Inlägg av Ingrid Elfberg

Historier får våra hjärnor att lysa upp

Publicerat av Kategori: Ingrid Elfberg, Nyheter

Vi människor är programmerade för historier. Historier är en del av vilka vi är. Det var så vi utvecklades och förstod vår omgivning, så vi förmedlade kunskap, berättade om faror, hur vi kunde hitta mat, byggde relationer.

Aktiviteten i hjärnan ökar med fem gånger

Det händer grejer när vi hör en god historia. Eller läser den. Det första som händer är att aktiviteten i din hjärna inte bara dubblas utan femdubblas. Vår hjärna drivs av elektrisk aktivitet och när vi hör en grym historia så lyser hjärna upp. Bokstavligen. Det här innebär också att när aktiviteten är högre så minns vi lättare och tar in mer information.

En kärleksdrog

Historier ökar inte bara den elektriska trafiken utan släpper också lös en kemisk substans som heter oxytocin. Av många också kallad för kärleksdrog. Vi som fött barn vet hur den funkar.

Bra historier, inte tråkiga

Pratar vi dessutom marknadsföring genom storytelling så blir det ännu tydligare. Du kan visst berätta om ditt företag eller ditt författarskap eller vad det nu är du vill få ut till dina följare men gör det inte med grafer eller långa listor med skitbra saker eller torra referenser.

Berätta hur det kom sig att du startade att göra det du gör, hur du nått dina mål i motgångar och medgångar, vilka värderingar du har och vad som driver dig, vad du tror om framtiden, vilka visioner du har, vad du brinner för.

De fyra elementen

Hur vi kan relatera till din berättelse, om det känns nytt och fräscht, enkelhet och spänning. Det är de fyra grundpelarna, speciellt om det är i din marknadsföring eller i dina sociala kanaler du ska berätta saker.

De flesta av oss läser bra men det innebär inte att vi älskar att läsa torr och svår svenska eller engelska. Grymma författare i alla tider har ofta haft ett språk som flyter lätt och inte stakar upp sig eller bromsar med svåra ord. Det sägs att Hemingways språk ligger kring den som man ska behärska på grundskolan. Inte jag sagt dock 😉

Vi vill gärna få veta något nytt, lära oss något som vi inte redan visste. Ny kunskap om spännande, nya eller udda saker intresserar oss.

Vi vill också känna att vi kan relatera till det du berättar, engagera oss, känna igen oss. Vi människor gillar andra människor, oavsett hur det ser ut i vår värld just nu.

Och lite spänning har ju aldrig skadat. Sa thrillerförfattaren och log …

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg har arbetat som lektör i dramaturgi och historiebyggnad i ett flertal år och är självklart medlem i Lektörsförbundet. Flera av hennes ”patienter” har blivit publicerade.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ramla inte i GoT träsket …

Publicerat av Kategori: Ingrid Elfberg, Nyheter

Och då var alltså mastodontserien Game of Thrones slut. Sista avsnittet har precis nått alla fans och recensionerna börjar ramla in. Och de är inte nådiga. Ett upprop på nätet kräver en remake av den sista säsongen och uppropet har redan första dagen passerat en miljon underskrifter. Så vad hände?

Självklart finns det inte en sanning. Det går aldrig att göra alla läsare eller tittare eller följare lyckliga. Det är en omöjlighet. Det skulle inte bli en god historia utan ett urvattnat försök att just tillfredsställa alla. Så, kan det vara just det som hänt?

Varning för milda spoilers för er som inte sett hela serien ännu!!

Tappade trådar

Det första som slår mig är alla öppna frågetecken som många klagar över och det som tittarna uppfattar som lösa trådar som aldrig fångats upp. Ett klassiskt misstag som vi alla som skriver historier gör. Att vi inte tänker igenom vad det är som driver våra karaktärer, innerst inne och vad som gör dem intressanta, på riktigt.

Vi släpper en karaktär för lättvindigt, struntar i eller glömmer att svara på frågetecken som vi skapat. Ändrar i en karaktärens personlighet och gör vederbörande ond trots att den vandrat genom ett antal säsonger som god? Eller tappar bort det karaktärsdrag hos en figur som varit dess mest uppskattade? Har karaktären varit seriens clown eller wiseman hela tiden får denna inte bli en mellanmjölksmes helt plötsligt.

Älskade karaktärer eller skurkar som får ett för lindrigt slut eller helt enkelt bara försvinner i ett poff som om alla onda eller goda gärningar inte betydde något trots allt? 

Tappad själ

Någon skrev att det brutala våldet i slutet av serien på något sätt återupprättade den just därför att hela seriens karaktär var det myckna våldet och brutaliteten. Att det aldrig var förutsägbart det som hände. De gillar så klart inte det mer finstämda och eftertänksamma slutet.

Medan andra söker logik, försöker förstå, lägga pussel, lösa gåtan som man tror bor där djupt inne, det som fascinerat och lockat ända sen början, det förflutna och dolda ska äntligen avslöja sig. Besvikelsen över att det inte fanns mer därunder …

Allas förväntningar ska infrias?

Det är inga dåliga krav vi ställer på en manusförfattare eller författare. Det ska serveras överraskningar i vart och vartannat kapitel och ändå ska trådarna inte falla lösa och vartenda litet frågetecken ska fångas upp. Basta.

Inga karaktärer får lämnas åt sina öden … och de var ju rätt många. Kanske är det helt enkelt så att en författare inte kan tillfredsställa alla och deras högst personliga relationer till olika karaktärer och teorier?

Uppbyggnad mot klimax

Låter snuskigt men är en del av löftet som vi alla som snickrar ihop historier faktiskt lovar våra läsare, att det vi presenterat och byggt upp också ska sluta med en rejäl brakare där vi både blir chockade och överraskade men kanske mest av allt tillfredsställda och kan vackla ut från biografen eller kasta boken ifrån oss och utbrista – ja jädrar i min låda där blev det åka av!

Mjuklandning

Sen får inte klimax rasa över oss som en tsunami för att sen kasta ut oss i total ovisshet, blöta, omskakade och chockade. Vi måste få landa mjukt. Få veta hur det blev till slut, med alla. Överlevde de och fick de varandra?

Låt inte trådarna och frågetecken hänga där och dingla men framför allt, klipp inte av dem bara snipp snapp snut. Låt oss aldrig bli kära i en karaktär som du sen bara helt simpelt spränger i tusen bitar eller eldar upp bara så där. Vi måste alltid få veta varför.

Nedtrappning

Här ges alla tillfällen till att fånga upp allt det som dinglar, med stor risk för att det återigen blir för mycket av det goda eller att författaren tröttnat och gör ett hastigt och summariskt slut.

När hjälten återvänder till sitt gamla hem igen, tilltufsad och framför allt förändrad av alla sin upplevelser, så vill vi följa med och se att allt är som vanligt men att hjälten inser att han inte är densamma längre, att livet i den lilla hålan han kommer ifrån inte längre kan rymma honom eller henne och återvänder ut på vägarna för nya äventyr …

När manuset börjar gå mot sitt slut, du är redigt trött på dig själv mest men också på dina karaktärer och deras miserabla liv, så kan det lätt hända att det går undan på slutet och du gör dig av med dina figurer på ett sätt som känns snopet och slapphänt av läsaren. Du mördar den där envisa människan, hon skulle ju ändå dö  …

Innan du gör det. Backa tillbaka. Se historian ur din läsares synvinkel och tänk till. Vilka lösa trådar hänger och dinglar och vilka karaktärer har du behandlat lite väl summariskt?

Don´t do the GoT. Eller om du faktiskt vet vad du gör och varför, Just do it 😉

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg har arbetat som lektör i dramaturgi och historiebyggnad i ett flertal år och är självklart medlem i Lektörsförbundet. Flera av hennes ”patienter” har blivit publicerade.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Om du inte skriver klart ditt manus så finns det inte.

Publicerat av Kategori: Nyheter

Det kan låta som hårda ord. Och är det också. Men de är sanna. Och kommer från ingen mindre än Neil Gaiman.

“Finish what you’re writing. Whatever you have to do to finish it, finish it.”

Jag kan inte påstå att jag har fulla hårddisken med påbörjade projekt men ett och annat kan jag så klart gräva fram. Idéer som fallit platt till marken, manus som påbörjats, historier som är ett embryo men aldrig utvecklats.

Däremot har jag ett snart fullbordat nytt bokmanus i min dator men som alltid är det lika besvärligt att få ihop det, samla ihop trådarna och till slut sätta en punkt.

Ångest är förnamnet.

 

 

Så vad är problemet med ofullbordade idéer?

Ofärdiga projekt går inte att sälja, går inte att skicka till ett förlag eller till din förläggare om du redan har en. De är ingenting.

Men, protesterar du, de kan bli.  Absolut. Men så länge de inte är fullbordade så existerar de inte för en marknad där ute, för en förläggare eller för några läsare. Eller filmare för den delen.

Att sälja en idé, går men …

Att sälja in en idé går så klart. Det finns historier som är så grymt bra att de är självlysande redan på idéstadiet och går att sälja in som just en idé, ett synopsis, en skiss. Men de är inte många.

Och det är antagligen enbart förunnat de där riktigt storsäljande eller namnkunniga författarna där förlagen redan innan vet med sig att köparna kommer att nappa och stålarna rulla in, oavsett.

Att få till det där sista.

Så varför är det så svårt att få till det där sista, att knyta ihop säcken och sätta den där punkten? Därför att alla trådar ska löpa ihop, fångas upp och inte lämnas åt sitt öde. För att du troligen vill berätta lite för mycket, jag är den första att erkänna det, och alltid kan komma på ytterligare någon detalj som måste in i pusslet för att det ska hänga ihop.

För att du har tappat sugen, för att du är less på din idé, tröttnat, för att du inte vågar lämna ifrån dig manuset, för att du vet hur tomt det kommer att kännas när din bebis flyger ut till någon annans händer och, ve och fasa, ska läsas av alla läsare som kan tycka både det ena och andra.

Men alla ursäkter och all ångest hjälper inte. Ska ditt manus bli något, alls, måste det bli klart.

Så vad väntar du på?

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg har arbetat som lektör i dramaturgi och historiebyggnad i ett flertal år och är självklart medlem i Lektörsförbundet. Flera av hennes ”patienter” har blivit publicerade.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hjältens resa …

Publicerat av Kategori: dramaturgi, karaktärsbeskrivning, manus, Nyheter, plot, roman, skönlitteratur, skriva, struktur

Det har tjatats många gånger om hjältens resa men vi tar den en gång till, för säkerhets skull 😉

För att ge djup och någon form av mening åt din historia så måste du så klart presentera din hjälte/hjältinna och dennes värld, så som den ser ut när vi startar.  Ofta finns det ett missnöje med hur den världen ser ut. Ofta befinner sig vår vän i ett underläge.

 

Äventyret knackar på

Dags att bryta tristessen. Någon eller något bryter vardagen och äventyret eller en utmaning knackar på.  Klassisk scen är när Gandalf bokstavligen knackar på hos Bilbo. Här tvekar ofta vår hjälte att lämna det invanda och trygga.

Acceptans

Även om hjälten tvekar så är det ofta här som insatsen höjs rejält och hjälten vågar ta klivet ut i det okända.

Övernaturlig kraft

Många hjältar genom historierna har här visat sig vara allt annat än vardagliga och tråkiga. Utan besitter någon form av övernaturlig eller annan kraft. Inte sällan är det en mentor som lär vår hjälte nya färdigheter.

Dags att färdas ut i det okända och kliva över tröskeln

Det behöver inte vara ett annat land, en annan värld. Det kan också vara att hjälten får en ny syn på den värld han lever i. Ett exempel är City of Bones av Cassandra Clare som nu ser sitt NY på ett helt annat sätt.

Uppleva den nya världen

Hjälten kliver in i den nya världen, ögonen öppnas, möter faror och uppenbarelser. Ännu inte helt redo för striden …

I valens mage eller Point of no return

Här får hjälten sin första smak av vad verklig fara innebär och tvingas välja, från den här punkten finns ingen återvändo.  I Sagan om Ringen sker det när Frodo är nära att dödas av Ringvålnaderna men ändå sen accepterar uppdraget att ta ringen till Mordor.

Prövningar och motgångar

Motgångarna hopar sig och vår hjälte tvingas gång på gång kämpa för att ta sig framåt mot målet.

Besök hos döden

Vi ungefär mitten av resan får vår hjälte se döden i vitögat, bokstavligen eller bildligt men återvänder återuppstånden och med nya insikter. Här genomgår vår hjälte en förvandling och kommer inte mer att vara densamme.

Den inre grottan

Här förstår vår hjälte för första gången vidden av den fara som han ska möta, vad han riskerar och ofta vilka av de han håller kär som också är i fara. Här tar han ett ögonblick för att reflektera över vad det är han ska göra, kämpar med sina tvivel och rädslor men väljer givetvis att gå raka vägen in i getingboet.

Striden

Här möter hjälten olika uppgifter, fysisk strid eller psykisk, ett livsfarligt pussel, gåtor och djupa inre stridigheter. Ofta med stor uppoffringar.

Exempel ur Star Wars är när Luke och hans vänner tar sig in i Dödsstjärnan för att rädda Leia och han blir vittne till hur Darth Vader dödar Obi-Wan.

Belöningen

Trots att segern kostat mycket blir hjälten ofta belönad, antingen själv eller för hans folk, planet, land … och också återförening med nära och kära.

Återresan hem

Nu är det dags att återvända hem igen. Efter strider, förluster och vinster. För det mesta har hjälten åstadkommit det han skulle genomföra men han upptäcker nu att han är förändrad, att livet hemma inte kommer att bli detsamma som förut.

Och när vi tror att allt är över …

så står hjälten inför sin sista strid. Mot historians antagonist, fysiskt eller på annat sätt, ett val mellan personlig framgång eller en annan högre mening. Det är här som historians verkliga klimax ligger.

Återvänder till den kända världen

Nu återträder hjälten in i den kända världen men som en annan förändrad person. Här firar han sina segrar och visar stor självinsikt, räddar de som hjälpt honom och ser till att allt ställs till rätta. Ett populärt exempel är Frodos återkomst till sin hemby och senare resan till De grå bergen.

Låter det banalt? För enkelt?

Tro mig. Enkelt är det inte. Varför inte testa på din nästa historia?

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg har arbetat som lektör i dramaturgi och historiebyggnad i ett flertal år och är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Behöver alla historier en Antagonist?

Publicerat av Kategori: antagonist, dramaturgi, framåtrörelse, gestaltning, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, manus, Nyheter, plot, roman, skönlitteratur, skriva, struktur

Svaret är till allas frustration nej!

En historia behöver så klart inte ha en specifik och fysisk antagonist. Men, den behöver alltid en funktion av en antagonist. Det måste alltid finns ett motstånd, en motsats, någon slags kraft som utmanar vår Protagonist.

Annars uppstår ingen konflikt och det har vi diskuterat förut här på vår blogg. Utan konflikt uppstår ingen spänning. Och alla historier som engagerar sina läsare eller tittare har någon form av konflikt i sig. Annars blir det väldigt beige och lattebrunt.

Men hallå? Exempel tack.

Det finns så klart flera men ett bra exempel är filmen Cast Away från 2000 där karaktären Chuck Nolan som spelas av Tom Hanks blir strandsatt på en avlägsen ö i fyra års tid. I den här typen av historier är det ofta själva naturen eller någon annan kraft som är motståndet och som skapar konflikten. I just den här historian är det havet i sig som är motståndaren och som hindrar protagonisten från att nå sitt mål, nämligen att ta sig hem igen. Här finns ingen fiende i form av en person.

Kan protagonisten vara sin egen värsta fiende?

Och svaret är så klart JA.

En karaktär som genom sitt eget beteende hela tiden ställer till det för sig själv och som gör andra illa i sin omgivning och aldrig drar några korrekta slutsatser av sitt struliga beteende, absolut. Men i den typen av historia brukar det ofta vara så att motståndet växlar och finns hos medspelarna som blir illa behandlade. Och i tur och ordning får ta på sig rollen som Antagonist. Komplicerat? Ja lite.

I den här kategorien finns också protagonisten som har motståndet inom sig, där drivkraften blir ett motstånd i sig. Ofta en roadmovie, en resa i verklighet eller ett inre landskap, där protagonisten möter olika motstånd eller olika karaktärer på sin resa som lär hen saker som i grunden förändrar.

Den inre antagonisten är så klart vanligare i det man kallar vanliga romaner. Ett klassiskt exempel är Trollkarlen från Oz, där protagonisten rymmer hemifrån men under vägen lär sig saker som gör att hon inser hur bra hon egentligen har det hemma och återvänder.

Men, inget går upp mot en riktigt skurkig skurk

En tydlig fiende gör att konflikten blir så mycket tydligare, mycket mer personlig. Och vi som läser eller tittar engagerar oss så mycket mer.

Tänk bara på dina egna favoritantagonister. Erkänn att superskurken i Lars Keplers böcker, den iskalle och övermänskligt grymme Jurek Walter är fascinerande? Och skrämmande, vilket är meningen. Eller seriemördaren som syr kostymer av sina offer, Buffalo Bill i Lammen tystnar. Och så klart Darth Vader i Star Wars. Kluven, ond men ändå lite lite god.

Eller varför inte en av mina egna absoluta favoriter, Hans Gruber i Die Hard. En grym, smart och charmerande motståndare. Hur i hela friden ska vår protagonist klara att matcha honom, helt ensam dessutom?

Och sen har vi så klart de dolda fienderna. Karaktären som brukar kallas Fake ally opponent. Men det blir ett annat inlägg.

Det går absolut att skriva en bra historia utan en antagonist. Men det kräver ett riktigt vasst och genomtänkt manus. En utmaning indeed 😉

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg har arbetat som lektör i dramaturgi och historiebyggnad i ett flertal år och är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tidshopp och kronologi

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, plot, storytelling, struktur, synopsis, teveserie, thriller

Det är väldigt vanligt med tidshopp i litteraturen liksom i film- och tevemanus. Och vi som läser eller tittar har med tiden vant oss allt mera att minnesbilder, drömmar, förfluten tid och klipp tillbaka eller framåt i tiden hör till. Vi klarar det galant.

Men finns det fler sätt än att växla mellan det förflutna och nutid? Givetvis.

 

Vanliga tidsknep

Ett ofta använt tidsknep är att låta en av karaktärerna, eller varför inte flera, återberätta sin historia som berättarröst eller som minnen där karaktären helt enkelt funderar över det som passerat, minns allt mer ifall personen har vaga minnen eller att minnen och bilder återkommer om karaktären drabbats av minnesförlust av någon anledning.

Det finns också lyckade exempel på hur en berättarröst helt enkelt återberättar händelseförloppet/historian för dig som läsare/tittare och där händelserna i berättelsen klipps in som om de utspelade sig i nutid. Ett välkänt exempel på det knepet är den lysande filmen Forrest Gump.

Parallella tidslinjer

Det vanligaste knepet att klippa i tid och rum är när författaren klipper in bitar ur förfluten tid, där en historia som påverkar nutiden utspelar sig.

Ett annat sätt att få samma effekt är att klippa in delar ur en dagbok eller låta någon läsa gamla brev 😉 Jo, klyschavarning här.

Vi har så klart också samma effekt när någon letar ledtrådar i en deckare, följer spår av olika slag bakåt i tiden och försöker lägga pussel med det som kommer fram. De flesta deckare där ett brott skett använder det knepet genom att låta en eller flera karaktärer gräva fram det som redan skett.

Olika karaktärers egna tidslinjer

Ett knep som ofta används i teveserier är där vi får följa olika karaktärers liv och där man ofta berättar en karaktärs upplevelser under ett avsnitt för att sen växla till en annan i det nästkommande.

Och då kommer vi till ett knep som ofta glöms bort,  när du skriver en scen ur en viss berättarvinkel, en POV, så kan du i nästa scen, ur en annan karaktärs berättarvinkel backa eller ta ett steg framåt i tid. Författaren lägger helt enkelt händelserna en bit omlott. Låter det konstigt? Och vad i hela friden tjänar man på det?

Jo, en hel del. För här har du chansen att berätta om samma händelse eller ett tidigare ögonblick ur en annan berättarvinkel och få fram hur denne upplevde situationen på ett helt annat sätt. Eller ännu mera rafflande, såg saker som den tidigare karaktären inte såg. Ett typiskt Stephen King-knep 😉 Och ofta använt i film.

Knepet är numera också återkommande i litteraturen. Ett smart och tydligt exempel är Edwardssons nya bok ”En helt vanlig familj”, där tre olika personer berättar om samma tidsrymd men med helt olika syn på vad som hänt. Raffinerat.

Icke linjärt berättande

Mer kött på benen om ickelinjärt berättande kan ni hitta på min Storydoktorkollega Lennarts blogg.

http://www.elementx.se/ickelinjart-berattande-och-cirkeldramaturgi-struktur-del-14/

Cliffhanger?

Samma knep, fast med hela historian, går att använda som en cliffhanger till nästa roman, ifall du skriver en serie eller en trilogi eller annat som hänger ihop.

Låt slutet av historian vara början på nästa.

Ta fram papper, stooooora, och penna och rita loss!

 

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vad handlar din historia om? Egentligen …

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, manus, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, skrivtips, struktur
Premiss, förutsättning, koncept … Kärt barn har många namn.

Om jag skulle be dig att formulera konceptet, premissen för din historia, boken du skriver på just nu, ler du då saligt och berättar med några få meningar för mig vad din historia faktiskt handlar om?

Eller får du det där fjärrseende blanka i ögonen och börjar klia dig i huvudet?

Vad vill du berätta och varför …

Men vänta nu, varför ska det här vara så viktigt? Varför måste jag bestämma det? Jag vet ju vilka historian handlar om och var de befinner sig och ungefär hur det ska sluta. Räcker inte det?

Njae, det gör nog inte det. Och om du ändå ska ägna kanske ett helt år åt att skriva och redigera och skriva om och kämpa, varför inte ta dig tiden att tänka igenom förutsättningarna ordentligt?

Här några röster från filmbranschen i USA, om varför premissen har betydelse.

“Most aspiring screenwriters simply don’t spend enough time choosing their concept. It’s by far the most common mistake I see in spec scripts. The writer has lost the race right from the gate. Months — sometimes years — are lost trying to elevate a film idea that by its nature probably had no hope of ever becoming a movie.”

— Terry Rossio (Aladdin, The Mask of Zorro, Shrek, Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl)

“Ideas cost NOTHING and require ZERO risk. And yet, oddly, the LEAST amount of time’s usually spent in the idea stage before a small fortune is dumped on a whimsy that’s still half-baked… Ideas cost nothing yet have the potential to yield inexplicably long careers and happy lives.”

— Kevin Smith (Clerks, Mallrats, Chasing Amy, Dogma, Zak and Miri Make a Porno.

Självklart är ploten, karaktärerna, karaktärsutveckligen, allas olika drivkrafter, genre och stil, tema, tidslinjer, vass dialog och så vidare viktiga.

Och ändå, lägger vi förvånande lite tid på att fundera på exakt vad det är för historia vi har tänkt berätta innan vi sätter igång med vårt mastodontarbete med ett helt manus eller ännu maffigare, en hel serie av böcker.

Vad är en premiss?

Det är din historia nedkokad till en mening. Låt mig ge dig några exempel.

Gudfadern:

Den yngste sonen i en maffiafamilj, som inte vill ha något med kriminaliteten att göra, hämnas på den som mördat hans far och blir, tvärtemot sina övertygelser,  den nye gudfadern.

Casablanca:

En tuff tidigare patriot men numera nedsupen och ambitionslös man, återser sitt livs kärlek men väljer att återuppta kampen mot nazismen, låter henne gå och offrar kärleken igen.

Varför lägga tusentals timmar på en usel idé?

Jag säger inte att din bokidé är dålig, det vet jag ju inget om. Men varför lägga mängder av svett och tårar på en historia som är ogenomtänkt eller i värsta fall inte kommer att engagera eller ens är spännande?

Ta dig tid att bolla idéer, att testa dem på dig själv och andra, vända och vrida.

Är det här en bra story? Känns det spännande? Engagerande? Originellt?

Har det här berättats förut? Säkerligen. Historier går i repris. Men har den berättats så här förut?

Brinner du för den här berättelsen? Vill du lägga ett år eller mer på den? Tror du på den? Kommer den att hålla i tre böcker eller ännu flera?

För till slut återstår bara:

Vad du väljer att skriva om är så mycket viktigare än hur du  väljer att skriva det. 🙂

 

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Goda idéer är till för att stjälas

Publicerat av Kategori: dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, manus, plot, roman, skönlitteratur, skriva, struktur

Det finns en föreställning om att man som författare ska vara ett unikt geni som uppfinner det egna hjulet och skriver på ett så annorlunda och förtrollande sätta att ingen tidigare har gjort något liknande. Det ska vara något nytt, något som sticker ut, en historia som saknas därute, som fyller ett hål. Ja ni har hört alla floskler förut.

Analys av en historia

Det låter grymt osexigt men är riktigt spännande och är något som jag använt på mina kurser på Skrivarakademin. Det är ofta första gången som någon av deltagarna sätter sig ner och funderar över hur författaren gått till väga, hur hen lagt upp sin historia och också varför den känns så fascinerande, varför du sugs in. Och för de flesta blir det en verklig aha-upplevelse.

För hur ofta tänker du på hur många plotlines författaren har? Hur många kapitel? Hur många sidor per kapitel? Finns där cliffhangers? Vilka POV använder sig hen av? Och hur många? Hur är tempot? Är det mycket miljöbeskrivningar eller lite? Mycket eller lite dialog? Finns där olika tidslinjer och hur växlar författaren mellan dessa? Vem är huvudkaraktären? Vilka andra finns med? Vilka roller har de? Är det flera historier som vävs ihop? Finns det flera underliggande berättelser?

Hur gör man?

Som alltid så är det efter tycke och smak. Använder du själv en viss teknik för att göra dina synopsis så kan det vara en god idé att köra med samma för din analys. Excel eller post-it eller bara anteckningar. Eller gigantiska mind-maps. Japp, det är jag 😉

Gå sedan igenom boken kapitel efter kapitel och snart börjar ett mönster infinna sig liksom dina aha. Jaså var det så det var? Det tänkte jag inte på.

Vad ger det?

Dels övning i att se hur författaren gjort, hur hen har byggt upp sin berättelse men så klart också inspiration och idéer till hur du själv kan använda liknande tekniker eller hitta ett sätt som löser upp när du kört fast med ditt manus. Goda idéer är som bekant till för att stjälas.

Trender?

Oh ja. Självklart finns såna. Växelspel mellan dåtid och nutid är en klassiker. En gammal dagbok. Ja ja, suck, men ack så effektivt. Skildring av ett skeende ur några olika POV – alltså låta flera personer ge sin alldeles egen upplevelse av vad som skett. Edwardssons nya En alldeles vanlig familj är ett lysande exempel.

Återvändare. Just nu verkar de simma i stim 😉 Det är allt från återvändande poliser som tvingas utreda brott i sin gamla döende och urtrista hemort där så klart det förflutna och gamla relationer flyter upp till ytan. Eller en journalist – som i Sharp Objects av Gillian Flynn, för övrigt den bästa av henne än så länge – som återvänder till sin otäcka hemstad där ingen går säker och ingen är normal, allra min hennes egen creepy familj … Hu!

Och bäst av allt, då kan du undvika att falla i trend-träsket och skriva det där som just fyller ett hål på marknaden 🙂

Som sagt, goda idéer går att stjäla. Happy hunting.

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lär känna din skurk

Publicerat av Kategori: antagonist, deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, spänningsroman, struktur, synopsis, thriller

Jag läste nyligen en ungdomsroman där ett gäng ungdomar ger sig ut i vildmarken för att paddla och campa och så klart väljer fel arm på floden och möter en fiende därute som försvarar sitt revir.  Och nej, temat är INTE nytt. Historian är ganska spännande och det som bär den är relationerna mellan ungdomarna, så klart.

Antagonisten däremot är vag, svårgripbar och lämnar mig ointresserad, inte ens berörd. Jag får aldrig veta varför han försvarar sin vildmark på det sätt han gör. Jag får aldrig veta vad som gjort honom till den han är och vad som driver honom. Och det gör att hela historian, hur ambitiös och välskriven den än är, inte griper tag.

 

Din bästa skurk är den som behövs

Om hjälten inte har en anledning att rädda prinsessan så skiter han antagligen i det och stannar hemma och käkar chips och kollar ännu ett avsnitt av WestWorld. Så ge din protagonist ett mål, en drivkraft, en moral.

Motståndaren, antagonisten i din historia, är den karaktär som till vilket pris som helst vill hindra din protagonist från att nå sitt mål. Som du ser så måste du också veta vad det är som driver din hjälte, annars stannar han som sagt hemma i soffan.

Skurken ska vara den karaktär som är bäst skickad att attackera din hjältes svagheter, att sticka in kniven där det gör som ondast och där din protagonist är som mest sårbar.

Skurkens plan är det som driver historian framåt

Det här kan förvåna. Vi tänker allt för ofta enbart på vår hjälte och snickrar på dennes mål och drivkrafter och karakatärsutveckling. Men utan en lika intressant skurk faller det ofta platt.

Vem är det som vill stoppa din hjälte från att nå sina mål?

Vad är det motståndaren vill uppnå? Han ska helst kämpa för att nå samma mål som din hjälte. I deckare är det nästan alltid vems sanning som ska vinna – skurkens eller hjältens.

Vilka är din skurks värderingar? Och hur skiljer dom sig från hjältens? En historia utan en konflikt som även handlar om värderingar och moral är inte mycket att bygga på.

Hjältens plan och skurkens motattacker

Om hjältens plan löper på, snyggt och fint, blir det inte särskilt spännande. Inga överraskningar här inte. Ännu en dag i hjältens liv, snark …

Nej, det är när skurken också har en intrikat plan för att stoppa hjälten som det börjar hända saker. Ju vassare skurkens plan är och så klart, desto bättre du som författare lyckas dölja den, desto vassare plot med skarpa vändningar, blodisande överraskningar och oväntade upplösningar.

Hjältens plan måste hela tiden förändras, allt eftersom skurken ändrar sin taktik och hittar nya sätt att attackera. Vi vill flämta av skräck och spänning varje gång nya vidriga överraskningar drabbar oss och hjälten under vägen mot målet. Ska han klara att lösa gåtan? Slipper den vidriga skurken undan? Vad ska han hitta på härnäst? Hur ska vår hjälte klara ännu en utmaning? Åh nej, inte en gång till … Fast det sista är ju inte sant. Vi vill ju 😉

Lär känna din skurk –  väl

En enbart ond figur som inte förändras är bara – ond. Vilket blir trist och ointressant. Ännu en dag i skurkens liv, chop chop, smask, slask …

Fundera över vilka skurkar som du själv gillat eller som gjort dig verkligt rädd och  engagerad? Jag kan slå vad om att det inte är den genom-onde skurken utan minsta svaghet eller komplexitet, utan en som även har andra sidor och många bottnar.

En av mina absoluta favoriter är fortfarande Hannibal Lecter 🙂

Jag väljer att citera Carolyn See som avslutning på denna veckas blogginlägg, som just handlar om hur viktigt det är att du som författare verkligen känner din antagonist, väl. Och att antagonisten – för det mesta – är en människa, en karaktär som är minst lika komplex och mångbottnad som hjälten i din historia. Kanske ännu mera.

“A word about villains. You want to know your villains very well indeed or you’re better advised not to go inside their heads at all. A villain, by definition, is somebody different from ‘us.’ A villain is indecent, incomprehensible, from the land of ‘them.’ Who knows what makes them act the way they do? A decent human being can’t figure them out! And part of our ongoing fiction about ourselves is that we’re the good guys. The enduring paradox is that they think they’re the good guys.”

— Carolyn See

Lycka till i ditt arbete med den ultimata skurken.

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hur är det att anlita en lektör?

Publicerat av Kategori: deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, spänningsroman, storytelling, struktur, synopsis, thriller

Varför ska jag göra det? Varför kostar det så mycket? Hur vet jag att det är en bra lektör jag tänker anlita?

Det finns några olika sammanslutningar för lektörer. Lektörsförbundet är en,  där du kan hitta lektörer med lång erfarenhet och där vi som jobbar som lektörer kan hitta kollegor att rekommendera när vi får förfrågningar vi inte kan ta oss an.

Frågorna har varit många den senaste tiden och debatten kring lektörens roll, kvaliteten på utlåtandena och priset för tjänsten har stundtals svallat rejält. Men hur är det egentligen att anlita en lektör? Hur går arbetet till och är det verkligen värt pengarna och mödan?

Dags att fråga en av våra ”patienter” som anlitat Storydoktors och få hands-on-information från en författare som valt att anlita en lektör.

Jag frågade Lisa Bjurwald som jag har haft nöjet att ha som Storydoktors ”patient” för hennes två spänningsmanus.

Lisa Bjurwald är journalist och chefredaktör för tidningen Författaren och har givit ut flera faktaböcker och nu också två spänningsromaner. Tills bara aska återstår och Ta min hand. 

 

Vilket har varit den största utmaningen du haft i skrivandet av dina böcker?

– I de två senaste: strukturen! När man skriver facklitteratur är det mycket enklare och mer rättframt, och framför allt mer likt journalistiken, som jag kommer ifrån. När det gäller skönlitteratur börjar plötsligt andra regler att gälla.
– I spänningsromanerna måste man t.ex. hålla tillbaka på vissa fakta för att öka just spänningen, har jag lärt mig av Storydoktors eminenta lektör – något som helt går emot mina journalistiska instinkter. Däremot har jag alltid haft en livlig fantasi och lätt för att leva mig in i andra världar och människors känslor, så kreativiteten är det inga fel på.

Vad var det som fick dig att ta beslutet att anlita en lektör?

– Just ovanstående!

På vilket sätt har din lektör kunnat hjälpa dig?

– Sammanfattningsvis: genom att helt enkelt få fason på mina manus.
Jag har fått mycket bra och detaljerad feedback, inte minst i form av frågor: Vad hände mellan kapitel 1 och 2? Hänger läsaren verkligen med? Varför är denna person viktig? Och så vidare. Logiska luckor har täppts igen, karaktärers motiv har blivit tydligare.
– Jag är extremt nöjd!

Vad är det viktigaste tycker du hos en bra lektör?

– Förmågan att ge hård men rättvis och konstruktiv kritik.

Kan du kort beskriva processen när du jobbat med din lektör?

– Vi har jobbat precis på det sätt jag föredrar: med detaljerad, skriftlig feedback kring struktur, handling och karaktärsutveckling, men även kring detaljer såsom koll av avgörande faktabitar. Jag upplever att man får en mycket ingående och värdefull läsning för sina pengar!

Har du några goda råd till dem som kämpar med sina manus och funderar på ifall det ska anlita en lektör eller inte?

– Bara gör det!
Det finns inte en författare som inte behöver det extra, granskande par ögon och de råd som en erfaren lektör erbjuder. Inte minst i tider då många vill ge ut sina böcker själva och förlagens redaktörer inte alltid kan lägga den tid på författarnas manus som böckerna förtjänar.
Tack Lisa Bjurwald för att du delade med dig av dina erfarenheter och goda råd.
För er som funderar över att anlita en lektör, surfa runt på vår hemsida Storydoktors.se och tveka inte att ta kontakt med någon av oss om du har frågor eller funderingar. 

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar