Arkiv: november 2014

Hans Kupfer

Publicerat av Kategori: Okategoriserade

Kupfer

Hans Kupfer i Weissensee är inte en karaktär som  ger intryck av originalitet. Han har inte heller en särskilt  stark utstrålning. Tvärtom så är han en lite tillbakadragen, till synes lugn person.  Men han är en man som står i centrum för en trasslig knut av dilemman.  På så vis är han också  den röda tråden i serien. Serien Weissensee finns i två säsongen, en tredje är på gång.
Weissensee utspelar sig i Östberlin 1980 och handlar om familjerna Kupfer och Hausmann. De två familjerna är diametralt olika och blir inblandade i varandra tack vare kärleken på två plan – den mellan Stasiofficeren Hans Kupfer  och den berömda oppositionella sångerskan Dunja  och kärleken mellan Hans son Martin, som är polis, och Dunjas dotter Julia.
Hans Kupfers andra son Falk är liksom fadern Stasiofficer och strävar efter mer makt och blir därmed motståndare både till fadern och till brodern Martin. Alltså upplagt för mängder av konflikter, och mitt i allt står Hans Kupfer.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att namnge sina karaktärer

Publicerat av Kategori: karaktärsbeskrivning, manus, skriva, skrivprocess

lisbeth

Att ge sina karaktärer rätt namn kan förknippas med en hel del huvudbry och ångest.  Och vad är rätt? Namnet ska precis som allt annat du lägger in i texten berätta något om personen i fråga – inte minst huvudpersonen. Man ska ta i beaktande ålder, social status och bakgrund, förutom att förstås kön och etnicitet spelar in. Charles Dickens gav alltid ledtrådar om vem en viss karaktär var med hjälp av namnet; de osympatiska fick obehagliga namn (”Uriah Heep” eller ”Mr Murdstone” i David Copperfield). Namnet berättar något, leder tankarna i en viss riktning och förknippas med vissa  egenskaper, så det gäller att veta vart man vill styra läsarens tankar och undermedvetna.

The mention of the name should bring to mind an entire set of personality traits; a certain look; and feeling tone. The name should evoke a strong image in the reader’s mind, and have a ring of authenticity.”  Läs mer här på Huffington Post om namn i böcker.

Vissa namn bidrat också till en stark ikonisering av karaktären, tänk Harry Hole,  Moriarty eller Scarpetta den kvinnliga italienskättade rättsläkaren i Patricia Cornwalls deckare.  Med det sagt är det lite konstigt att en av litteraturens mest hårdkokta, våldsamma antisociala antihjältar fick det ganska beskedligt klingande namnet Lisbet. (Bilden ur ”Män som hatar kvinnor” filmatisering av Stieg Larssons Millenniumtrilogi.)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En stark karaktär: Moriarty

Publicerat av Kategori: antagonist, dramaturgi, framåtrörelse, karaktärsbeskrivning, plot, struktur, teveserie

Sherlock

I teveserien Sherlock kämpar huvudpersonen dels mot alla gärningsmän som ligger bakom brotten han löser. Men han har också en huvudfiende som i böckerna, skrivna av Conan Doyle. Till slut tar karaktären Sherlock Holmes genom att störta honom utför ett vattenfall.

Den här karaktären, Moriarty, är Sherlocks ärkefiende och också hans nemesis, alltså den person som i slutändan blir hans fall (bokstavligen.)

I böckerna porträtteras Moriarty som det klassiska galna geniet, en ondsint och elak kriminell som också drivs av patologisk avundsjuka mot den briljante Sherlock Holmes.

Teverseriens Moriarty är inte kanske vad man hade väntat sig av en antagonistisk karaktär: han är smart, kvicktänkt, han har humor och han är snygg. Just detta gör honom till en sådan farlig fiende. Han är också en sorts mörk spegelbild till den lätt socialt handikappade tänkaren Sherlock.

“Jag ville att Moriarty skulle ha humor, vara snabb i käften och ett jävligt bra ligg (“a bloody good fuck)!” har skådespelaren sagt om sin roll.
Det finns något förföriskt i denna Moriarty, något attraktivt som lockar Sherlock samtidigt om han måste värja sig.

Att förklä den antagonistiska kraften i ett charmerande och sexigt yttre som attraherar huvudpersonen är att skapa ett effektivt hot, just för att hen är så svår att motstå.

Sherlock finns på NetFlix.

0 kommentarer | Skriv en kommentar