Arkiv: juni 2014

Hon inspireras av teveserier

Publicerat av Kategori: äventyrsroman, dramaturgi, roman, skönlitteratur, skrivprocess, spänningsroman

Gabrielal-Håkansson-NordinAgency  aldermanns-arvinge Gabriella Håkansson berättade i en artikel i Ystads Allehanda  i våras att hon inspireras mer av teveserier än av böcker. Teveserierna är den nya realismen, förklarade hon:

“Precis som Balzac på 1830-talet förnyade romanen med sina banbrytande realistiska skildringar av människor och miljöer så har tv-serien revolutionerat filmmediet genom sina djupdykningar i allt från avsides landsortshålor och fängelser till maktens absoluta centrum. Det här är den nya realismen!”

Och:

”Medan filmindustrin håller på att förvandlas till en genrefabrik som spottar ur sig stereotypa karaktärer, förutsägbar intrig och föråldrad sensmoral så anstränger sig serierna för att nyansera psykologin och hitta nya människotyper. En karaktär kan byggas upp under flera säsonger och genomgå både kriser och förvandlingar, och för första gången i filmhistorien har de kvinnliga karaktärerna fått ta plats – och ta ut svängarna.”

Gabriella Håkansson kom förra året  ut med sin fjärde roman,  äventyrsberättelsen Aldermanns arvinge som får en uppföljare i höst, Kättarnas tempel.

Här berättar hon om arbetet med Aldermanns arvinge.

Här en recension av Aldermanns arvinge i Ystads Allehanda, och här i Dagens Nyheter.

Porträttet på  författaren är hämtat från Nordin Agencys hemsida.

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lugnet före stormen

Publicerat av Kategori: äventyrsroman, dramaturgi, karaktärsbeskrivning, manus, miljöbeskrivning, storytelling, struktur

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tänk på när något riktigt dramatiskt har hänt – visst är det så att man delar upp detta i ”före” och ”efter”. Före den där första vändpunkten när livet gick sin gilla gång, inget speciellt hände förutom de vanliga vardagsbestyren och rutinerna. Efter, när inget var sig likt längre och något hände som verkligen satte dig på prov.

Precis så här är det i en stark berättelse. Innan den första utlösande händelsen så befinner sig karaktärerna i ”den normala världen”. Det där mordet har inte inträffat än, de har inte fått brevet som ställer allt på ända, inte blivit kallade till det viktiga mötet och inte stött på sin framtida själs älskade – det där som vänder allting upp och ner och som innebär att handlingen drar igång väntar fortfarande.  Äventyret.

Det här inledande normaltillståndet är en lite missförstådd fas som man inte ska vara rädd för att vila i som författare. Här har du  tillfället att etablera det som huvudkaraktären i din roman har problem med i sitt vanliga liv, ett trist jobb eller en knackig relation. En känsla av otillfredsställelse, misslyckande eller längtan. Eller vad det nu kan vara.

Den normala världen är där du lägger grunden för resten av handlingen, det är både en fysisk miljö såklart men också ett inre tillstånd.

Här har du förstås också tillfälle att ladda inför det som ska komma, skapa förväntan och låta läsarnas nyfikenhet stegras innan du växlar upp tempot.

Charlotte Brontë inleder sin klassiska roman Jane Eyre med att visa oss Janes normala värld som oönskat föräldralöst barn som lever på nåder hos sin faster. Men denna fast är också till för att visa läsaren de viktigaste aspekterna av Janes karaktär och personlighet; hennes inre konflikt där hon slits mellan längtan efter kärlek och längtan efter frihet. Den konflikten ramar sedan in hela bokens fortsatta intrig.

(Citat hämtat från bloggen warriorwriters. wordpress.com)

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Antagonisten utvecklar handlingen

Publicerat av Kategori: antagonist, framåtrörelse, roman, skönlitteratur

 

sherlock

I riktiga livet sägs det ju att det är genom svårigheterna som man utvecklas, och det samma kan sägas om en romanintrig.

Känns det hela stillastående eller trögt kan det bero på att du inte gett din huvudperson tillräckligt med motstånd, problem och hinder. Om du inte riktigt får snurr på handlingen så koncentrera dig på att utforska och utveckla det i manuset  som ställer till just med problem, utmaningar och konflikt nämligen den antagonistiska kraften. Den eller det som försöker hindra huvudpersonen att nå sina mål. Den antagonistiska kraften är till viss del motorn i handlingen, som tvingar huvudpersonen att handla och som skapar den dramatiska konflikten i berättelsen. Det kan vara ett övernaturligt väsen, ett förtryckande samhällssystem men också något i huvudpersonen själv som förstör och sätter käppar i hjulet som dåligt självförtroende eller fördomar.  Det kan vara ekonomiska problem, en besvärlig familjesituation eller sociala hinder som klasskillnader mellan två älskande.

– en antagonist måste inte vara ond. Huvudsaken är att hens motiv står i polaritet till huvudpersonens/protagonistens.

– sträva efter att skapa förståelse för antagonistens mål och motivation. Antagonisten är själv övertygad om det förtjänstfulla med sitt eget beteende och att hen faktiskt gör rätt.

– var underförstådd i karaktärsskildringen. Ju mer sympatisk och attraktiv din antagonist verkar desto mer försåtlig är hens antagonistiska kraft och desto svårare att bekämpa och övervinna. Hen kan vara charmen personifierad.

(Bilden hämtad ur teveserien ”Sherlock”.)

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

2 kommentarer | Skriv en kommentar

Klasskillnader skapar spänningar och spänning

Publicerat av Kategori: manus, miljöbeskrivning, roman, skönlitteratur, skriva

lyckostigen

I Anna Fredrikssons ”Lyckostigen” använder författaren sociala skillnader för att driva handlingen och dramat. Underklasskillen Kalle har kommit upp sig i världen och förlovat sig med överklassflickan Fanny. Tillvaron för Kalle innebär ett ständigt skamfyllt panikslaget smusslande för att dölja sin bakgrund och en kamp för att inte bli avslöjad i de fina salongerna som han så hett åtrår. En kamp för att passa in. Ursäkter måste funderas ut när han inte kan åka på weekendtrip till Rivieran lika lättvindligt som de nya vännerna och han skäms för att förklara varför (ekonomiska begränsningar). Katastrofen är ett faktum när en högst påtaglig del att hans lågstatusförflutna i gestalt av hans ex. och ungdomskärlek Johanna vinner på Lotto och köper den lyxiga vindsvåningen bredvid…

Här utnyttjar författaren skilda världar, svensk underklass från landsbygden och stockholmska överklassmiljöer som motor i den dramatiska konflikten och för att skapa just drama, spänningar och dynamik i handlingen.  Det är lätt att man använder likartade miljöer för sin roman och inte utnyttjar den dynamik som finns i klasskillnader och sociala olikheter. (Kanske för att Sverige var ett mycket mer jämlikt samhälle under flera decennier.) Men som författare kan man använda snabbt ökande klasskillnader och ställa den nya tidens olika världar mot varandra, Östermalm mot det nerlagda bruket, för att utveckla intrigen och skapa mer spänning.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Författarna som började skriva äventyrsberättelser under pseudonym

Publicerat av Kategori: äventyrsroman, framåtrörelse, roman, skönlitteratur, skriva

Fossildrottningen

Babels förra programledare/författaren  Daniel Sjölin och deckarförfattaren Jerker Virdborg slog förra året ihop sina påsar och skapade pseudonymen Michael Mortimer för att tillsammans skriva en serie äventyrsromaner.

Daniel Sjölin menade att det pågick en ”fiktionens fattighetsdans” mellan kulturjournalistiken som var isolerad och samtidslitteraturen, som saknade fantasi. Läs  artikeln i Sydsvenskan  från december 2013.

I ett öppet brev i Svenska Dagbladet samma månad skrev författarna:
“För mig har skrivande alltid varit tätt förknippat med frihet och känslan av att utforska något okänt. Jag har under andra namn publicerat flera böcker tidigare, men för några år sedan hade mitt skrivande ärligt talat gått i stå. Det kändes inte tillräckligt utforskande helt enkelt, och ännu mindre kändes det fritt. Till slut fattade jag varför: jag hade helt glömt bort det som en gång drog mig till litteraturen, långt innan jag ens blev tonåring, och ännu längre innan jag läste litteraturvetenskap: påhittet, gåtorna, svindeln, den stora resan in i det okända.” och  “vilken lättnad att få leka helt otyglad, och ge fantasin och påhittet långt mer skamlöst utrymme än vad min invanda kostym klarade av.”

Jungfrustenen utkom 2013.

I maj i var var det dags för Fossildrottningen.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Författaren som berättare

Publicerat av Kategori: äventyrsroman, karaktärsbeskrivning, manus, roman, skönlitteratur, skriva, spänningsroman, storytelling

saga

Författarens glömda roll är som historieberättare, men vad innebär det egentligen?  Att använda sin fantasi, öppna upp för äventyret och använda sagans förmåga att förflytta läsarna till andra, påhittade världar. När författaren Zadie Smith blev vuxen glömde hon bort allt det här, men förmågan återkom när hon började läsa sagor för sina egna barn.  Då insåg hon magin med starka berättelser och uppdiktade historier som motpol till böcker där texten är det enda viktiga. ”Jag var på väg nerför den där blodlösa, intellektuella banan där konsten att skapa en stark berättelse anses som vulgär, och där idén om en boks karaktärer bara anses fläcka ner den perfekta meningen.” Men som C S Lewis brukade säga; en dag är du tillräckligt gammal för att börja läsa sagor igen.”

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Några tips om att skriva feelgoodlitteratur

Publicerat av Kategori: kärleksroman, manus, miljöbeskrivning, roman, skönlitteratur, skriva

feelgoodböcker

Feelgood kanske man kan översätta som läsning som får en att må bra, som skapar en varm känsla och som man tar till för att fly från verkligheten ett litet tag. Feelgoodfilmer vi minns är till exempel” Love actually” och ”Gröna stekta tomater”. En härlig svensk feelgoodroman är Annika Estassy Lovéns ”Solviken”. Men hur skriver man i denna genre?  Eskapism, humor och att förflytta läsaren till annorlunda och gärna charmiga miljöer är viktigt. Och att skapa en intrig som gör samma sak, låter läsaren dras med i något lagom underhållande och verklighetsflyktigt.  Feelgood är inte genren där man behandlar livets mer tunga, svårlösta eller deprimerande ämnen och konflikter. Det lyckliga slutet är kanske det viktigaste med feelgoodböcker. Men man ska inte vara rädd för att först utsätta karaktärerna för problem, snurra till det för dem och få läsarna att undra hur ska det gå, och kanske få dem att fälla en tår.  Men det ska sluta bra. Efter sju sorger och åtta bedrövelser när det kommer till jobb, familj, pengar och framför all kärleken så löser det sig och ordnar sig till det bästa. Det är grejen med feelgood. ”Det viktigaste med feelgood är inge läsaren hopp”.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

”Många skönlitterära böcker är långsamma och tråkiga.”

Publicerat av Kategori: framåtrörelse, roman, skönlitteratur, skriva

“Jag drömmer om att skriva en släkttrilogi och lägga upp den som en deckare utan mord. Många skönlitterära böcker är långsamma och tråkiga. De har inte tillräckligt mycket handling. Det vill jag göra något åt.” Norska deckarförfattaren Unni Lindell  i en intervju i tidningen Metro, december 2013.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En fråga till Storyakuten

Publicerat av Kategori: antagonist, karaktärsbeskrivning, manus, Okategoriserade, roman, skönlitteratur, skriva

Vi fick en fråga från ”Pia” och lade in både fråga och svar på Storyakutens sida, men du kan också läsa det här::

”Annika är i 40 års-åldern. Hon har om inte allt, så det mesta. Rara barn med hälsoproblem och en man som hon mest läser om i småstadens lokaltidning. Äktenskapet är med andra ord, en smula stillastående. Av en slump kommer hon i kontakt med och börjar umgås med en helt annan typ av män, farliga män, med karisma och blödande hjärtan, den sortens män som en mor varnar sina döttrar för. Hur skapar man acceptens hos läsaren för Annikas dragning till dem?”

Jennys svar:
Jag hade balanserat det negativa med det som Annika behöver, som skapar en positiv attraktionskraft. Det som inte Annika har i sin vanliga relation och som hon saknar och längtar efter. Hennes man kanske är timid och ”mesig” och hon får inte tillräckligt med motstånd i den relationen, spänningen är borta. Polarisera det hon har med det hon kan få som föder åtrån. Sedan finns det säkert en dragning till de attraktiva egenskaperna hos de andra männen; karisma, spänning, glimten i ögat… det viktiga är att du skapar du förståelse för hur Pia känner det, då kommer läsaren att förstå och inte döma henne.

Johannas svar:
Jag tänker mig att hon inte känner sig sedd av sin man och får göra allt i hemmet.  De kanske har ett riktigt sjukt barn som hon tar mest ansvar för. Det kan vara så att hon behöver bekräftelse från en man, bekräftelse som människa och som kvinna, behöver känna att hon är attraktiv. Därför söker hon sig till män som verkar se henne. Eventuellt har hon varit hemma mycket senaste åren och därför tappat lite omdömesförmågan när det gäller att pejla in falska typer. Hon kanske bara är glad över att över huvud taget träffa andra människor, när hon t ex anmäler sig till en yogakurs inne i stan (om hon bor i villaområde eller på landet). En man med psykopatdrag som ger henne 100 % uppmärksamhet? Han vara en lurig slags psykopat eller sociopat, en som är på gränsen. T ex en yogalärare med sektledarbeteende? En författarcoach som “tror” på henne och hennes skrivartalang 😀
Hur som helst tror jag att hon behöver känna sig sedd, och då hänger mycket på att hennes man och hennes bakgrund  visar läsaren hur de får hennes behov att växa, hur dåligt hon mår med maken.

Har du en fråga till Storyakuten, ett problem med din berättelse? Mejla den till info@storyakuten.se. Skriv om du vill vara anonym eller ej. Din fråga får vara på högst 200 ord.

 

PS: Du vet väl att vi har sommarrabatt på våra lektörsutlåtanden à la Storydoktors? Läs mer här.

0 kommentarer | Skriv en kommentar