Inlägg av Johanna Wistrand

Annika Estassy Lovén om synopsis

Publicerat av Kategori: feelgood, kärleksroman, Okategoriserade, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, struktur, synopsis

 

annika-1

Författaren Annika Estassy Lovén debuterade förra året med feelgoodromanen Solviken och det går bra för henne. Debutromanen ligger just nu tvåa på Adlibris Pockettoppen och  hennes andra roman Croissants till frukost som kom ut  i år är, liksom debutromanen, med i Bonniers Bokklubb.

Annika beskriver på sin facebooksida hur hon arbetar:

”Jag vet inte hur andra gör men men jag jobbar mycket med berättarstruktur och dramaturgi när jag skriver. Ett tips när det gäller att få till en bra plot (intrig) är att tänka på ABCDE:
Action
Background
Conflict
Development
End
A = händelsen som sätter igång berättelsen, den utlösande faktorn.
B = bakgrundshistorien. Infodumpa inte, utan ge läsaren precis så mycket info den behöver för att förstå betydelsen av inledningsscenen.
C = utan konflikter/hinder/problem – ingen berättelse. Det är karaktärernas längtan efter något och deras strävan att uppnå det, samt alla hinder de möter på vägen och ska ta sig över, som driver berättelsen framåt.
D = huvudpersonerna kommer att utvecklas under berättelsens gång, en utveckling som kan vara känslomässig, andlig och/eller intellektuell. Det sägs att 70-80% av en lyckad berättelse består av karaktärernas utveckling och inre resor.
E = slutet består av 3 delar: Kris, Klimax och Upplösning.

Kanske är det alla mina år inom filmbranschen som färgat mig, men jag är oerhört förtjust i att strukturera upp min intrig. Därmed inte sagt att alla behöver göra likadant.”

Fotograf är Magnus Ford och bilden har vi lånat från Debutantbloggen.

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hon inspireras av teveserier

Publicerat av Kategori: äventyrsroman, dramaturgi, roman, skönlitteratur, skrivprocess, spänningsroman

Gabrielal-Håkansson-NordinAgency  aldermanns-arvinge Gabriella Håkansson berättade i en artikel i Ystads Allehanda  i våras att hon inspireras mer av teveserier än av böcker. Teveserierna är den nya realismen, förklarade hon:

“Precis som Balzac på 1830-talet förnyade romanen med sina banbrytande realistiska skildringar av människor och miljöer så har tv-serien revolutionerat filmmediet genom sina djupdykningar i allt från avsides landsortshålor och fängelser till maktens absoluta centrum. Det här är den nya realismen!”

Och:

”Medan filmindustrin håller på att förvandlas till en genrefabrik som spottar ur sig stereotypa karaktärer, förutsägbar intrig och föråldrad sensmoral så anstränger sig serierna för att nyansera psykologin och hitta nya människotyper. En karaktär kan byggas upp under flera säsonger och genomgå både kriser och förvandlingar, och för första gången i filmhistorien har de kvinnliga karaktärerna fått ta plats – och ta ut svängarna.”

Gabriella Håkansson kom förra året  ut med sin fjärde roman,  äventyrsberättelsen Aldermanns arvinge som får en uppföljare i höst, Kättarnas tempel.

Här berättar hon om arbetet med Aldermanns arvinge.

Här en recension av Aldermanns arvinge i Ystads Allehanda, och här i Dagens Nyheter.

Porträttet på  författaren är hämtat från Nordin Agencys hemsida.

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Författarna som började skriva äventyrsberättelser under pseudonym

Publicerat av Kategori: äventyrsroman, framåtrörelse, roman, skönlitteratur, skriva

Fossildrottningen

Babels förra programledare/författaren  Daniel Sjölin och deckarförfattaren Jerker Virdborg slog förra året ihop sina påsar och skapade pseudonymen Michael Mortimer för att tillsammans skriva en serie äventyrsromaner.

Daniel Sjölin menade att det pågick en ”fiktionens fattighetsdans” mellan kulturjournalistiken som var isolerad och samtidslitteraturen, som saknade fantasi. Läs  artikeln i Sydsvenskan  från december 2013.

I ett öppet brev i Svenska Dagbladet samma månad skrev författarna:
“För mig har skrivande alltid varit tätt förknippat med frihet och känslan av att utforska något okänt. Jag har under andra namn publicerat flera böcker tidigare, men för några år sedan hade mitt skrivande ärligt talat gått i stå. Det kändes inte tillräckligt utforskande helt enkelt, och ännu mindre kändes det fritt. Till slut fattade jag varför: jag hade helt glömt bort det som en gång drog mig till litteraturen, långt innan jag ens blev tonåring, och ännu längre innan jag läste litteraturvetenskap: påhittet, gåtorna, svindeln, den stora resan in i det okända.” och  “vilken lättnad att få leka helt otyglad, och ge fantasin och påhittet långt mer skamlöst utrymme än vad min invanda kostym klarade av.”

