Inlägg av Ingrid Elfberg

Innan vi dör och dramaturgi

Publicerat av Kategori: dramaturgi, karaktärsbeskrivning, manus, Okategoriserade, plot, roman, skriva, struktur

Jag har varit oflitig här på min blogg ganska länge så detta är ett litet undantagspip från mig. Skriver ny bok nämligen, på rekordkort tid dessutom. Arbetsnamn Lilla dockan. Vi får se hur det går …

Innan vi dörinnanvidor-2017-e00-0238-jpg

Igår sändes sista avsnittet av teveserien ”Innan vi dör” som hyllats av många men också fått kritik av några. Kritiken består mest i att manuset är orealistiskt och avviker allt för mycket från en verklighet. Berömmet av att det är nagelbitande spännande och oförutsägbart och håller oss på tårna medan vi gissar vilt vad som ska hända härnäst och vem som gjorde vad.

Cliffhangers och starka karaktärer

Två ingredienser som manusförfattarna bakat en saftig kaka av. För i slutet av varje avsnitt men också delscener har de lagt in tydliga och starka cliffhangers, ett uttryck från stumfilmens dagar så popcornpausen kom precis när hjälten hängde i naglarna över ett stup, från en bro, tåget var på väg.

Att hitta såna hänger på att bryta vid exakt rätt tillfälle men också att vända och vrida på din story och skruva till det lite extra, tänk ofta – om jag gjorde så här istället, hur skulle det funka?

Serien bygger också på väldigt tydliga och starka karaktärer som vi snabbt engagerar oss i. Varför? För att de fiktiva personerna har väldigt starka drivkrafter, de beskrivs som komplexa med både svagheter och styrkor, både psykologiskt och moraliskt. Det sista är något vi som skriver ofta missar.

Det är lysande att ha en mamma som är polis, som svikit sin egen son, som utan att veta vem den andra är ha honom som infiltratör för att sedan få veta vem det är. Ska hon fortsätta använda honom för att stoppa skurkarna och pimpa sin karriär eller ska hon ta ut honom och rädda sitt eget barn?

Många plotlines men det är okej

Vi som lyssnar, läser, tittar har alltid varit utmärkta på att följa många mindre historier inne i den övergripande. Med min brasklapp att då krävs det att de i sig är snyggt byggda historier i sig som får sin upplösning, har starka karaktärer med rejäla drivkrafter för att det ska hålla.

Det är många spår. Spelet mellan mamma och son, spelet mellan poliserna i den lilla utbrytargruppen som ställs mot spelet i det större formatet på polisen med otrohet, vänskap, rivalitet och hemligheter. Och en läcka, en quisling inne i ledet. En dubbel fiende. Mums!

Och så klart familjen från Kroatien med sitt såriga förflutna, bitterhet, hämndlust, revanschlust och passioner. Ta en funderare kring vilka drivkrafter som verkar där? ;-) Vem är det egetnligen som har hela schackbrädet? Vem styr vem?

Att ha en plan och veta slutet

När jag hållit kurser på Skrivarakademin i Göteborg har jag ofta fått överraskade miner från eleverna när jag bestämt hävdat att i spänning måste författaren veta slutet.

Man behöver inte kika på många minuter av ”Innan vi dör” för att inse att manusförfattarna haft en kristallklar plan från början. För hur hade de annars kunnat dupera och hålla oss på sträckbänken hela vägen genom tio avsnitt? Det där med en aldrig så liten synopsis kanske inte är en dum idé trots allt?

Nä, mina vänner, nu måste jag återgå till mitt eget bygge. När det är klart ska jag kasta mig över en annan författarinnas kommande bok som lektör. Det – ska bli superspännande.

Härlig dramaturgidag på er alla ;-)

Ingrid

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det är på bussen man hittar dom

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dialog, dramaturgi, Ingrid Elfberg, karaktärsbeskrivning, miljöbeskrivning, orkestrering, plot, roman, skrivprocess, skrivtips, spänningsroman

Karaktärerna. Nä, jag skojar inte. Det är alldeles sant. Lovar. Det har inte bara hänt en gång utan flera, att jag hittat den där karaktären som är hundra procent klockren för den figur jag vill ha i nästa bok. På tåget, bussen eller spårvagnen.z5ge1VZqivI50e9qtX5-2DEUSWU

Pers alterego

Första gången det inträffade var på spårvagnen. Jag tänkte nog inte på något särskilt alls, så där som man kan göra när man är på väg någonstans och är ganska trött.

När jag lyfter blicken ser jag rakt in i ett par mörkbruna ögon, vänliga, milda, ändå lite sökande, intelligenta. Han hade ett bulligt och inte särskilt vackert ansikte men var ändå på något udda sätt snygg, charmig, intagande. Och så log han och hela ansiktet lyste upp, sken, precis som hans ögon. Men det var inte det som var grejen, det var håret.

Lockarna

Han hade det vackraste och mest lockiga hår jag sett på en man, någonsin. Och jag bara visste att det var Per jag satt mittemot mig. Jag tog ingen bild. Det vågade jag inte. Men jag minns exakt hur han såg ut. Och precis hur han rörde sig när han gick ut.

Torbjörn och Jacob har jag också mött

På samma sätt har jag mött fler av mina starkaste karaktärer. Jag tvingades byta tåg svintidigt i Stockholm och vi pressades in på ett smockfullt x2000 där tre killar satte sig kring mig och jag insåg att det var Jacob som satt sig mittemot. Jag gissade att dom alla jobbade i Försvarsmakten men vet så klart inte.

Han var exakt så skarpskuren och manlig som jag tänkte mig. Snaggat hår, snygga kläder, den där klockan på armen, dom vackra ögonen, lysande ljusa, det välansade skägget. Nu vågade jag ta en smygbild som jag sedan la in i mitt skrivprogram.

Idag såg jag den nya hemska kvinnan

Och idag såg jag henne, den nya, inte så trevliga karaktären, som jag ska ha till roman fem. Hon var perfekt på alla sätt, till och med rösten var precis det jag ville ha. Jag tog en smygbild som jag inte ska visa för någon så klart, men väl lägga in i skrivprogrammet och ha framför mig när jag ska beskriva henne.

Verkligheten överträffar alltid dikten har någon sagt. Och jag kan bara hålla med.

Ingrid

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ny storydoktor och lite organisk dramaturgi

Publicerat av Kategori: Nyheter

Hej alla Storydoktor-vänner!

Det har varit lite stiltje på bloggen men nu hoppas vi att det ska bli lite mer liv i luckan igen. Som kanske några av er redan noterat så har Jenny Bäfving, som startade Storydoktors tillsammans med Johanna Wistrand, valt att kliva av och lämnar istället stafettpinnen till Ingrid Elfberg som kommer att arbeta vidare med Storydoktors tillsammans med Johanna.

Och här kommer ett första inlägg om just dramaturgi och det som Ingrid brinner för, det som ibland kallas organisk dramaturgi.

2484

Häng med!

Konsten att berätta en historia

Alla har vi väl suttit på ett större släktkalas eller bröllop och med förväntan sett att farbror Sven klirrar i glaset, harklar upp sig och tar sats för att dra en av sina berömda historier. Och lika mycket har vi skruvat på oss när faster Agda gör detsamma.

Hur kommer det sig att Sven alltid lyckas få med sig sin publik, göra den enklaste historia till ett drama medan Agda alltid misslyckas, till och med när hon drar samma historia som Sven?

Tre akter

Alla som är det minsta intresserade av dramaturgi – eller hur man berättar en historia så att du fångar din publik – har någon gång stött på den klassiska 3-akts-teorin som har sitt ursprung i den grekiska teatern.

Ett oändligt antal Hollywoodfilmer bygger på den. Jag har själv kämpat med den teorin men ofta känt att den är väldigt mekanisk och ger en berättelse som består av löst sammanfogade bitar. Och jag tror inte att jag är ensam om att känna hur hela berättelsen sjunker ihop i mittenakten som har en tendens att bli en seeeeeg transportsträcka.

En riktigt god historia är som ett eget levande väsen

Det pratas allt mera om organisk dramaturgi i filmvärlden. Här har skett en dramatisk utveckling dom senaste åren. Det är knappast någon tvekan om att det är en ocean mellan gamla hederliga Dallas och serier som Lost och True detective, för att bara nämna några.

En historia följer vad en person – eller flera – vill, vad han gör för att få det och vilket pris han får betala under vägen dit.

En historia kan ha många former

Den kan vara linjär – hjälten följer sin drivkraft mot ett mål.

En slingrig flod – hjälten söker sitt mål och besöker många platser under vägen.

En spiral – hjälten återvänder hela tiden till samma minne, samma händelse och går allt djupare

Ett träd – historian förgrenar sig och hjälten besöker olika världar för att hela tiden återvända till utgångspunkten

En explosion – många olika skeenden berättas parallellt. Ett bra exempel är Pulp Fiction.

Sluta tänka i yttre form – bygg inifrån och ut istället

Börja med att formulera förutsättningen för din historia. Det är i princip den klassiska Onelinern. Ett exempel.

Gudfadern – Den yngste sonen i en maffiafamilj hämnas sin fars död och blir den nya gudfadern.

Verkar simpelt men är ruggigt svårt. Försök att verkligen koka ner din historia till en liten slurk fond.

Fundera sen över vad som är möjligt utifrån din förutsättning. Inga idéer är dumma här, ös på. Om han gjorde så är istället vad skulle hända? Vänd och vrid. Spetsa till. Gör en önskelista.

Analysera sen vilka problem din historia har. Många karaktärer? Tidshopp? Hur gör jag en fantasivärld trovärdig? Vill du belysa ett moraliskt dilemma? Samhällskritik?

Den organiska dramaturgin bygger på 7 nyckelpunkter.

  • Huvudkaraktärens svagheter och behov, inte bara psykiskt och fysiskt utan också moraliskt.
  • Åtrå – vad åtrår hjälten tillräckligt för att göra sin resa? Makt? Kärlek? Pengar? Att rädda världen?
  • Motståndaren. Ingen bra historia utan en kraftfull fiende. Som så klart har sina egna drivkrafter och moral och omoral.
  • Hjältens plan för att nå sitt mål. Den kan han bli tvungen att revidera många gånger …
  • Striden mellan hjälten och motståndaren.
  • Hjältens självinsikt när han väl når sitt mål.
  • Och till slut, hur allt når sin jämnvikt igen. Hjälten vinner, stärks eller krossas.

Bestäm sedan HUR du ska berätta historian och vem som är din huvudkaraktär. Det kanske inte är hjälten trots allt? Ska du ha en berättarröst? Är det hela tiden hjältens perspektiv? Flera?

Fundera över huvudkaraktärens konflikter? Både för att nå sina mål men också dom inom honom. Hur kommer den här resan att förändra honom? Vilka moraliska beslut måste han ta? Vad måste han offra för att nå sitt mål?

Allt detta ska så klart kryddas med vändpunkter och avslöjanden och ett allt högre tempo mot ett häftigt slut. Men dom detaljerna får vi grubbla över längre fram här i bloggen.

Det finns oändligt mycket spännande tekniker och idéer för att bygga en fängslande historia.

Ingrid :-)

 

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar