Arkiv: maj 2019

Ramla inte i GoT träsket …

Publicerat av Kategori: Ingrid Elfberg, Nyheter

Och då var alltså mastodontserien Game of Thrones slut. Sista avsnittet har precis nått alla fans och recensionerna börjar ramla in. Och de är inte nådiga. Ett upprop på nätet kräver en remake av den sista säsongen och uppropet har redan första dagen passerat en miljon underskrifter. Så vad hände?

Självklart finns det inte en sanning. Det går aldrig att göra alla läsare eller tittare eller följare lyckliga. Det är en omöjlighet. Det skulle inte bli en god historia utan ett urvattnat försök att just tillfredsställa alla. Så, kan det vara just det som hänt?

Varning för milda spoilers för er som inte sett hela serien ännu!!

Tappade trådar

Det första som slår mig är alla öppna frågetecken som många klagar över och det som tittarna uppfattar som lösa trådar som aldrig fångats upp. Ett klassiskt misstag som vi alla som skriver historier gör. Att vi inte tänker igenom vad det är som driver våra karaktärer, innerst inne och vad som gör dem intressanta, på riktigt.

Vi släpper en karaktär för lättvindigt, struntar i eller glömmer att svara på frågetecken som vi skapat. Ändrar i en karaktärens personlighet och gör vederbörande ond trots att den vandrat genom ett antal säsonger som god? Eller tappar bort det karaktärsdrag hos en figur som varit dess mest uppskattade? Har karaktären varit seriens clown eller wiseman hela tiden får denna inte bli en mellanmjölksmes helt plötsligt.

Älskade karaktärer eller skurkar som får ett för lindrigt slut eller helt enkelt bara försvinner i ett poff som om alla onda eller goda gärningar inte betydde något trots allt? 

Tappad själ

Någon skrev att det brutala våldet i slutet av serien på något sätt återupprättade den just därför att hela seriens karaktär var det myckna våldet och brutaliteten. Att det aldrig var förutsägbart det som hände. De gillar så klart inte det mer finstämda och eftertänksamma slutet.

Medan andra söker logik, försöker förstå, lägga pussel, lösa gåtan som man tror bor där djupt inne, det som fascinerat och lockat ända sen början, det förflutna och dolda ska äntligen avslöja sig. Besvikelsen över att det inte fanns mer därunder …

Allas förväntningar ska infrias?

Det är inga dåliga krav vi ställer på en manusförfattare eller författare. Det ska serveras överraskningar i vart och vartannat kapitel och ändå ska trådarna inte falla lösa och vartenda litet frågetecken ska fångas upp. Basta.

Inga karaktärer får lämnas åt sina öden … och de var ju rätt många. Kanske är det helt enkelt så att en författare inte kan tillfredsställa alla och deras högst personliga relationer till olika karaktärer och teorier?

Uppbyggnad mot klimax

Låter snuskigt men är en del av löftet som vi alla som snickrar ihop historier faktiskt lovar våra läsare, att det vi presenterat och byggt upp också ska sluta med en rejäl brakare där vi både blir chockade och överraskade men kanske mest av allt tillfredsställda och kan vackla ut från biografen eller kasta boken ifrån oss och utbrista – ja jädrar i min låda där blev det åka av!

Mjuklandning

Sen får inte klimax rasa över oss som en tsunami för att sen kasta ut oss i total ovisshet, blöta, omskakade och chockade. Vi måste få landa mjukt. Få veta hur det blev till slut, med alla. Överlevde de och fick de varandra?

Låt inte trådarna och frågetecken hänga där och dingla men framför allt, klipp inte av dem bara snipp snapp snut. Låt oss aldrig bli kära i en karaktär som du sen bara helt simpelt spränger i tusen bitar eller eldar upp bara så där. Vi måste alltid få veta varför.

Nedtrappning

Här ges alla tillfällen till att fånga upp allt det som dinglar, med stor risk för att det återigen blir för mycket av det goda eller att författaren tröttnat och gör ett hastigt och summariskt slut.

När hjälten återvänder till sitt gamla hem igen, tilltufsad och framför allt förändrad av alla sin upplevelser, så vill vi följa med och se att allt är som vanligt men att hjälten inser att han inte är densamma längre, att livet i den lilla hålan han kommer ifrån inte längre kan rymma honom eller henne och återvänder ut på vägarna för nya äventyr …

När manuset börjar gå mot sitt slut, du är redigt trött på dig själv mest men också på dina karaktärer och deras miserabla liv, så kan det lätt hända att det går undan på slutet och du gör dig av med dina figurer på ett sätt som känns snopet och slapphänt av läsaren. Du mördar den där envisa människan, hon skulle ju ändå dö  …

Innan du gör det. Backa tillbaka. Se historian ur din läsares synvinkel och tänk till. Vilka lösa trådar hänger och dinglar och vilka karaktärer har du behandlat lite väl summariskt?

Don´t do the GoT. Eller om du faktiskt vet vad du gör och varför, Just do it 😉

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg har arbetat som lektör i dramaturgi och historiebyggnad i ett flertal år och är självklart medlem i Lektörsförbundet. Flera av hennes ”patienter” har blivit publicerade.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar