Inlägg av Johanna Wistrand

En stark karaktär: Don Draper

Publicerat av Kategori: dramaturgi, karaktärsbeskrivning, manus, Okategoriserade, struktur, teveserie

IMG_4481.JPG

Don Draper i Mad Men kanske inte verkar vara en stark eller drivande karaktär på ytan. Men han fungerar väldigt bra för att spinna en teveserie runt, trots att han inte alltid står i fokus för handlingen.

Den främsta anledningen är kanske att han har ett tydligt inre mörker. Han är väldigt duktig på vad han gör i jobbet, men faktum är att Don är en karaktär som har uppfunnit sig själv efter att ha bytt identitet med en annan man under kriget.
Han är en fasad, som egentligen inte kan skapa riktiga relationer med någon i sin omgivning och som hyser en stark rädsla för att någon gång bli upphunnen av det tidigare livet han lämnat, och att hans hemligheter ska bli röjda.

Att skapa mystik, gåtfullhet kring sina karaktärer och ge dem ouppklarade saker i det förflutna är ett bra sätt att skapa oförutsägbarhet och spänning kring dem.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lästips: Josefine Lindén

Publicerat av Kategori: Okategoriserade

tiden

Tiden går så långsamt när man tittar på den av Josefine Lindén

Detta här är Josefines debutroman och en riktig bladvändare.  Här hamnar dramat i förgrunden. Texten står aldrig still, det är bra driv och bra dialoger. Stilen är rapp och svängig, Josefine Lindén visar på ett stort gehör för nutidens sätt att uttrycka sig. Karaktärerna är skildrade med ett skarpt men samtidigt varmt öga.

Läs mer om boken här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lästips: Förändringens vindar

Publicerat av Kategori: Okategoriserade

forandringens-vindar-av-douglas-kennedy

Förändringens vindar av Douglas Kennedy

Om man vill lära sig mer om det där med att ge sin huvudperson hinder och utmaningar är brittiske Douglas Kennedy en favorit för mig, Jenny. Hans Förändringens vindar (2006) rekommenderas om man vill ha känslomässigt spännande läsning.

Gifta och ordentliga Hanna får besök av en av sin fars bekanta, en politisk aktivist som är på rymmen och hon ställer lojalt upp och ger honom beskydd. De inleder en romantisk relation och Hanna måste dessutom hjälpa honom att fly och lämna landet. Men han lurar henne, Hannas heder ifrågasätts och till slut måste hon kämpa för sitt liv när beskyllningarna mot henne börjar trappas upp. Det finns alltid ett starkt driv i Douglas romaner och man undrar fram till det svettiga slutet hur författaren ska kunna vända det hela och rädda sin huvudperson.

Här kan man köpa boken.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Varför ska en text vara helig?

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, manus, Okategoriserade, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, spänningsroman, synopsis, teveserie

Håkansson

”– Vi jobbar helt och hållet tillsammans. Skriver gör vi själva så klart, men med synopsis arbetar vi nästan som ett filmmanusteam. Vi kan ha heldagar där vi bara jobbar med intrig tillsammans, säger Gabriella Håkansson.”

”Båda är eniga om att den funktionen som de fyller för varandra saknas i den svenska förlags-världen. Det finns en vad Gabriella Håkansson kallar manusfobi i Sverige, en inställning hos redaktörer och förläggare att texten är helig. Därför lämnas många författare ensamma i sitt arbete, med indirekta krav på att lösa eventuella problem i verket på egen hand.
– Jag sportade mycket när jag var ung, spelade fotboll och tränade kampsport. Jag förväntade mig att bokbranschen skulle vara som i idrottsvärlden, att man får en coach vars uppgift är att göra en bättre, att pressa en. Drilla, drilla, drilla. Men det finns inte ett spår av det tänkandet, säger Gabriella Håkansson.”

Artikel i Sydsveska Dagbladet 12/10 2014

Foto: Anna Wahlgren. Lånat från Sydsvenska Dagbladets artikelsida.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Boktips: A Writers Journey

Publicerat av Kategori: antagonist, äventyrsroman, dramaturgi, framåtrörelse, manus, plot, spänningsroman, struktur

WritersJourney3rddrop

A Writers Journey av Christopher Vogel

I slutet på 90-talet deltog både Jenny och Johanna på ett veckoslutseminarium på Dramatiska Institutet i Stockholm, med bl a gästföreläsaren Christopher Vogler som har skrivit den är boken. Modellen bygger på Joseph Campbells dramaturgiska analys av klassiska sagor från hela världen.

Vogler har varit manuskonsult vid långfilmsproduktioner i Hollywood, bl a den tecknade Disneyfilmen Lejonkungen.

Modellen kan även vara till bra hjälp om man har svårt att få framåtdriv, spänning och fason på sin skönlitterära berättelse.

Boken finns bara på engelska, bl a på Adlibris.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En stark karaktär: Carrie Mathison

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, manus, Okategoriserade, struktur, teveserie

I_inspired_Homeland_s_Carrie_Mathison

Med en stark karaktär menar vi en fiktiv gestalt vars personlighet bidrar till att skapa hinder och möjligheter. En karaktär som kan bidrar till att hålla igång tevedramat i säsong efter säsong.

Manusförfattarna har gett agenten Carrie Mathison i serien Homeland  en svaghet, i det här fallet är det hennes manodrepressivitet. Den utmanar henne hela tiden och kraven som det tuffa arbetet ställer på styrka, kontroll och överläge.

Det är smart av en författare att skapa identifikation genom karaktärernas brister och problem. Den perfekta personen som klarar allt är som bekant både förutsägbar och tråkig. I alla fall i fiktionen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sveriges första Writers´ Conference?

Publicerat av Kategori: Okategoriserade

Panel2Författarkliniken
I panelen på söndagen: AC Collin, Jens Klintgaard,
Eva Stilling, Johanna Wistrand, Jenny Bäfving och Ann Ljungberg

 

Workshopförfattarkliniken
Jenny Bäfving och Johanna Wistrand

 

Den här helgen har Jenny Bäfving och jag (Johanna Wistrand), deltagit i Ann Ljungbergs Författarklinik i Stockholm. Man kan nog säga att det är den första författarkonferensen i Sverige, efter samma modell som Writers´ Conference – ett vanligt förekommande fenomen i USA. Man träffar författare,  skrivarkompisar, knyter kontakter, får coaching, lyssnar på föredrag, deltar i workshops, gör reklam för/säljer sin bok.

Jenny och jag höll en workshop (som mer blev ett föredrag p g a den mångtaliga publiken och själva lokalen) i hur man vässar till och kryddar en berättelse. Det var första gången jag fick bära ”mygga” på skallen och ha starka spotlights i ansiktet. Men det gick bra. Efteråt fick vi höra hur roliga vi var! På söndagen var vi med i skrivcoachpanelen.

På Författarkliniken deltog succéförfattarna Åsa Larsson och Simona Ahrnstedt, förläggare Pia Printz, agenter från Salomon Agency och Grand Agency m fl.

Antalet biljetter till eventet blev slutsålt och Ann berättade att hon slutade räkna alla som ställt sig i kö för extrabiljetter. Nästa år blir evenemanget troligen dubbel så stort, i andra, större lokaler än dessa i och för sig helt okej lokaler på ett fritidscenter på Hornsgatan i Stockholm.

Jag kommer under alla förhållanden vara med nästa år! Som publik och deltagare, eller som skrivcoach. Men med ska jag vara. Detta var nästan roligare än bokmässan i Göteborg!

Här är länkar till blogginlägg om Författarkliniken:

Simona Ahrnstedt

Jenny Jacobsson

Iza Melody Frost

Bokglam dag 1

Bokglam dag 2

Carola Strömstedt

Anna-Carin Collin

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Monster och monster i teveserien Penny Dreadful

Publicerat av Kategori: antagonist, karaktärsbeskrivning, Okategoriserade, skräckroman, teveserie

image

I förra blogginlägget citerade vi författaren Simona Ahrnstedt som skrev om genomonda karaktärer, att de inte förmår att fånga läsarens intresse om de inte får visa på några som helst mänskliga egenskaper.

I teveserien Penny Dreadful ( HBO Nordic) finns två slags monster. Det ena slaget kommer vi nära och engagerar oss i.  De andra, vampyrerna, är enbart skräckinjagande och befinner sig i bakgrunden.
Förutom mängder av viktoriansk/gotisk horror-rekvisita är även figurer inlånade från andra berättelser, däribland Frankensteins monster.
Det första monstret vi lär känna är det lätt att bli snudd på förälskad i.
Det andra monstret som Dr Frankenstein skapar är förfärligt, men samtidigt mycket plågat, man lider med honom.

Johan Logan som har skrivit och producerat serien säger i en intervju att utmaningen  är att hitta både smärtan och styrkan hos den onde,  och att de mest intressanta karaktärerna är också de mest komplicerade.

Ur intervjun:
How did you decide have all these famous horror characters meet each other?
John Logan: It’s something I’d been thinking about for a long time. I was reading a lot of Romantic poetry, particularly Wordsworth, and that led me to Byron, Shelley and Keats and eventually to re-reading Mary Shelley’s Frankenstein, which I hadn’t read since I was a kid, and it just shocked me how powerful it was and how moving it was. And I just started thinking about that, and the themes that Mary Shelley plays with. If you read the binary narrative of Frankenstein, the question you have to emerge with is ”Who is the monster, Victor Frankenstein or the monster he creates?” And the duality therein I thought was really interesting.
So, I began to think about various iterations of that and I read Dracula, sort of immediately, and then I went into a study of Gothic literature, and I was staggered to find that in that period of about 1890 to 1900, there was this great paroxysm of horror literature—you had Dracula, The Invisible Man, The Picture of Dorian Grey, The Hound of the Baskervilles, The Island of Doctor Moreau, War of the Worlds, all within a 10-year span. And all the writers cross-pollinated. I thought that was really fascinating. It reminded me of the second generation of Universal horror films where Universal suddenly started mixing and matching the Wolfman and the Mummy and Dracula and Frankenstein and I thought it would be a really interesting thing to pursue.
Narratively it was just fascinating—the way those characters spark off each other, I thought, could be dramatic. I didn’t start off with them, actually—I started with Vanessa Ives, the character that Eva Green plays. And I just began to build that character, and her as story evolved, I thought about which elements of the classic text could come into it, and what eventually emerged was Frankenstein and his creature and Dorian Gray refracting off of parts of the Dracula story.”

Läs mer om serien och om genren gotisk skräck i produktionsteamets blogg.

0 kommentarer | Skriv en kommentar