Jungfrustenen utkom 2013.

I maj i var var det dags för Fossildrottningen.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

”Många skönlitterära böcker är långsamma och tråkiga.”

Publicerat av Kategori: framåtrörelse, roman, skönlitteratur, skriva

“Jag drömmer om att skriva en släkttrilogi och lägga upp den som en deckare utan mord. Många skönlitterära böcker är långsamma och tråkiga. De har inte tillräckligt mycket handling. Det vill jag göra något åt.” Norska deckarförfattaren Unni Lindell  i en intervju i tidningen Metro, december 2013.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En fråga till Storyakuten

Publicerat av Kategori: antagonist, karaktärsbeskrivning, manus, Okategoriserade, roman, skönlitteratur, skriva

Vi fick en fråga från ”Pia” och lade in både fråga och svar på Storyakutens sida, men du kan också läsa det här::

”Annika är i 40 års-åldern. Hon har om inte allt, så det mesta. Rara barn med hälsoproblem och en man som hon mest läser om i småstadens lokaltidning. Äktenskapet är med andra ord, en smula stillastående. Av en slump kommer hon i kontakt med och börjar umgås med en helt annan typ av män, farliga män, med karisma och blödande hjärtan, den sortens män som en mor varnar sina döttrar för. Hur skapar man acceptens hos läsaren för Annikas dragning till dem?”

Jennys svar:
Jag hade balanserat det negativa med det som Annika behöver, som skapar en positiv attraktionskraft. Det som inte Annika har i sin vanliga relation och som hon saknar och längtar efter. Hennes man kanske är timid och ”mesig” och hon får inte tillräckligt med motstånd i den relationen, spänningen är borta. Polarisera det hon har med det hon kan få som föder åtrån. Sedan finns det säkert en dragning till de attraktiva egenskaperna hos de andra männen; karisma, spänning, glimten i ögat… det viktiga är att du skapar du förståelse för hur Pia känner det, då kommer läsaren att förstå och inte döma henne.

Johannas svar:
Jag tänker mig att hon inte känner sig sedd av sin man och får göra allt i hemmet.  De kanske har ett riktigt sjukt barn som hon tar mest ansvar för. Det kan vara så att hon behöver bekräftelse från en man, bekräftelse som människa och som kvinna, behöver känna att hon är attraktiv. Därför söker hon sig till män som verkar se henne. Eventuellt har hon varit hemma mycket senaste åren och därför tappat lite omdömesförmågan när det gäller att pejla in falska typer. Hon kanske bara är glad över att över huvud taget träffa andra människor, när hon t ex anmäler sig till en yogakurs inne i stan (om hon bor i villaområde eller på landet). En man med psykopatdrag som ger henne 100 % uppmärksamhet? Han vara en lurig slags psykopat eller sociopat, en som är på gränsen. T ex en yogalärare med sektledarbeteende? En författarcoach som “tror” på henne och hennes skrivartalang 😀
Hur som helst tror jag att hon behöver känna sig sedd, och då hänger mycket på att hennes man och hennes bakgrund  visar läsaren hur de får hennes behov att växa, hur dåligt hon mår med maken.

Har du en fråga till Storyakuten, ett problem med din berättelse? Mejla den till info@storyakuten.se. Skriv om du vill vara anonym eller ej. Din fråga får vara på högst 200 ord.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Saknas krydda?

Publicerat av Kategori: dialog, framåtrörelse, manus, roman, skönlitteratur, skriva

garlic-peas

En flerrättersmiddag

Tänk dig en middag med 8-9 olika rätter. Du prövar rätt efter rätt. Det är ingen större skillnad mellan dem. De smakar inte så mycket. Dina sinnen får ingen stimulans, du blir lite uttråkad. Du börjar fokusera på annat än maten och vad den har att ge.

Eller en middag där alla rätter smakar lite olika, är kryddade på olika vis. Du tittar nyfiket på servitören när han kommer med nästa rätt. Vad kommer det att smaka? Vad är det för färg på maten, hur ser den ut? Vilka känslor väcks av smaken, vilka associationer?

Med den här metaforen försöker jag ge en beskrivning av scener i en text där egentligen inget händer. De känns utspädda. De tragglar på, utan att det finns spänning (kryddor) i dem. Både i löpande text och i dialog.

Det behöver inte hände jättedramatiska saker i varje sen, men någon krydda bör den ha (eller flera). Se över dina scener. Vad kan ge mer framåtrörelse? Vad kan ge spänning i scenen? Troligen kan du stryka det mesta av den, om den inte tillför läsaren vare sig ny information, spänning eller djupare engagemang.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar