflikt hoppas jag att du inser att det finns många sätt att öka på dem också. Mer om hur du gör det kan du läsa i kapitlet ”Konflikt” i min bok Manusförfattarens guide som finns fritt tillgänglig på min gamla blogg. (Numera bloggar jag mestadels på elementx.se.

 

Storydoktor Lennart

Lennart Guldbrandsson är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Lennart? Kontakta mig på lennart@elementx.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Prat i radio om berättelser

Publicerat av Kategori: dramaturgi, förlag, framåtrörelse, lektör, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, roman, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, skrivtips, spänningsroman

Idag fick jag prata om skrivande i Eftermiddag P4 Göteborg, med
Peter Stenberg.
Han ställde snabba frågor och jag försökte svara lika snabbt :-).

Här kan man lyssna. För fram pekaren till 2.09, alltså två timmar
och nio minuter in i programmet.

Tog denna bild på det s k Kanalhuset, där SVT och Sveriges Radio
i Göteborg håller hus. Det var så otroligt kallt i den kyliga blåsten
att man fick ont i fingrarna.

/Johanna Wistrand

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Synopsishelvetet och överblicken

Publicerat av Kategori: dramaturgi, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, scrivener, skriva, skrivprocess, skrivtips, spänningsroman, struktur, synopsis

Hur gör man en synopsis och hur får man överblick över manuset?

På väldigt många olika sätt är svaret. I första hand för att vi är olika och också för att vi arbetar olika med våra manus. Men också för att vi använder oss av olika mjukvaror när vi skriver.

Att hitta sin metod

Att hitta sin egen metod handlar så klart om hur du som skrivande person fungerar. Ser du historian framför dig som en lång tidslinje? Är det en kort anteckning om scenen som fungerar för dig? Eller är du som jag, mer visuell och behöver se historian?

 

JK Rowlings första synopsis för Harry Potter

 

Vill du se hur de olika spåren i din berättelse interagerar med varandra? Hur fördelningen är mellan Kalle och Lisa? Om sidokarakatärerna får för mycket eller för lite plats? Markerar du olika brytpunkter och vändpunkter? Följer du en mall? Delar du in din historia i de klassiska tre akterna?

Har du tillbakablickar? Skriver du i olika tidsplan? Lägger du in dokument eller brev? Lägger du in delar av en dagbok? Eller styrs din synopsis av spelet mellan ett par eller flera karaktärer?

Goda idéer är till för att delas

Det uppstod en härlig tråd i gruppen Författare på facebook för ett tag sedan där frågan var hur vi som skriver brukar göra för få överblick på våra manus. Och metoderna var allt från Excelark till post-it-lappar eller mer avancerade programvaror. Eller som flera gör, skriver ut manuset, lägger kapitlen i högar som märks upp efter antingen tidsplan eller karaktärer och sedan flyttar runt dom på golvet eller på ett stort bord.

Några skriver så klart ett synopsis där berättelsen beskrivs eller som bland annat författaren Jo Nesbös gör, skriver en kort beskrivning av varje enskild scen, vilket gör att synopsis  omfattar minst hundratalet sidor.

Hur gör man för att flytta runt i sin synopsis?

Ett av dom största problemen eller knutarna i att bygga en historia är behovet av att kunna flytta runt kapitel eller scener i historian. Och här uppstår genast intressanta problem men också väldigt många kreativa lösningar.

Eftersom några i den roliga diskussionstråden generöst delade med sig och visade upp sina metoder så har jag tagit mig friheten att visa några av dem. En av de roligaste finns inte på bild men det var skrivna lappar som hängdes upp i klädnypor på ett snöre. 🙂

Excelark är så klart utmärkt för den mer strukturerade och för den som gillar att beskriva i text. men excel bjuder också på möjligheten att sätta färger på de olika delarna och att kunna flytta runt dom.

Exempel från Anna Gable Frimodig

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Post-it-lappar är en klassiker. Men bjuder ibland på sura överraskningar när klistret tappar stinget och hela härligheten ramlar ner 😉

Exempel från Karin Bergmann Nilsson

 

Programvaror

Det mest kända vapnet för oss som skriver är så klart Scrivener som just utgår från behovet av att få överblick och att obehindrat kunna flytta runt scener. Programmet bjuder också på stora möjligheter att samla dokument och bilder och research på ett och samma ställe så du slipper rota runt i diverse moln eller mappar efter dina anteckningar och sparade godsaker.

Word och andra redigeringsprogram erbjuder numera också större möjligheter att se delarna i ett manus men är mindre flexibla för att flytta och samla.

Sen finns det överkurser i form av riktigt skarpa tidslinjeprogram där det trevligaste är Aeon Timeline och som numera också är kompatibelt med just Scrivener. Tar ett tag att lära sig men ger fin överblick. Jag har provat 😉

 

Bild från Aeon Timelines hemsida

Hur gör jag själv då?

Själv har jag testat det mesta. Allt från att enbart köra med Scrivener till att testa Aeon Timeline till ihopklistrade papper med låååånga tidslinjer och miljoner post-it-lappar. Det senare kräver för mycket plats och är inte katt-säkrat.

Numera är jag en frälst Scrivener-användare och har ersatt alla lappar och långa papper med mindmap-programmet Scapple som utvecklats av samma gäng som gjort Scrivener. Programmet fungerar som ett vanligt mindmap-program men är också mer flexibelt så att du kan göra tidslinjer och virtuella post-it-lappar som går att flytta runt och dessutom dra direkt in i Scrivener, så klart 😀

Början på bygget av min kommande trilogi gjord i Scapple

 

Ovan ser ni de första skrangliga bygget av min kommande trilogi. Gud hjälpe mig. Alla sätt är bra utom då dåliga, för dig som skrivande. Jag hoppas att mitt inlägg gav en gnutta inspiration?

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En oväntad lärdom av svordomar i Storbritannien

Publicerat av Kategori: karaktärsbeskrivning, Lennart Guldbrandsson, miljöbeskrivning, skönlitteratur, skrivtips

Oavsett om du svär mycket eller lite, och vilka svordomar du använder (religiösa, exkrementrelaterade, sexuella, noaord, etc), finns det mycket att lära om svordomar, speciellt som författare.

Min favoritlärdom utgår dock bara ifrån svordomar för att göra en större poäng.

Jag kommer till den större poängen snart. Låt mig börja med hur jag upptäckte det här, för det är roligt:

Edith Swan

På Twitter läste jag om en kvinna i Storbritannien, Edith Swan, en respektabel kvinna som arbetade som tvätterska vid mellankrigstiden, och som under en period av tre år blev argare och argare för olika saker. Eftersom kvinnor vid den tiden inte förväntades svära, och respektabla kvinnor definitivt inte gjorde det, hade hon få utlopp, och började därför skriva arga brev till folk som irriterat henne. Och då menar jag egentligen brev fulla med svordomar. För den som tror att folk förr i tiden hade mer städat språk rekommenderar jag att läsa Swans brev i den länkade artikeln.

Den andra poängen

I den länkade artikeln finns dock en annan poäng, som ska illustreras med ett citat:

I citatet ovan nämns hur ordet ‘fucking’ (en svordom som är allvarligare på engelska än vad vi svenskar ofta tror) överanvändes av soldaterna så mycket att det var när ordet inte användes som de visste att det var på allvar.

Den större poängen

Det är det som är den större poängen. Berättande handlar om kontraster. Glöm inte det.

Det är lätt att tro att den kontrasten måste handla om att bygga på med något för att det ska bli bra, som i Trollkarlen från Oz, där berättelsen börjar i en värld som är realistisk (filmad i sepia) men sedan förvandlas till en värld där surrealistiska saker kan hända (filmad i Technicolor). I själva verket är det oftast en större kontrast att ta bort något.

Om din rollfigur ständigt tuggar tuggummi, blir det en stor sak när rollfiguren slutar göra det.

Om din rollfigur ljuger konstant, får det stora konsekvenser när den inte längre kan göra det (som i filmen Liar, Liar).

Om din värld innehåller ett mord som får stora konsekvenser, kan det framkalla stora kontraster genom att visa upp vad som händer i familjen.

Det hålrum som bildas kallas ibland för negativa ytor och går att visa upp, som i bilden här:

Den negativa ytan är något som läsaren bidrar med, och sådant som läsaren bidrar med är (nästan) alltid starkare än något du som författare kan förmedla.

Ta bort något. Det kommer att få stora effekt på dina läsare.

Storydoktor Lennart

Lennart Guldbrandsson är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Lennart? Kontakta mig på lennart@elementx.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vems röst?

Publicerat av Kategori: Johanna Wistrand, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, Nyheter, roman, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, skrivtips, storytelling

 

Det är inte helt ovanligt, varken i böcker skrivna av kända författare på stora förlag, eller i manus jag lektörsläser, eller i mina egna försök till romanutkast och noveller, att huvudkaraktärens röst låter misstänkt likt författarens. Även om författaren är sextio år och huvudkaraktären är tjugotvå år, författaren högutbildad medelklass och huvudkaraktären kommer från trasiga familj och arbetarklass, där det inte framkommer i romanen om den unga tjejen är uppvuxen med böcker och verbala föräldrar.

En roman som jag nyligen börjat läsa är skriven i jagform med berättarperspektivet hos en liten pojke som aldrig läst en bok men som uttrycker sig som om han läst en bok i veckan i många år, kanske även studerat vid universitetet. Han kommer inte från en miljö där man läste och pratade mycket, för han blir helt fascinerad när han under berättelsens gång får se böcker för första gången.
Det är ju inte bara i replikerna som karaktärernas sätt att uttrycka sig kommer fram, utan även i den löpande texten där de har berättarperspektivet.

Varför blir det så här? Umgås författaren bara med likasinnade, med folk ur samma sociala samhällsklass, med ungefär samma bildningsnivå, men vill skriva om en karaktär som eggar fantasin, som känns spännande och långt ifrån men som man samtidigt vill identifiera sig med?
Jag vet inte… Det kanske var en långsökt förklaring. Eller är det det?
De författare som umgås med andra samhällsklasser och  andra åldrar, sitter ner och tar sig tid att lyssna på dem, finns de? Hur vanligt är det? Göra sin research, jo. Men just det här med språket och uttryckssättet? Särskilt idag, med filterbubblor och en allt större uppdelning i samhället.

Hur som helst så stämmer detta tyvärr troligen in på mig själv när jag skriver. Det är svårt att lämna sin egen sfär, att helt och hållet ta av sig sina egna skor och börja gå i en annans.

Men vad jag vet är att när jag som läsare råkar på detta, då slutar jag engagera mig i berättelsen och väljer en annan bok. För jag tror inte på berättelsen. Det jag ser är författaren snarare än den påhittade figuren.
Liksom i mitt förra blogginlägg om informationsblock, guider mitt i handlingen, hamnar författaren i förgrunden.

Känner du som skriver igen problemet?

Hur göra för att komma ifrån detta? Skaffa vikariat på arbetsplatser som ligger långt utanför egna umgängeskretsens, familjens och släktens yrkesval?
Åka runt med buss, pendeltåg och spårvagn och tjuvlyssna på prat?
Internet finns ju, diskussionsforum och bloggar, men jag tror mer på forskning irl.

Här följer några skrivövningar som kanske kan underlätta inlevelsen i en karaktärs sätt att tänka och uttrycka sig:

Eh… faktum är att jag kom inte på några övningar…

Jag har hört att skådespelare brukar hitta sin rollfigur när de testar den typen av skor och kläder som kan tänkas användas. Och kroppsspråk.
Tja, varför inte pröva det. Klä ut dig och ge dig iväg och wallraffa.

Tips emottages, för jag tycker att jag börjar se lite för mycket av detta. Det kan hända att det inte är något nytt, bara att jag fått upp ögonen för det först nu.

Fotografiet hittade jag här: https://pixabay.com/sv/sneakers-chuckar-skor-slitna-1442697/

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Skrivarkurs med fokus på dramaturgi någon?

Publicerat av Kategori: deckare, dialog, dramaturgi, feelgood, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, manus, manusutveckling, miljöbeskrivning, Nyheter, plot, roman, skönlitteratur, skräckroman, skrivprocess, spänningsroman, storytelling, struktur, synopsis, thriller

När jag tidigare sonderade intresset för en skrivarkurs i ljuvliga Italien och vilket tema som skulle vara allra mest intressant kom just dramaturgin upp som nummer ett på önskelistan. Inte helt oväntat! Och oerhört smaskigt för en dramaturgi-nerd som mig.

 

Det är som bekant i bygget, konstruktionen av historian som de flesta av oss kör fast och drabbas av den stora skrivkrampen, som jag skulle vilja kalla för struktur-kramp. Jag befinner mig just nu själv i den krampen, nu igen 😉

Och att få tips, råd och handfasta saker att göra är guld i det läget. Och givetvis guld att ha med sig för kommande utmaningar.

Skrivarkurs med fokus på dramaturgi

Nu kan jag erbjuda alla som har lust att gå en fyra dagar lång kurs med just fokus på dramaturgi, plot och karaktärsutveckling. Den går av stapeln 3 – 6 oktober 2018, alltså i höst – om inget väldigt oväntat skulle inträffa – och vi kommer att hålla till i den lilla staden Bordighera på den svindlande vackra italienska rivieran, bara en timmes färd från Nice.

Och ja – det är jag som är läraren 😀

Vi kommer att bo i gamla stan med några minuters promenad till havet. Och i kursavgiften som blir 7 900 :-  ingår allt utom din egen resa till och från kursen. Alltså – kurs, boende, all mat, utflykter och matlagningsafton.

Preliminärt smörgåsbord för kursen

  • Dramaturgins grunder
  • Genrer och deras olika uppbyggnad
  • Arketyperna i dramaturgi
  • Symbolik i berättelser
  • Premiss och hur du utvecklar din historias förutsättningar
  • Din historias universum
  • Karaktärsutveckling och karaktärsbeskrivningar
  • Karaktärsväv
  • Synopsis
  • Plotlines
  • Analys av redan existerande historia och vad vi kan lära av det
  • Hur man bygger en scen
  • Gestaltning
  • Miljöbeskrivning
  • Dialog
  • Om vi hinner och vill – lite om förlag, avtal, bokmarknaden, vad gör en lektör/redaktör, processen, litterär agent.

Annat trevligt

Är så klart den inspirerande miljön, den goda maten och vinet, sällskapet och diskussionerna och utflykterna till marknaden, till bergen och en matlagningsafton där vi alla får lära känna det italienska köket mera handfast. Och så klart äta upp det vi åstadkommit.

Programmet och innehållet är så klart ännu preliminärt och jag anpassar det efter gruppen som kommer, för det hoppas jag att det ska göra 😉

Alla detaljer kommer snart upp på hemsidan för arrangören som är GoItaly.

http://www.goitaly.se/

Jag hoppas att vi ses där och då 🙂

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta mig på ingrid@ingridelfberg.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det enkla problemet

Publicerat av Kategori: antagonist, dramaturgi, intrig, Lennart Guldbrandsson, plot, skrivtips, storytelling, struktur

Ingen författare vill väl vara förutsägbar. Det är en av anledningarna till att de flesta författare inte brukar ha några problem att komma på spännande inledningar. Men vad händer efter inledningen? Det bekymrar sig betydligt färre om, vilket är en stor anledning till att många berättelser är så förutsägbara. Så fort berättelsen har startat går det nästan alltid att se hur slutet kommer att se ut. Här finns det tre saker att skilja på:

  • hur det slutar, d.v.s. de får varandra, hon löser gåtan, han vinner tävlingen. Detta skulle vi kunna kalla resultatet
  • hur slutet uppstår, d.v.s. hur de kära löser sina olikheter, hur hon upptäcker ledtråden till lösningen, vilken metod han använder för att vinna tävlingen. Det skulle vi kunna kalla metoden
  • hur vägen till slutet ser ut, d.v.s. vad som händer innan både metoden och resultatet. Det skulle vi kunna kalla komplikationen

I de flesta berättelser är inte resultatet någon överraskning men det spelar inte så stor roll eftersom metoden är en överraskning. (Det finns undantag, till exempel den mer litterära romanen.) Metoden däremot har en annan svaghet, att den utgör en ganska liten del av själva berättelsen. Komplikationen är det den här texten handlar om. Utan komplikationen blir berättelsen mestadels ‘så här börjar det’ och ‘så här slutar det’, vilket ingen läsare vill ha. Det är komplikationen som i de flesta fall gör berättelsen värd att läsa, eftersom den gör det mindre sannolikt att man kan lista ut hur slutet uppstår. Och vill du ha en riktigt spännande berättelser kan du skapa en komplikation på komplikationen.

Innan jag startar kanske jag ska säga att komplikationer skiljer sig från villospår genom att komplikationer verkligen har med saken att göra, medan villospår är ett sätt att dra uppmärksamheten från det som verkligen händer. Läs mer här.

Kikar man på de texter som beskriver struktur får man dock sällan särskilt mycket hjälp om hur den komplikationen ser ut. Efter övergången till akt 2 finns det få riktmärken. Mötet med mentorn är okej, men det där med den innersta grottan och så vidare är så vagt att man möjligen kan använda det för att analysera berättelser, men för att skapa berättelser… nja…

Poängen är väl att det är rätt svårt att skriva intriger, eftersom varje intrig är (eller i alla fall bör vara) så unik att det är svårt att säga något allmänt. Ändå tänkte jag här nämna några av mina favoritkomplikationer:

FLYTTA MOTSTÅNDAREN. De flesta nybörjare gör misstaget att låta motståndaren stå stilla och bli infångad/nerslagen/förförd/etc. Så fundera på vilka ytterligare steg motståndaren kan ta för att försvåra för protagonisten. Det betyder att du behöver sätta dig in i vad antagonisten vill och vilken metod den skulle använda. Det tjänar du på.

DÖDA MENTORN. Det funkar alltid. Jo, okej, nästan alltid. Eftersom mentorn är mycket bättre än protagonisten är det ingen dum fråga varför inte mentorn gör jobbet åt protagonisten. Om mentorn är död har vi ett mycket bra svar på den frågan. Dessutom går det alltid att krama ur lite tårar ur det där bittra ögonblicket när mentorn offrar sig för sin elev, ligger döende och yttrar några sista ord som tips.

LÅT ANTAGONISTENS PLAN GÅ I LÅS. Låt den sliskige revisorn (med de slemma baktankarna) få hjältinnan, låt bombhelvetet sprängas, låt det elaka laget med de stora, dopade, kriminella typerna fuska till sig segern, och låt det bli oåterkalleligt så. Det är en bra set-up inför revanschen, det är en bra motivation för protagonisten att resa sig, och det visar på varför det är viktigt att den sidan inte får vinna. Och, och det är viktigt, lägg den sekvensen så tidigt du bara kan! Inte i slutet, utan helst så fort vi har fått tillräckligt med information för att förstå precis hur katastrofalt det är.

FÖRVANDLA DIN FÖRSTA ANTAGONIST TILL MENTOR. Japp! Låt den skrämmande jäkeln som nyss försökt att döda dig – jag menar förstås ”din huvudperson” – lära dig/sig en läxa du/den faktiskt behöver lära dig/sig. På det sättet får du in precis lagom med konflikt med mentorn. För om konflikten med mentorn slår sådana gnistor, då måste konflikten med den nya antagonisten bli ännu bättre. Chansen finns att du helt enkelt har förbisett den bästa antagonisten din protagonist kan få.

Det finns lite andra sätt att vara osannolik, något jag har skrivit mer om här och här. Fler tips om hur man skriver intriger finns här.

 

Storydoktor Lennart

Lennart Guldbrandsson är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Lennart? Kontakta mig på lennart@elementx.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Om nystartade Lektörsförbundet

Publicerat av Kategori: Okategoriserade

Boktugg skriver om nya Lektörsförbundet som startats av bl a storydoktor Lennart Guldbrandsson.

Lektörsförbundet har skapats för att samla rutinerade lektörer på ett och samma ställe.
Hit kan man vända sig för att vara säker på att hitta proffs som varit med i branschen i flera år och medverkat till att manus nått ända fram till bokförlagen.

Läs intervjun här.

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att verka men inte synas

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, intrig, Johanna Wistrand, lektör, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, roman, skönlitteratur, skriva, skrivtips, struktur

Du kanske undrar över inläggets rubrik? Det jag syftar på är att en del skribenter syns för mycket i en berättelse och skapar därmed ett avbrott i läsflytet. Ett avbrott som inte hör hemma (om det inte är medvetet gjort i syfte att just skapa en mer krävande läsning).

I det här inlägget tänker jag på tendensen att lägga in fakta man kanske gjort research på och inte kan låta bli att ta med, även om det inte tillför själva handlingen eller läsaren något.

Här följer ett exempel:
En berättelse om en kvinna som kör bil ute på Ekerö. Hon är mycket nervös och på väg till Svartsjöanstalten för att träffa pojkvännen som sitter inne. Hon  tänker berätta att hon har träffat en annan.
Hon kör  från Tappström, svänger höger och fortsätter över bron och sedan  vidare in mot Färingsö. Efter att ha passerat åkrar och fält svänger hon in till höger mot Svartsjö slott för att sedan fortsätta den korta biten till Svartsjöanstalten.

Pojkvännen är ledare i ett ganstergäng.  Hon misstänker att hans kompisar (som inte är inspärrade) bevakar henne om dagarna och förstås färden till anstalten.  Det är riktig spännande att läsning.
Och så kommer detta textstycke:
”Händerna var så svettiga att det var svårt att hålla i ratten. Hjärtat hamrade. Hon började få svårt att andas, och  passerade Svartsjö slott som byggdes på uppdrag av Fredrik I mellan åren 1734 och 1739 som jaktslott åt drottning Ulrika Eleonora. Efter hennes död fick slottet förfalla i över hundra år, men 1891 gjordes det till en tvångsarbets- och alkoholistanstalt. Inte förrän 1966 upphörde att vara anstalt och 1993-2004 retaurerades slottet”.

Vad i hela friden hände här? En guide ställde sig plötsligt framför scenen och höll upp ett plakat  där det stod ”INFORMATION OM SVARTSJÖ SLOTT”. Författaren kunde inte låta bli att visa upp sina kunskaper och gjorde sig därmed läsaren starkt påmind om dess existens.  Hela inlevelsen försvann, hela samspelet mellan läsaren och berättelsen putz weg.

Det händer faktiskt att jag som lektör får såna malplacerade informationstycken  instoppade i skönlitterära berättelser.
Mitt råd är: håll dig i bakgrunden, du som är författare.
Det är inte optimalt att belasta läsaren med all noggrann research du har gjort. Det du har kännedom om, informationen, kan du istället fördelaktigt baka in på ett naturligt sätt i handlingen.  I det ingår självklart att behöva välja bort en massa.  Läsaren ska aldrig någonsin behöva tänka ”Vad duktig författaren är som vet så mycket” – då handlar det om bekräftelse av författaren och inte om läsarens  stund i läsfåtöljen.

Fotografiet har jag hämtat från Bubbelbubbel Photographys sida: http://www.bubbelbubbel.se/malaroarna/

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Låt 2018 bli ditt skrivår!

Publicerat av Kategori: dramaturgi, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, ljudbok, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, skrivtips, storytelling, struktur, synopsis

Det låter enkelt men är det så klart inte.

När någon får saker som är skitsvåra att låta så där nonchalant enkelt tänker jag på min skidlärare för många år sedan i Chamonix, en av dessa overkligt skickliga skidåkare som var blivande bergsguide och så klart lika overkligt vacker som bara en ung fransman kan vara.

Jag är usel på franska men när han skrikit åt mig och de andra att göra saker som vi inte klarade och dessutom frös till is av skräck inför, så lärde vi oss snabbt att skrika tillbaka – ”Facile a dire!” Slarvigt översatt ”lätt för dig att säga.”

 

Nu är det ju just utanför komfortzonen som vi utvecklas, som vi lär nytt, blir bättre. Genom att utmana oss, gå utanför boxen vi normalt traskar i. Våga.

Så hur gör man nu när vi klivit in i ett sprillans nytt och ovikt år?

Titta tillbaka

Ja det låter ju uppmuntrande? Kanske inte, men ack så viktigt. För nu har ännu ett år gått och det viktigaste är så klart att se framåt, göra upp planer. Men det är lika viktigt att titta tillbaka och se vad som hände under året som gick. Vad har du åstadkommit? Vad gjorde du bra? Vad blev mindre bra?

Klappa dig själv på axeln – också

Glöm alltså inte att se det du faktiskt gjort som blev bra och klappa dig själv på axeln för det. Bra jobbat! Kanske skrev du klart ditt manus? Jobbade hårt med sociala media? Skrev alla blogginlägg du hade sagt att du skulle?

Men, blunda inte heller för det som blev mindre bra och så klart det som du inte gjorde men kanske borde ha gjort? Tog sociala media lite för mycket tid? Satte du inte av skrivtid som du bestämt? Listan kan bli hur lång eller kort du vill och den är så klart din och ingen annans.

Var står du nu? Och vart vill du?

Vart står du nu? Och vart vill du komma? Är målet att skriva klart romanen 2018? Eller till och med bli publicerad? Att skriva nytt? Hitta nya samarbetspartners? Avsätta pengar för lektörshjälp? Skaffa bättre hjälpmedel i skrivandet? Ta ledigt och bara skriva ett tag? Gå en kurs?

Sätt mål, gör en plan och sätt en deadline

Nu börjar det låta torrt och affärsmässigt här men om du inte konkretiserar och faktiskt bestämmer vad som ska vara gjort när och hur, så är det inte ett mål du satt upp. Då är det bara en idé eller en dröm.

 

Var realistisk

Japp, jag vill bli den nye Dan Brown, jag vill tjäna miljoners kanoners och turnera jorden runt och gå på galor och premiärer och jag vill bli filmatiserad. Och jag vill att GW ska tipsa om min bok till jul i Veckans brott.

Jättebra. Men om målen inte är realistiska så kan det bli tufft och nästan helt säkert ett misslyckande. Se tillbaka igen på det du gjort. Du har säkert gjort flera storverk. Bra. Gör fler såna. Sätt mål för nästa år som går att genomföra med lite envishet och grit! (Nyord ;-))

Skriv klart ditt manus. Hitta en vass lektör, tex en Storydoktor 😉 Skicka till några väl valda förlag. Eller lägg manuset åt sidan, gå en kurs, ta nya tag, tänk fritt en stund. Börja på något helt nytt och annat?

Och låt kreativiteten flöda 2018!

Lycka till alla.

Storydoktor Ingrid

Om du vill anlita mig som lektör skriver du till ingrid@ingridelfberg.se eller på FB.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar