Arkiv: mars 2018

Hur är det att anlita en lektör?

Publicerat av Kategori: deckare, dramaturgi, framåtrörelse, Ingrid Elfberg, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, manus, manusutveckling, Nyheter, orkestrering, plot, roman, skönlitteratur, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, spänningsroman, storytelling, struktur, synopsis, thriller

Varför ska jag göra det? Varför kostar det så mycket? Hur vet jag att det är en bra lektör jag tänker anlita?

Det finns några olika sammanslutningar för lektörer. Lektörsförbundet är en,  där du kan hitta lektörer med lång erfarenhet och där vi som jobbar som lektörer kan hitta kollegor att rekommendera när vi får förfrågningar vi inte kan ta oss an.

Frågorna har varit många den senaste tiden och debatten kring lektörens roll, kvaliteten på utlåtandena och priset för tjänsten har stundtals svallat rejält. Men hur är det egentligen att anlita en lektör? Hur går arbetet till och är det verkligen värt pengarna och mödan?

Dags att fråga en av våra ”patienter” som anlitat Storydoktors och få hands-on-information från en författare som valt att anlita en lektör.

Jag frågade Lisa Bjurwald som jag har haft nöjet att ha som Storydoktors ”patient” för hennes två spänningsmanus.

Lisa Bjurwald är journalist och chefredaktör för tidningen Författaren och har givit ut flera faktaböcker och nu också två spänningsromaner. Tills bara aska återstår och Ta min hand. 

 

Vilket har varit den största utmaningen du haft i skrivandet av dina böcker?

– I de två senaste: strukturen! När man skriver facklitteratur är det mycket enklare och mer rättframt, och framför allt mer likt journalistiken, som jag kommer ifrån. När det gäller skönlitteratur börjar plötsligt andra regler att gälla.
– I spänningsromanerna måste man t.ex. hålla tillbaka på vissa fakta för att öka just spänningen, har jag lärt mig av Storydoktors eminenta lektör – något som helt går emot mina journalistiska instinkter. Däremot har jag alltid haft en livlig fantasi och lätt för att leva mig in i andra världar och människors känslor, så kreativiteten är det inga fel på.

Vad var det som fick dig att ta beslutet att anlita en lektör?

– Just ovanstående!

På vilket sätt har din lektör kunnat hjälpa dig?

– Sammanfattningsvis: genom att helt enkelt få fason på mina manus.
Jag har fått mycket bra och detaljerad feedback, inte minst i form av frågor: Vad hände mellan kapitel 1 och 2? Hänger läsaren verkligen med? Varför är denna person viktig? Och så vidare. Logiska luckor har täppts igen, karaktärers motiv har blivit tydligare.
– Jag är extremt nöjd!

Vad är det viktigaste tycker du hos en bra lektör?

– Förmågan att ge hård men rättvis och konstruktiv kritik.

Kan du kort beskriva processen när du jobbat med din lektör?

– Vi har jobbat precis på det sätt jag föredrar: med detaljerad, skriftlig feedback kring struktur, handling och karaktärsutveckling, men även kring detaljer såsom koll av avgörande faktabitar. Jag upplever att man får en mycket ingående och värdefull läsning för sina pengar!

Har du några goda råd till dem som kämpar med sina manus och funderar på ifall det ska anlita en lektör eller inte?

– Bara gör det!
Det finns inte en författare som inte behöver det extra, granskande par ögon och de råd som en erfaren lektör erbjuder. Inte minst i tider då många vill ge ut sina böcker själva och förlagens redaktörer inte alltid kan lägga den tid på författarnas manus som böckerna förtjänar.
Tack Lisa Bjurwald för att du delade med dig av dina erfarenheter och goda råd.
För er som funderar över att anlita en lektör, surfa runt på vår hemsida Storydoktors.se och tveka inte att ta kontakt med någon av oss om du har frågor eller funderingar. 

Storydoktor Ingrid

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det okända okända – om omskrivning

Publicerat av Kategori: dramaturgi, intrig, karaktärsbeskrivning, lektör, lektörsutlåtande, Lennart Guldbrandsson, manus, manusutveckling, miljöbeskrivning, orkestrering, plot, recensioner, roman, skriva, skrivcoaching, skrivprocess, skrivtips, struktur

2002 förhördes dåvarande försvarsminister Donald Rumsfeld angående varför det fanns så lite bevis för att Irak hade försett terroristgrupper med massförstörelsevapen. Hans svar har blivit bevingat:

”There are known knowns. These are things we know that we know. There are known unknowns. That is to say, there are things that we know we don’t know. But there are also unknown unknowns. There are things we don’t know we don’t know.”

Oaktat att citatet kommer från en person som inte är särskilt sympatisk är det här fenomenet något som även författare behöver förhålla sig till, och särskilt under omskrivningsfasen. För flera år sedan uttryckte jag det så här i ett blogginlägg  med rubriken Bränt barn skyr elden… men missar översvämningen:

”När man skrivit en text, och någon kritiserar det man har gjort, då är det väldigt lätt att man fokuserar så starkt på det man fått kritik på framöver, att man helt enkelt glömmer bort det mesta annat. Om någon har sagt åt dig att du skriver dålig dialog så kommer du att lägga all fokus på att skriva bättre dialog. Samtidigt blundar du för att du kan ha andra problem. Intrigen kanske suger, men du missar det för att du tittar på dialogen.”

De här två sakerna är två sidor av samma mynt. När man ska skriva om en text behöver man därför ta hänsyn till de saker man inte känner till.

Frågande djur.

Foto: psyberartist, CC-BY 2.0, Wikimedia Commons

Hur gör man det? Låt mig föreslå en trestegsplan:

  1. Man kontrollerar så att man inte lider av sorg för att man blivit kritiserad (som Ingrid skrev om senast). D.v.s. kommer du vägra att förstå det behöver förstå för att det är jobbigt? Nyckeln är distans. Man kan exempelvis tänka sig att man arbetar med någon annans text och läser texten för första gången.
  2. Därefter undersöker man om man lider av Dunning-Kruger-effekten (”den som är inkompetent också är oförmögen att förstå att denne är inkompetent. Detta får till följd att inkompetenta överskattar sin kompetens i högre grad än kompetenta.”) Frågan här är om man ens har möjlighet att förstå vad problemet är. Det skriver jag inte för att förolämpa, utan för att hjälpa till att komma över det.  Vad behöver just du lära dig mer om? Lägg märke till att det inte handlar om vad du tror att du behöver lära dig mer om eller vad du vill lära dig mer om, utan vad du faktiskt behöver lära dig mer om. Ju mer du vet om att skriva, desto lättare är att se vad du behöver lära dig. Hur mycket kan du exempelvis om de åtta storheterna? Har du läst någon bra bok om grunderna i att skriva?
  3. Man tar hjälp av någon som kan se det här utifrån, som en lektör eller en skrivcoach. Dess arbete är att spegla texten såsom den ser ut så att författaren får en neutral bild och i samråd med lektören/skrivcoachen kan lägga upp en plan för det vidare arbetet.

Ingen kan göra sig helt fri från det okända okända, men genom att i så hög grad som möjligt röja undan sin känslighet för kritik, lära sig mer om grunderna i att skriva och att ta hjälp från ett proffs, minskar man hur mycket det okända okända påverkar en.

Lycka till!

Storydoktor Lennart

Lennart Guldbrandsson är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Lennart? Kontakta mig på lennart@elementx.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Recensioner och kommentarsdiken …

Publicerat av Kategori: dramaturgi, förlag, förläggare, Ingrid Elfberg, intrig, lektör, lektörsutlåtande, ljudbok, manus, manusutveckling, Nyheter, plot, recensioner, roman, skönlitteratur, skriva, skrivprocess, Storytel, storytelling, struktur, synopsis

Kritik och tyckande är något helt oundvikligt när du skapar. Och publicerar så klart.

Vill du undvika kritiken eller tyckandet så ska du hålla dig kvar i garderoben. Där kommer det alltid att vara tryggt och mörkt och mysigt och helt fritt från andras petande i det man skapar. Men …

I garderoben är det ingen som ser det du gör, ingen som kan läsa eller titta, ingen som kan berömma och det säljer uselt från garderobsmörkret. Så vill du bli en riktig författare så blir det till att titta ut ur det mysiga mörkret och härda ut.

Guillotine

Kritik

Kritiken kan komma från mamma, din testläsare, din lektör eller kompisarna i skrivarkursen. I nästa stadium kommer den från förlagets medarbetare. Ännu senare kommer den från recensenter, bokhandlare, bokbloggare, läsare och tyckare på din egen blogg, på Goodreads, i FB-grupper och i kommentarsfälten på digitala tjänster som Storytel.

En sak är säker. Du kommer inte undan. Var god skölj.

Hemska elaka recensioner

Att få en usel recension är inte bara trist, det kan vara riktigt plågsamt och punktera den mest ambitiösa författarkarriär. Ett redan skakigt och nervöst författarego kan torpederas av en rå recension.  Så hur hanterar man dom? De där elaka?

Läs dom. Acceptera. Eller läs inte. Det senare är behagligare men då missar du något.

Läs hela recensionen

Börja med att backa ut en aning. Visst, det stod att boken kunde ha kortats, att det var vissa händelser som var förutsägbara, att det var tydligt att skurken var en skurk rätt tidigt. Men vänta nu? Det stod också att språket var bra, att det var driv i berättandet, att man ville veta vad som hände, att recensenten gladeligen väntar på mer av dig.

Men i det där ögonblicket när du läser recensionen så är det som om bara de där negativa, kritiska, står ut som om de var skrivna i neon. Det är som om de där berömmande orden inte syns, aldrig kan bli tillräckliga, inte nog stora. Mänskligt men inte särskilt smart.

Läs HELA recensionen igen och kolla, vad stod det egentligen?

Och glöm aldrig att en bra recensent vinnlägger sig om att peka på både det som var bra och det som inte var lika bra. En bra recensent öser inte bara beröm eller tvärtom.

Inse att alla får både ris och ros

Alla får både och.  Acceptera att vi tycker olika. Några gillar det ena och inte det andra. Man kan tycka att somligt är bättre, annat sämre. Och så är det så klart. Men det är också mänskligt att gilla det man vill. Och att ha dålig smak, gilla lättläst och lätt konsumerat. Eller att ogilla det.

Vissa gillar deckare, andra feelgood. Andra sci-fi … Gläds åt dom som hittat dig och gillar det du gör.

Om det gör riktigt ont i författarsjälen så råder jag dig att gräva runt och hitta recensioner av såna författare som du beundrar. Du kommer att bli förvånad över hur mycket skit dom fått ta. Inte ens de allra bäst säljande därute slipper salt i såren.

Ta lärdom – om den finns där

Nu påstår jag inte att du ska strunta i recensioner. Tvärtom. Finns det något korn av sanning i kritiken så är det nu det är dags att notera vad det är. Finns det något matnyttigt här? Kan du förbättra dig? Är det flera som sagt samma sak? Att inte lyssna till kritiken är bara dumt. Om den är seriöst menad så finns det alltid något att lära. Även om det svider ibland.

Vem ska man lyssna på?

Tyvärr blir det allt färre som recenserar allt eftersom tidningarnas kultursidor vissnar och dör. Fundera alltid på vem avsändaren är. Om det är en välkänd recensent eller inte?

Är det en som brukar resencera? Brukar det vara nyanserat? Är det någon som är betald av någon? Är det en privatperson som bloggar? Ger personen rosor till alla? Eller bara tvärtom? Hur många följare har hen? Gillar hen din genre eller inte?

Är kommentarerna anonyma blir det genast värre. Här hamnar vi snart i kommentarsdiken som tex Storytel där nivån  många gånger är rent vidrig. Där frodas också trollen. Och där har redan förlag och andra ertappats med att hissa sin egna och dissa sina motståndare. Fult som fasen. Men svårt att hindra. Den nya digitala världen.

Så mitt råd är – läs dina recensioner.

Sålla i agnarna.

Var källkritisk.

Ta till dig av ärlig kritik.

Fortsätt skriv!

Storydoktor Ingrid

 

Ingrid Elfberg är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Ingrid? Kontakta på ingrid@ingridelfberg.se

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Typer av konflikter

Publicerat av Kategori: antagonist, dramaturgi, framåtrörelse, intrig, Lennart Guldbrandsson, manusutveckling, plot, skönlitteratur, skriva, skrivtips
Det här är bara en sorts konflikt.

Det här är bara en sorts konflikt. Marie-Lan Nguyen / Wikimedia Commons, CC BY 2.5

Det finns flera typer av konflikt. Det vet du. I själva verket slår jag vad om att du skulle kunna ge exempel på många olika typer av konflikt utan att tänka efter: gräl, fejder, kamper, dispyter, revolter, bråk, etc, etc.

Det är bra.

Men det är inte typer av konflikt. Det är synonymer som beskriver samma typ av konflikt: två sidor som strider med varandra, antingen med ord eller med handlingar. Man skulle kunna sammanfatta den typen som sammandrabbning. Skillnaden mellan de olika synonymerna är konfliktens nivå.

En helt annan typ av konflikt är hindret. Här vill den ena sidan ha något, medan den andra sidan sätter käppar i hjulet. Hindren kan vara ord (såsom att hänvisa till en lag, hota, eller ge fel information), eller handlingar (såsom att låsa en dörr, förstöra det sista transportmedlet från platsen, eller skada protagonistens medresenär). Protagonisten kan mycket väl vara den som blockerar, som i The Bodyguard. Och antagonisten kan självklart vara annat än mänsklig, som i vilken katastroffilm som helst.

Besläktad med den typen av konflikt är attacken, där den ena anfaller den andra, verbalt eller fysiskt, medan den andra sidan är passiv, åtminstone på det sättet att han/hon inte anfaller själv. Protagonisten kan både attackera och attackeras.

Konkurrens är en annan typ av konflikt, där du inte bara har två sidor, utan också någon typ av måttstock eller domare för att se vem som har vunnit. Det kan röra sig om sport, om slagfärdighet, om affärer, om statsangelägenheter, om vadslagning, eller hundra andra saker.

En lite annorlunda typ av konflikt är mysteriet, där avsaknaden av ena sidan är hela poängen. Antagonistens sida saknas, är gömd eller missförstådd, och lösningen av konflikten är upphittandet av antagonisten och den efterföljande hanteringen av honom/henne. (Det här är ett sätt att sätta publiken i underläge. Ett annat sätt är att göra protagonisten till ett mysterium i en scen, så här: ”Vad sjutton håller Kjell Bergqvist på med nu då?”)

En populär typ av konflikt är dilemmat, där protagonisten tvingas att göra ett svårt val, antingen mellan två lika goda alternativ, eller mellan två lika dåliga alternativ. Ta alltid gott om tid att beskriva det ”andra” alternativet.

I komedier och thrillers finns det konflikter om missförstånd, där sanningen och lögnen, eller två olika tolkningar, är i fokus. Protagonisten och antagonisten tjänar som budbärare för de olika synvinklarna, och kan båda vara den missförstådda parten.

***

När du känner till de här typerna av konflikt hoppas jag att du inser att det finns många sätt att öka på dem också. Mer om hur du gör det kan du läsa i kapitlet ”Konflikt” i min bok Manusförfattarens guide som finns fritt tillgänglig på min gamla blogg. (Numera bloggar jag mestadels på elementx.se.

 

Storydoktor Lennart

Lennart Guldbrandsson är självklart medlem i Lektörsförbundet.

Vill du anlita Storydoktor Lennart? Kontakta mig på lennart@elementx.se

0 kommentarer | Skriv en kommentar